Vänstermedia och våldets apostlar

Blodet som flyter ut från den medvetslösa tvåbarnsmamman bildar en pöl på trottoaren. Oroliga vänner börjar tränga sig runt henne, någon försöker få liv i henne. Bredvid ligger en så kallad antifascist på rygg, kvarlämnad av sina vänner, med en man över sig som låter sina knogar bearbeta hans ansikte. Mot en husvägg sitter snart en av nattens riddare – gripen. Ivar Andersen känner stolthet över vad hans liga uppnått – ännu en ”nazistisk” kvinna hade misshandlats.

28 januari 2006
På kvällen den 28 januari 2006 hade ett sällskap från Svenska motståndsrörelsen samlats på en restaurang för att äta middag och umgås. Tidigare på dagen hade organisationen arrangerat en manifestation i Stockholm tillsammans med partiet NSF. Strax efter midnatt avvecklade de sista ur sällskap kvällen och lämnade restaurangen.

När de sista orden utbyttes ute på gatan stördes de av ett vrål. Runt hörnet kom träskvänsterns riddare, med flaskor och påkar i händerna och gruppen från Svenska motståndsrörelsen var snabbt indragen i en vild strid där nävarna fick gå varma.

En av nationalisterna blödde rikligt efteråt från huvudet. Han hade slagits mot tre antagonister vars flaskor träffat honom i huvudet flera gånger, men han stod ändå kvar på benen. Värre var det för den antifascist som nu låg på marken. När han maskerad och beväpnad gick till angrepp mot den mindre gruppen obeväpnade nationalister trodde han inte att den här synen skulle utspela sig, men nu var det den som rullade förbi hans ögon. Mellan knytnävarna som träffade hans ansikte kunde han glimta mörka skepnader som flydde, flydde bort från honom och lämnade honom kvar. Ljudet av hans springande kamraters skor mot gatan ackompanjerades av ropen, -Spring, spring, utan hänsyn till att de lämnade kvar honom. Sveket från sina kamrater var inte unikt, det har hänt många gånger förr och senare av både Afa och RF.

Den fasthållna svenskhataren var emellertid inte den enda som låg på marken. Några meter bort bredde en blodpöl ut sig. Sakta erövrade det mörkröda ny mark, pölen blev större. I den låg en ung kvinna – medvetslös. Den unga kvinnan och tvåbarnsmamman stod närmast det håll den attackerande gruppen kom ifrån, och den fega flocken kastade sig i överlägset antal över sitt försvarslösa byte med vapen.

Ivar Andersen grips
Ivar Andersen grips efter försökt attackerat en nationell manifestation.Sittandes mot en vägg runt hörnet från överfallet väntade Ivar, född 1981, på att föras till polisstationen medan ambulans hade kommit till kvinnans undsättning. Han var den andre att gripas från gänget. Den förste var hans yngre kamrat som han och de andra lämnat bakom sig. Det enda bekymmer som tyngde honom var om han skulle kunnas dömas för sitt värv. Den medvetslösa kvinnan vållar ingen vakenhet den kommande natten – hon var ju ”nazist”.

Kvinnomisshandlare på natten, journalist på dagen?
Ivar AndersenIvar förfäktar sina ideal med vapen i hand när han anser det passa. Samtidigt arbetar han mest med ett annat vapen än kniv och batong - pennan. Redan vid överfallet denna natt hade Ivar påbörjat sin karriär inom vänsterpressen, han skrev då för Stockholms fria tidning.

Sedan dess har tidningen vuxit. Den finns idag lokalt i Stockholm, Göteborg, Uppsala och har sedan 2008 en rikstäckande upplaga under namnet Fria tidningen. Totalt har mediekollektivet Fria Tidningar ett 40-tal anställda.

Ivar arbetade kvar till efter årsskiftet, och under tiden hann han bli redaktör för tidningen. Nästa uppdrag låg även det i linje med hans politiska extremism. Numera titulerar han sig som ”vikarierande redaktionschef” och har bytt arbetsplats till Sveavägen 98 och Syndikalistiska Arbetaren.

Antifa och SAC
Att finna en våldsverkare och extremist inom Syndikalismen är föga förvånande, exemplen är för många för att kunna räknas upp, men vi bjuder på några av dem.

Torfi Magnusson - Afa-veteran från första generationen som arbetar för Syndikalisterna, är nu bland annat aktuell i Syndikalisternas jubileumskommitté som ansvarar för ett 100-års firande nu i sommar.
Tobias Hübinette - Afa-veteran från första generationen som grundade Expo. Har dömts för politiska sprängdåd och mordhot, senare bland annat mordbrand hos en ex-flickvän. Han var samtidigt aktiv SAC-medlem.
Oscar Madden - Utpekad av både Afa- och RF-aktivister som Afa-Göteborgs ledare samt som ledaren för attacken 6 juni då en nationalist nästan dog. Medlem i SAC, lokal företrädare för Göteborgs LS samt 1 maj talare.
Clas Gerleman - Var länge ledargestalt för Afa-Jönköping och deltog vid flera överfall, har även varit talesman för SAC lokalt.
Nathalie Nikadon och Hanna Brown - Båda västkustkvinnorna som dömdes för 6 juni misshandeln på Martin Kinnunens sambo 2009 är aktiva hos Syndikalisterna och Revolutionära fronten.

SUF har i flera fall haft samma medlemsstruktur lokalt som Afa. I Västerås upplåts till exempel SAC:s lokal för Afa:s interna möten, detta görs under SUF:s flagg. Varje år samlas Afa- och RF-Stockholm för att gemensamt delta i SAC:s 1 maj tåg. Samarbetet är grundmurat, men frågan är om SAC offentligt stödjer de politiska våldsdåden. Eventuella nekanden kan förvisso ha låg trovärdighet med tanke på hur nära de två strukturerna står varandra. Vi valde trots detta att ge dem en chans att förklara sig, och kontaktade därför Arbetaren.


På telefon med Mattias Pettersson
För att få svar på hur Arbetaren ställer sig till att deras anställda deltar vid grova politiska brott ringde vi upp Arbetarens chefredaktör Mattias Pettersson.

info-14: -Hej, jag hade några snabba frågor.

Mattias: -Ja hej.

info-14: - Det handlar om er vikarierande redaktionschef

Mattias: -Ja, okej.

info-14: -Ivar, det vill säga. Hur ställer ni er till Ivars engagemang inom den kriminella vänstern?

Mattias: -Ehh , um.

info-14: -Ja, jag tänkte på hans engagemang i RF.

Mattias: -Eeh, menar du att Ivar är medlem i RF.

info-14: -Natten mellan den 28 och 29 januari 2006 var han med i en grupp som lämnade en tvåbarnsmor medvetslös i en blodpöl. Hur ställer ni er till att er medarbetare deltagit i detta?

Mattias: -Ehh, umm, vem ringer du ifrån?

info-14: -Jag ringer från info-14.

Mattias: -Ehh, vi vill nog inte svara på frågor från er.

info-14: -Så du har inga kommentarer till att er medarbetare Ivar deltagit i såna här överfall.

Mattias: *tystnad*

Mattias: Klick!

Mattias var med andra ord inte så pratglad, och ville inte berätta hur Arbetaren ställer sig till att de har anställda som deltar i överfall på politiska motståndare. Granskar vi Mattias privat ser vi däremot att han personligen inte har några problem med dem som med vapen i hand försöker krossa yttrandefriheten.

Mathias VågBland hans bekanta finns till exempel Clas Gerleman som omnämns ovan, Afa-Västerås gamla ledargestalt Jonathan Pye, Mathias Våg som var en av Afa-Stockholms första ledare liksom drivande bakom Afa-Doku, Petter Nilsson som vann SVT:s Toppkandidaterna och är medlem i SAC, han har även varit aktiv inom Afa, Tupac Amaru Nunez som bland annat kartlägger nationalister på Afa och RF:s uppdrag, med flera.

Fria Tidningar i Skarpnäck, Stockholm
Fria tidningen – tillhåll för obskyra personer
Jobbet hos Arbetaren har Ivar just påbörjat. Innan har han arbetat hos Stockholms Fria Tidning. Ivar är däremot inte den enda extremisten med kopplingar till RF som varit anställd av tidningen eller tidningskooperativet som består av tre lokala tidningar och en rikstäckande utgåva.

Joel ”Djungel-Joel” Bjurströmer-AlmgrenJust nu arbetar Annika Lundmark på tidningen. Hon ansvarar bland annat för alla annonser i de olika utgåvorna. Annika Lundmark är flickvän och sambo till den rutinerade Afa-ligisten, numer RF:aren, Joel Bjurströmer-Almgren och är aktiv i den vänsterextremistiska våldsrörelsen även hon.

Annika LundmarkAnnika har bland annat gripits med kända RF-ligister beväpnad med knogjärn när de letat efter nationalister att överfalla. En annan gång greps hon för att ha sparkat, spottat och hotat att skjuta en polisman. Hon har fällts för brott vid båda dessa tillfällen.

Annika Lundmark – med kamera och barnvagn på frontlinjenNär Fria nationalister Stockholm utannonserade en offentlig aktion var hon på plats för att fota och kartlägga nationalister. Med sig hade hon sitt och Joels barn, ett barn de båda allt mer ofta använder som mänsklig sköld för att hålla sig undan konsekvenser för sina brott.

Joel själv var också på plats, men han deltog i en manlig pöbel av Afaiter och RF:are som maskerade försökte attackera samlingen av Fria nationalister från en sidogata. Attacken slutade med sjukhusvistelse för Joel. Så fort extremisterna gick till angrepp samlade sig Fria nationalisters aktivister sig och gick till motangrepp. RF flydde så fort benen bar med sina Afa kamrater hack i häl. Joel och en kamrat fick åka till sjukhus, varav Joels resa skedde i vertikalt läge på bår.

Här ligger entrén till Fria Tidningar

Här bakom ges RF-aktivister arbeteStockholms Fria Tidning och Fria Tidningen huserar i lokaler på Fraktflygargatan 18 i Skarpnäck. Man vill efterleva sin ideologiska övertygelse även inom mediebolaget, vilket innebär att man ska ha en så ”platt” organisation som möjligt. Tidningen är tänkt att ägas av personalen i ett personalkooperativ. Man har i dagsläget ett 40-tal anställda och arbetar aktivt för tillfället på att få en mer mångkulturell prägel på de anställda.

I centrum sitter Joel Bjurströmer på knä med sitt barn. Denna miljö med maskerade brottslingar kan inte ses som lämplig för ett barn, och att en mor tar med sitt barn för att fota politiska motståndare som man vill skada med våld är allt annat än en bra barnmiljö. Frågetecken väcks om paret Bjurströmer – Lundmark är att anse som tillräckligt kompetenta och stabila föräldrar nog för att ha hand om sitt barn själva.

Presstöd avlönar våldsverkare
Många av aktivisterna hos RF visar tydliga tendenser av att lida av socialt handikapp. Inte sällan dras medlemmarna med missbruksproblem, bokstavssjukdomar, är kriminella, lågutbildade med mera. De har därför med andra ord inte en idealisk situation när de ger sig ut på arbetsmarknaden. På grund av det är det till stor nytta för deras verksamhet när deras aktivister kan få anställning hos ideologiskt närstående media. I slutändan är det Du som betalar för det.

Vänstertidningar som får presstöd är många. Offensiv, Proletären, Internationalen är några men även de tidningar vi här berört plockar ut miljonbelopp.

Under 2008 fördelade sig driftstödet för nämnda tidningar så här.
Arbetaren - 2 035 000 kr
Stockholms Fria Tidning - 2 035 000 kr
Göteborgs Fria Tidning - 1 356 667 kr

Under 2010 ökar intäkterna väsentligt i och med att Fria tidningen etablerats liksom Uppsalas Fria Tidning.
Arbetaren - 970 000 kr (är bara för januari till april)
Stockholms Fria Tidning - 1 679 000 kr
Göteborgs Fria Tidning - 2 239 000 kr
Uppsalas Fria Tidning - 1 679 000 kr
Fria tidningen - 2 910 000 kr

Dessa siffror anger driftstödet, därefter tillkommer även distributionsstödet på flera tusen för varje nummer.

För eller mot våldet?
Området kring Fria tidningar är präglat av vänsterpropaganda – främst från Syndikalisterna.Vänsterpress, SAC med flera vill gärna offentligt hävda att de inte förespråkar eller uppmuntrar till politiskt våld. Deras trovärdighet är däremot väldigt låg när de i själva verket utgör en ryggrad för de organisationer som med vapen och våld försöker kväva yttrandefriheten. I SAC – Syndikalisternas fall så är kopplingarna extrema, ändå vill man påstå att man är en oskyldig fackorganisation som attackeras för att man är ett fack när deras medlemmar och aktivisters våldsdåd slår tillbaka.

Självklart är detta en lika medveten som lömsk strategi och de får även stöd från vänsterjournalister inom etablerad media för att tysta ner sanningen och föra fram sin egna väv av lögner. Banden kommer däremot aldrig att brytas med lögner och dimridåer.

Den militanta vänstern lider av tillbakagång och i Stockholm har den så gott som förpassats till kloakerna. De få gånger de kraftsamlat de senaste två åren för att attackera meningsmotståndare så har det oftast slutat med stora nederlag med sjukhusvistelse som följd. Detta betyder däremot inte att de kommer kvarstanna i en tynande tillvaro. De kan tröttna på att leva i misär och ändra kurs på livet varpå organisationen försvagas ännu mer, eller så kan de få ny luft under vingarna i form av nya unga och socialt missanpassad individer som ansluter sig.

Kontentan är, att så länge våldsdåd förekommer mot nationalister så sätter sig både våldsverkare och deras understödjare sig själva i riskzonen. Därför är det ett måste för vänsterpressen att ta sitt ansvar och tydligt välja vilket ben man ska stå på. Stödjer man grova våldsbrott och kvinnomisshandel – eller inte?

Redaktionen