Salem 2010 – en annan verklighet

Salemmanifestationen 2010 blev den största på tre år med en imponerande samling kransar i täten, anförare av ansvarsfyllda svenskar som vandrade fram i vintermörkret led efter led. Samtidigt visade sig det andra Sverige inne i Stockholm city – det mångkulturella och otrygga samhället influerad av religiös extremism och terror.

Lördagen den 11 december blev en uppvisning av två visioner. Ett av dem manifesterade sig ute i Stockholmsförorten Salem. Runt 850 svenskar med gäster vandrade i eller runt ledet under fredliga former. Sida vid sida, oavsett kön eller ålder, vandrade svenskar med folkgemenskapen och den nationella solidariteten som gemensam värdegrund. Det enda som stack ut var ett fåtal extremister, förfäktare av mångkulturell extremism eller ideologisk vansinne i form av kommunism, endast ett 70-tal till antalet. Dock talande för polariseringen mellan det goda och det onda, det ljusa och det mörka.

De sistnämndas visions verklighet manifesterade sig på Drottninggatan i Stockholm city. En främling som avnjutit det svenska samhällets fördelar och förmåner hade bestämt sig för att visa sin tacksamhet, och helt sonika beslutat sig för att spränga så många svenskar som möjligt, allra helst kvinnor, någons fru, mamma och dotter, önskades ligga förvrängda i blod av skador uppkomna av bomberna som bars runt kroppen.

Två platser – två visioner – två högst verkliga scenarier för framtiden. Ett med ett svenskt Sverige, tryggt och stabilt där kvinna och man känner samhörighet och nationell gemenskap. Ett med en splittrad mångkulturell gegga där främlingar fnyser och öppet visar sitt förakt och aggression för att svensken inte underkastat sig deras vilja och seder – och därmed vill bestraffa svensken med bomber och knivar.


Trummor, kransar och banderoll
Årets manifestation var inte bara starkare i antal deltagare, täten hade svält till att innehålla hela fjorton kransar. Signaturerna var många, vännerna från Västerås, Svenskarnas parti, Stockholms fria, Svensk ungdom, Gotlands fria, Nationalisten, engelska gäster, franska gäster och många fler.


Längst fram bars banderollen till scenen med Salemfondens budskap ”Stoppa svenskhatet” på som kontinuerligt och envist proklamerats de senaste åren.


Efter kransarna gick en trumslagargrupp med fyra pukslagare som slog i takt under hela vandringen från Rönninge station till Daniels mordplats.

Den största informationskampanjen någonsin
Varje val görs det kraftansträngningar från nationella alternativ där man hårdsatsar och når ut till stora delar av det svenska folket. Detta sker dock endast var fjärde år, även om nationella idealister med all säkerhet arbetar både hårdare och mer målmedvetet än de etablerade partiernas anhängare under övriga år. Salemkampanjen är istället en årlig återkommande kampanj som varje år mobiliserar många aktivister till en stor informationskampanj mot svenskfientligheten.

Detta år slog kampanjen rekord. 185 000 Salemflygblad trycktes upp och spreds runt om Sverige i opinionsbildande syfte. Även kampanjen Svensk ungdom – Sveriges framtid lanserade en av sina utvecklingar av kampanjen i en aldrig tidigare skådad satsning. Även om insatsen var en del i en långsiktig strategi las den inför Salemmanifestationen för att kunna bli en stödaktion för kampanjen samt för att sprida en annan sida av manifestationen än de kontinuerliga lögner som sprids av de etablerade medierna.


Dags att tända facklorna
16:30 ställde deltagarna upp sig i tre kolonner. Utrustade med varsin fackla och hundratals blommor och marschaller var tåget snart redo. -Dags att tända facklorna, ropades ut och sakta började de åtskilliga hundratals huvuden starka tåget lysas upp av långa rader med brinnande facklor.

Trumslagare stod redo och slog takten, banderollbärare framåt, kolonn med kransar tre i bredd efter, därefter trumslagarna två och två. Kolonn ett tågade ut från parkeringen och slöt upp bakom trummorna, sedan kolonn två, och allra sist, efter att hundratals och hundratals påbörjat vandringen upp mot mordplatsen kunde tredje kolonnen ansluta.


Ingen krossad Salemmanifestation i år heller
För varje år som gått så har de andliga gravskändarna och etablissemangets nyttiga idioter skrikit sig hesa om hur manifestationen ska stoppas och krossas, men för varje år har de misslyckats som vanligt, nästan lika traditionsenligt som själva manifestationen.

I år la även Salems kommun ner försöken att stoppa manifestationen. Flera år i rad har de överklagat tillståndet, och Salemfonden har fått försvara sin rätt att manifestera. Ärendena har gått upp till Regeringsrätten och först till somrarna har slutgiltigt besked kommit som gett Salemfonden rätt. I år la därför alla extremister ner sina försök att stoppa manifestationen, både de kommunistiska extremisternas liksom borgaren Kalderén som tillhör de etablerade mångkulturextremisterna.

Allt som allt samlade motdemonstrationerna ett knappt 70-tal personer. Dessa var de sedvanliga extremisterna. Det är sällan samhällets elit som samlas till liknande manifestationer, och deras utspel på nätet bjuder på en dragning i smilgroparna. Vi citerar kommunisterna själva från deras direktrapportering, ”Nazisternas trummor överröstas med råge av UMRs musik.” Troligtvis kom rapporten från en av kommunisterna som stod med örat bredvid högtalarna, och denna har nog missat att ljudvolym bland annat påverkas av avståndet, för samtidigt kastade fundersamma nationalister blickar mot den kufiska samlingen med de tystlåtna balladerna och frågade sig, -Vad spelar de egentligen?

Innan Salemdeltagarna samlades togs även en anarkistisk vänsterportal på internet ner som hade direktrapportering från dumdristiga försök att stoppa kollektivtrafiken. Efter sidan var nedtagen fick de förlita sig till twitter för sina uppdateringar.


Traditionsenliga podiet och glögg
Väl på plats stod det traditionsenliga podiet och snart var det översvämmat av kransar, blommor och ljus. Deltagarna kunde sen fortsätta till serveringen där varm glögg, the och pepparkakor väntade. För de deltagare som missat Svensk ungdoms tidning så fanns det även exemplar tillgängliga vid serveringen.

Intressant scenprogram
Årets talarlista erbjöd en mer högprofilerad sådan jämfört med tidigare år, bland annat var NPD:s fraktionsgruppledare i Mecklenburg-Vorpommern delstatsparlament, Udo Pastörs, inbjuden.

Stefan Jacobsson
Stefan Jacobsson, årets konferencier, hälsade alla välkomna och presenterade den första talaren, svensken Dan Eriksson. Han tog bland annat upp hur just Salemdeltagarna gör skillnad, då manifestationens och de tillhörande kampanjernas hjärtefråga har gått från ett icke existerande begrepp till att bli föremål för debatt i Sveriges riksdag.

Näste person var en inbjuden gäst från de brittiska öarna. Tony Bamber är medlem i det brittiska partiet British Nationalist Party – BNP. BNP är bland annat invalda i Europaparlamentet. Bamber valde att dra upp kopplingarna från sin hemort till Skandinavien då Skandinaviska vikingar intog regionen. Bamber fokuserade på vikingarnas goda sidor och hur de kan agera föredöme, och menade att han hade en önskan att hjälpa till att införa detta till nutida Sverige, men efter att sett den exemplariska Salemmanifestationen ville han ändra sitt planerade tal för att be de deltagande Skandinavierna att återigen invadera hans hembygd och lära dem lite av de svenska takterna vilket drog ner rungande applåder.


För musiken stod den internationellt kände trubaduren Frank Rennicke som haft en 25-årig karriär som nationell trubadur. Han inledde talarprogrammet, spelade mellan talen och avslutade senare manifestationen. Frank var så imponerad av Salemmanifestationen och deltagarna att han vill delta igen nästa år, men då vill han ta med några av sina sex barn.

Tredje talare var Nellan som även tidigare stått på scenen. Hon var en personlig vän till Daniel vars öde inledde startskottet på Salemmanifestationerna. Genom att förmedla sitt personliga perspektiv på det som skett, saknaden av Daniel, så summerades ett decennium av motstånd, och knöt samman dåtid med nutid gällande den unge tonåringen som nu skulle vara på väg upp mot 30-års strecket.


Sista talare var Udo Pastörs, ledande inom Nationaldemokratiska partiet – Tyskland. Pastörs är en erkänd och rutinerad talare och han visade tydligt att han gjort sin läxa innan han kom till Sverige. I sitt tal berörde han bland annat Sveriges demografi och nativitetssiffror. Även Pastörs uttryckte efteråt att han imponerades av de svenska deltagarnas diciplin.


Få ska leda många
Det är glädjande att summera ett trendbrott i och med att manifestationen samlade det största deltagarantalet på tre år. Men sett till den potential som finns så är det ändå många som valde att sitta i hemmets varma vrå istället för att ägna några timmar en decemberlördag till ett viktigt ställningstagande. I och med det andra Sveriges verklighet som visade sig på Drottninggatan samtidigt som manifestationen pågick så är det än viktigare att alla goda krafter mobiliserar sig.

Samhället har polariserat sig, kommer att polarisera sig än mer, och det är då svensken går mot sitt öde. Inom 40 år beräknas svensken vara minoritet i sitt eget land, ett faktum som kommer innebära slutet på svenskens existens på denna jord. Under tiden dit, och då, så kommer samhället förlora sin trygga tillvaro och utbytas till ett rotlöst samhälle med kulturkrockar, konflikter och konkreta terrordåd som följd.

Det är sannerligen nu eller aldrig svensken måste välja sida, det goda eller det onda. Man kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Massorna kommer aldrig ta sig ut på gatorna och leda vägen, det är upp till en minoritet. Salemmanifestationen har många, många flera tusen sympatisörer som inte deltog denna lördag, för att inte tala om de 330 000 väljare som visat att de fått nog av regimens invandringspolitik. Det kommer dock så förbli att det är upp till en mindre skara som har civilkurage och modet att visa vägen för de som står vid sidan.


I år var vi 850 allt som allt med deltagare i tåget och de som arbetade med arrangemanget utanför tåget. Vi har varit fler, vi har varit färre. Oavsett så fortsätter vi att visa vägen för de som inte har modet eller offerviljan att stå vid vår sida, och även om vi alltid kommer vara färre som deltar än de som sympatiserar med manifestationen, så lägger vi nu fokus på det kommande året och det fortsatte arbetet, och nästa år, nästa år, då återkommer vi. Större och starkare bör vara varje deltagares nyårslöfte.

Vi ses i Salem 2011!



Bildextra:















Vi glömmer aldrig deklarerade vännerna från Västerås.


Brittiska fränder reste över havet för att visa sin respekt.


Kransar från Svenskarnas parti och franska Nouvelle Droite Populaire.


Daniel – Närvarande deklarerade Fria nationalister Stockholm.


Årets kransar pryder Daniels grav.


Salemfonden hade efter manifestationen ordnat med värme och mat för bland annat utländska gäster. Bland annat underhöll Frank Rennicke sällskapet...


...liksom tyske Barny som bland annat spelat för Ferox...


...liksom Ferox frontman Viktor.



Aktuella länkar:
iFOKUS: Än finns det hopp Johanne
Frihet.nu - Folkbildaren: I facklornas sken

Redaktionen