Bli en nagel i ögat – delta i Salem

Om bara några veckor är det dags igen för den årliga Salemmanifestationen. För tionde gången skall vi svenska nationalister åter tända våra facklor och vandra vägen från Rönninge station upp till platsen där Daniel bragdes om livet.

Man har svårt att tänka sig att det snart gått ett decennium sedan den första Salemmanifestationen. Så mycket har hänt sedan dess, både bland oss nationella såväl som i samhället i stort. Flera nationella projekt, kampanjer och organisationer har grundats, samtidigt som en rad lagts ner. Många har anslutit sig till den nationella kampen, men tyvärr har även en del försvunnit. På många plan har vi avancerat och växt, även om vi kanske inte uppnått alla de mål vi strävar efter, men många av de saker vi utfört är sådant som många nationella bara hade drömmar om för 20 år sedan.

Ta just Salemmanifestationen som ett exempel. Här har vi en årlig nationell manifestation som mer eller mindre har samlat över 1000 patrioter vid varje tillfälle. Till och med över 2000 personer vid ett tillfälle. Det är något vi inte ska förakta. Det är ett bra resultat och nu när Salem nu närmar sig igen så börjar man bli spänd (igen), hur många skall dyka upp, blir vi fler eller färre än tidigare år, kommer allt gå smidigt eller kommer etablissemanget att lyckas sätta käppar i hjulen för oss. Vi vet ju alla att de kommer att försöka, det har de ju gjort samtliga andra år, men till deras stora förtret har de ju inte lyckats särskilt bra. Dråpslaget måste varit förra året då Salemfonden fick tillstånd av polisen att genomföra sin gående manifestation samtidigt som etablissemangets hantlangare, anarkisterna, fick sitt tillstånd nekat efter att de år efter år ställt till med oreda för lokalbefolkningen.

Som nationalister så gäller det att vi inte tar något för givet. Saker som demonstrationstillstånd och liknande kan dras in lika snabbt som de beviljas. På nittiotalet var det i många fall hopplöst att få tillstånd till demonstrationer och manifestationer, under 2000-talet har det varit betydligt enklare. Vad det beror på har jag svårt att säga på rak arm, det är säkert många faktorer som spelar in, men vad jag är ganska säker på är att desto fler vi är som deltar i demonstrationer och manifestationer, desto svårare får etablissemanget att stoppa oss.

Det tycker jag är ytterligare en utmärkt anledning till varför man ska delta i Salemmanifestationen. Som individer kan vi vara svaga, men som kollektiv kan vi utnyttja vår kraft och tvinga oss fram. Vi kan som patrioter med gemensamt uppdrag få vår vilja igenom. Vi kan med vår kraft se till att de som försöker hindra yttrandefriheten misslyckas. Därför hoppas jag att Du som inte tänkt delta i Salemmanifestationen tänker om. Kom med i fackelskenet den 12 december och bli en nagel i ögat på etablissemanget. Var med och visa att vi inte tänker böja oss, vi kommer inte gömma oss. Låt oss slå politikerna, massmedia och deras små gullgossar inom den autonoma vänstern på handen genom att göra detta års Salemmanifestation till den hittills största protesten mot mångkulturen någonsin.

Som patrioter med ett gemensamt mål kan vi verkligen genomföra detta. Vem kan säga nej till detta? Kan det finnas en bättre känsla än att meddela våra ”folkvalda” att motståndet i högsta grad är levande. Att hur mycket pengar och resurser de än lägger för att kväsa motståndet så kommer de aldrig att lyckas.

Tänk er årets Salemmanifestation med 1500 deltagare, eller varför inte 2500 deltagare. Detta är långt ifrån en omöjlighet, det handlar bara om viljekraft och engagemang. Det skulle verkligen få våra motståndare att tappa hakan!

Låt oss göra det! Lägg ursäkterna åt sidan tillsammans med de andra dåliga anledningarna till varför man inte ska delta i Salem. Slut upp tillsammans med oss den 12 december vid Rönninge station klockan 16.00.

Vi ses där!

Stefan Jacobsson