Det handlar om suveränitet - inte yttrandefrihet!

Plötsligt reser sig flera personer ur publiken upp och två personer stormar ned mot scenen. Föreläsaren blir överfallen och slagen till marken samtidigt som delar av publiken skanderar slagord på arabiska. Kvinnor i slöja och män med ihopväxta ögonbryn har gått ihop till en mob som nu slåss inte bara med föreläsaren utan även med polisen.

Året är 2010. Platsen är Sverige. Resultatet är ockupation.
Det har nu gått några dagar sedan konstnären Lars Vilks blev överfallen på Uppsala Universitet under en föreläsning om yttrandefrihet. Vilks blev känd för allmänheten sedan han ritat av Islams profet Muhammed i form av en rondellhund, något som skapat rabalder framförallt i mellanöstern - men även här i Sverige där muslimer krävt allt från censur till Vilks död.

Mycket går att säga om Vilks konst, och jag är ingen vidare beundrare. Den omtalade rondellhunden är en taffligt ritad blyertsskiss där man är tvungen att använda en stor portion fantasi för att kunna utläsa vare sig någon Muhammed eller någon hund. Att ingen heller vet hur Muhammed såg ut - eftersom det tydligen är förbjudet att avbilda honom - gör ju inte saken lättare. Detta spelade dock ingen som helst roll för de muslimer som likt blodhundar började skälla och hugga efter allt de kunde få tag i när bilden publicerades.

Debatten, både efter publiceringen och nu senast efter våldsattacken mot Vilks, har handlat om yttrandefrihetens gränser. Det är en viktig debatt, då det är självklart att yttrandefriheten inte kan var helt oinskränkt (ett enkelt exempel tycker jag är barnpornografiska målningar, fotografier och filmer), och därför bör man diskutera vart gränsen ska dras. Konsten har också av tradition alltid velat tänja på gränser, och därför är det naturligt att sådana här diskussioner uppstår med jämna mellanrum när någon konstnär får för sig att se hur långt han eller hon kan gå.

Som nationalist ser jag dock inte yttrandefriheten som den viktiga debatten efter de senaste händelserna. Det vi bör reagera mot är inte att Vilks får eller inte får skända religiösa symboler, utan att ett främmande folk försöker styra debatten i vårt land.
Det är svenskar som ska avgöra vad som får och inte får visas i Sverige. Det är svenskar som ska stifta svenska lagar. Det är svenskar som ska styra Sverige. Det är inte araber, vare sig de befinner sig i mellanöstern eller i Uppsala. Det är inte en överstatlig union med säte i Bryssel. Det är inte sionistiska mediafamiljer på Torsgatan. Det är svenskar och enbart svenskar som ska styra över svensk debatt, politik och kultur. Det är det som är hela grundtanken med nationalismen - nationell suveränitet!

Låt oss därför inte hamna i diskussioner om yttrandefrihetens gränser, utan istället bilda enad front mot den pågående muslimska ockupationen. Låt oss tillsammans bli den svenska suveränitetens skyddsmur som med stark stämma förklarar för muslimen att han är välkommen att skapa upplopp och misshandla konstnärer i sitt eget land - men i Sverige har han inget att hämta!
Sverige är svenskarnas land och ska därför styras av och för svenskar.

Dan Eriksson