Berlin i protest från öst till väst

På arbetarnas dag den första maj hade det kallats till demonstration i Tysklands huvudstad Berlin under den tydliga parollen "Vårt folk har rätt till en framtid - Nationell socialism nu!". I samband med utannonseringen började elitens protester i media som återigen bestämde sig för att göra gemensam sak med extremvänstern för att försöka stoppa den politiska oppositionen. Tyskarna hade dock lärt sig av erfarenheterna från Dresden och Leipzig, där polisen förvägrat nationalister att marschera trots demonstrationstillstånd.

Det svenska sällskapet ankom till en av de utlysta församlingsplatserna strax innan elva på lördag morgon för att där mötas av ett hundratal tyska nationalister. Stämningen var på topp och det var många kära återseenden av tyska kamrater. Hela tiden anslöt fler grupper till vår församling, samtidigt som en av arrangörerna gick runt och berättade för oss om planerna för dagen och hur vi skulle agera vid olika situationer som kunde uppstå, något som skulle visa sig bli användbart senare.

Många Berlinflaggor tillsammans med svarta och svartvitröda fanor vajade i luften.
När samlingen hade uppgått till runt 250 personer var det dags för avresa med s-tåg mot den stora demonstrationen. Vid det första tågbytet i Südkreuz, där ännu en församling anslöt, började information spridas om att vänsterextremister blockerat den tilltänkta marschvägen i östra Berlin. Med Dresden och Leipzig färskt i minnet började därför information smått spridas om att alla skulle vara på tårna, då något snart kunde hända.

När tåget rullade in på Halensee station i västra Berlin kom så ordern - "alla ut ur tåget!" Polisen överraskades ordentligt och försökte förtvivlat få en överblick över de hundratals nationalister som nu tog sig ut på perrongen. Några sekunder senare höjdes ett antal fanor vid trappan och nästa order skreks ut - "alla bakom fanorna, upp från stationen!".

Polisen gör sig redo med batonger för att attackera en grupp nationalisterSnabbt formerade sig nationalisterna och sprang upp för trappan och ut på västra Berlins största shoppinggata - Kurfürstendamm i riktning mot Zoologischer Garten. Om poliserna var förtvivlade innan så var de nu i chocktillstånd. Runt 350 nationalister drog nu upp fanor och banderoller medan man skanderade slagord. Så fort polisen försökte stoppa demonstrationen gjorde man genombrytningar och sprang några hundra meter längre fram så polisen inte skulle hinna formera sig. Många var de nationalister som fick sig en dusch av pepparsprej och blev slagna av polisens batonger, men gruppen var fast besluten att ta sig så långt som bara möjligt. Flera fritagningar och skenmanövrar genomfördes till polisens stora förtret, och vi var många som skrattade åt deras panikartade skrikande i kommunikationsradion - "vi behöver förstärkning, vi behöver förstärkning!".

En nationell aktivist får hjälp att tvätta bort pepparsprej ur ögonen.
Efter flera kilometers ömsom demonstrerande, ömsom katt-och-råtta-lek-med-polisen, blev dock poliserna för många. Det gick säkert tre poliser på varje nationalist, och statsmakten lyckades säcka in ett hundratal oppositionella - bland annat det svenska sällskapet - och det hela verkade över. Efter närmare tio minuter omringade av poliser hörs dock ett skanderande några hundra meter bort - "Frei - Sozial - National!".
Det var den andra delen av vår grupp som hade kommit tillbaka, med polisen hack i häl. Fyllda av ny energi började nu den insäckade gruppen räkna ned från tio, för att sedan storma polisen i samlad trupp. Batongslag haglade och pepparsprejen fyllde luften medan piketbussar försökte ställa sig i vägen för nationalisterna som återigen anslöt till den andra gruppen och skrek med i slagorden, innan demonstrationen bröts upp i mindre grupper och försvann åt olika håll med varierande resultat.

Sekunderna innan den spektakulära utbrytningen.
För det svenska sällskapet tog demonstrationen slut några minuter efter den spektakulära utbrytningen, då vår grupp blev insäckade ett par kvarter längre ned. Västra Berlin var nu verkligen överfyllt med poliser och polisbilar, och att ta sig fram genom rad efter rad av kravallutrustade poliser vart till slut en för stor utmaning.

Alla som blev insäckade blev senare ivägbussade till polishuset för sedvanlig åsiktsregistering. Samtliga fick också veta att de hade tillträdesförbud till vissa delar av Berlin och inte heller fick röra sig i grupper större än tre personer. För några av svenskarna gick det bättre, då man lyckades övertyga polisen om att man var turister och därmed slapp åka med till polishuset.

Senare under kvällen kom rapporter om fler spontandemonstrationer runt om i Berlin, och närmare 1200 nationalister ska ha befunnit sig runt om i staden för att demonstrera. Medan svensk media har valt att fokusera på den tillståndsgivna demonstrationen dit 640 deltagare lyckats ta sig så har tysk media varit eld och lågor över spontandemonstrationerna. När man vid tillståndsgivna demonstrationer med avspärrningar och proffsdemonstranter kan hindra det nationella budskapet från att nå folket så har man inte samma möjligheter vid spontandemonstrationer, något som grämt Berlins och Tysklands krönikörer de senaste dagarna.

Tyska nationalister har återigen visat prov på spontanitet och kreativitet, och än en gång lyckats gå runt den tyska statens försök att tysta oppositionen.

Berlin bleibt deutsch!

Redaktionen