Ur vår egen nordiska grund

Östen Kjellman, pensionerad tidningsredaktör och företagsledare, väcker många tankar till liv med sitt omfattande bokverk Den forna seden, vilket är den utförligaste dokumentationen av Nordens forna sed som publicerats till dags dato. I två volymer indelade i sex delar på sammanlagt 660 sidor, betraktar författaren den hedniska forntiden i Sverige på ett nytt sätt och gör sannolikt att det fanns en forntida högtstående kultur i Norden, innan påvedömet trängde in och tog makten. Boken bygger i huvudsak på direkta citat ur källor från hednisk tid och från tidig medeltid; ur latinska texter från 800-1100-talen, den tidigaste isländska historieskrivningen, runtexter, antika skrifter, lagböcker och andra gamla handskrifter.

Jag möter författaren på perrongen på centralstationen i Malmö en solig lördagseftermiddag, efter att ha rest ned med tåg från Stockholm. Han visar sig vara vid god vigör för sina aktningsvärda 79 år och det är med ett fast handslag och stadig blick han hälsar mig välkommen till sin hemstad. Uppsynen är vaken och han ger ett ödmjukt och förtroendeingivande intryck.

Vi vandrar långsamt igenom staden till hans bostad som ligger ungefär en kvarts promenad ifrån centralstationen. Under tiden berättar han lite om de kyrkor och andra kulturbyggnader som vi passerar. Malmö håller emellertid på att anpassa sig till det moderna samhället och Kjellman berättar dystert om att en betongmur inom kort kommer resas kring hans bostadsområde, vilket han kraftigt motsatt sig på hyresgästföreningens möten. Han menar att vi inte kan försvara oss mot det moraliska och andliga förfallet i samhället genom att omgärda oss med betongmurar, utan att det behövs en kulturell renässans ur folkdjupet där medborgarna tar sitt ansvar för det allmännas bästa. En renässans som är baserad på den forna seden.

Jag undrar försiktigt om han verkligen tror att det skulle vara möjligt att inympa den forna seden i dagens samhälle?

- Javisst går det! Allt vad jag skrivit om kvinnosyn, familjesammanhållning, utstående av vedermödor, kärlek till nästan, självförtroende som gestaltar sig som fasthet i tanke och handling, vägran att låta sig kuvas, uppriktighet, ordhållighet, sanningskärlek, trohet, arbetsamhet, är att leva efter den forna seden i dagens samhälle.

En kärnfråga som jag märker ligger Kjellman varmt om hjärtat och som den forna seden värnar om med näbbar och klor är den nordiska kvinnosynen. Enligt denna hade kvinnan i Nordens forntid en högre ställning i samhället och löpte mindre risk att utsättas för brutala övergrepp av främmande män än idag.


Hur tror du att vi skulle kunna komma till rätta med den kvinnosyn som leder till dessa övergrepp?

Östen Kjellman- Det räcker med att man börjar behandla kvinnan på ett nordiskt sätt. För oss gäller det först och främst att befria oss från feminismen, som gjort det så svårt för den svenska kvinnan idag.

Vi sätter oss ned i Kjellmans arbetsrum som rymmer hyllmeter efter hyllmeter av historisk, religiös och samhällsvetenskaplig litteratur. På skrivbordet står en skrivmaskin modell äldre. Datorer och andra modernare tekniska hjälpmedel är främmande för Kjellman som föredrar att arbeta på det sätt som han växt upp med. Redan som 17-åring började han arbeta på tidningen Smålänningen i Ljungby, som hans far var redaktör för, vilket troligtvis bidrog till att utstaka hans bana som redaktör och sedermera författare till Den forna seden.

- Ja, man kan väl säga att intresset ligger i släkten. Min farfar John Kjellman (Sigvald Göthsson), min far James Kjellman (Folke Stigson) och min faster Alice Kjellman (Bera Falk) skrev historiska berättelser och romaner.

Efter studentexamen som Hermodsprivatist 1943 samt universitets- och högskolestudier 1944-1947 tjänstgjorde han inom det svenska näringslivet som internrevisor och utredningsman, bland annat på LM Ericsson och Industriens Utredningsinstitut.

1950 startade Östen Kjellman och hans hustru Lizzie företaget Förlags AB Information, som publicerade tidskriften Information, i Stockholm. Tidskriften, som byggde på en ny idé - sammanfattningar av artiklar ur in- och utländsk fackpress - hade en upplaga på 11 800 ex i början av 1960-talet. Information var den första svenska publikationen som månatligen kortfattat meddelade statistiska data, en regelbunden rapport om det ekonomiska läget samt ett analytiskt inslag för företagens planering, under rubriken "Blick framåt." I en utredning 1956 av Svenska Civilekonomföreningen om vilken tidskrift de svenska företagsledarna läste mest, placerades Information på tredje plats bland de 16 främsta.

1962 utvidgades verksamheten med ett eget tryckeri och 1971 uppfördes en industribyggnad i Hörby. Information utgavs till och med 1987.

Redan på denna tid hade Kjellman anammat sig en hög nordisk moral och han tog inte emot stöd från staten, näringslivet, facket eller från andra håll, utan han ansåg att en tidskrift skulle finansieras enbart med hjälp av dess egna inkomster.

Under åren 1963-1978 utgav Kjellman dessutom tidskriften International Management Information, de första åtta åren från ett dotterföretag i Dietikon, kanton Zürich, Schweiz. En tidskrift som hade ett stort antal prenumeranter i bland annat Australien och Sydafrika.

1990 publicerade han sin debutbok Från arbetarpionjär till centerpionjär - en bok om John Kjellman i samarbete med Centerpartiets Arkiv- och Historiekommitté.

John Kjellman, som var Östen Kjellmans farfar, var från sin tidiga ungdom under 1880-talet fram till sin död 1925 ständigt verksam i olika folkrörelser, från den tidiga arbetarrörelsen i Göteborg under 1880-talet, till nykterhetsrörelsen och sedermera till bondesamlingen, det vill säga Centerpartiets föregångare under 1910-talet. John Kjellman spelade en ledande roll i alla dessa, men hade alltför många egna idéer och stark vilja för att kunna smälta in i de etablerade mönstren. Han anslöt sig gång på gång till rörelser som han uppfattade som att de representerade ärlighet, rättvisa och redlighet.

Den 200 välskrivna sidor långa boken är baserad på både dittills obearbetat källmaterial och det som berättades om John Kjellman i Östen Kjellmans föräldrahem och är ett intressant komplement till tidigare publicerat material om folkrörelse-Sverige under denna tidsepok.

Redan 1972 började Kjellman arbeta med Den forna seden på sin fritid. En stor del av arbetet har dock bestått av språkstudier i först och främst latin, grekiska, isländska och fornsvenska. Han själv är dock blygsam när det gäller sina kunskaper och menar att han inte behärskar något språk till fullo, inte ens svenska!


Varför beslöt sig just du att nedteckna ett sådant omfattande verk om den forna seden?

- Jag ansåg att svenskarna borde upplysas om sina egna förfäder. Våra egna förfäder förtalades i den vanliga historieskrivningen. Det behövdes en försvarsskrift.

Det mesta källmaterialet till boken har Kjellman inhämtat på Universitetsbiblioteket i Lund och i skrivbordslåda efter skrivbordslåda ligger kopior av forntida texter på latin, fornisländska och andra språk.


Vilka källkritiska kriterier har du arbetat efter?

- De dåtida, förkristna, författarna som beskrev sin samtid, det vill säga den hedniska, förkristna tiden var här i Norden i regel anonyma, till exempel författarna - och de senare avskrivarna - till de isländska släktsagorna. Även runstensförfattarna var delvis anonyma. I min bok har jag noggrant behandlat den svåra och invecklade frågan angående källornas pålitlighet. Om författarna till de latinska, grekiska och arabiska källorna är pålitliga eller inte - det får var och en ha sin åsikt om. Det ankommer på var och en att ha ett gott omdöme, att inse vad som är rimligt och inte bilda färdiga åsikter på bräckligt eller otillräckligt kunskapsmaterial, eller ännu värre, tro vad andra vill att man skall tro.

Den välkände isländske skalden och diktaren Snorre Sturluson vars verk Heimskringla (världens krets) innehåller mycket av den historiska kunskap som kunnat inhämtas från Nordens forntid säger följande i sitt förord till boken:

"När Harald hårfager var kung i Norge bebyggdes Island. Kung Harald hade skalder hos sig och ännu minns man deras dikter och alla dikter om de kungar som därefter har varit i Norge. Vi tar mest från det som berättas i de dikter som blev framförda för hövdingarna själva eller deras söner. Allt det som där berättas om deras färder och strider håller vi för sant. Det är skaldernas sätt att de prisar den mest som de just står inför, men ingen skulle våga berätta för någon om hans verk, när alla de som lyssnade och han själv visste att det var smicker och osanning. Det skulle vara hån och inte pris."

Att kunna lära sig en berättelse utantill och föra den vidare utan att förvanska den, var någonting som skattades högt då nyheter och historien förmedlades muntligt. Snorre berättar vidare om Are präst som nedtecknade delar av den muntliga traditionen: "Det var inte märkligt att Are hade mycket kunskap om forna händelser både här och utomlands, eftersom han hade lärt sig av gamla och visa människor och själv var vetgirig och minnesgod. Men dikterna anser jag vara minst förvanskade om de är rätt framförda och man har förstått dem rätt."

Kjellman anser att man alltid bör ställa sig följande frågor om varje historieförfattare: Vad är hans syfte med skrivandet, vilka intressen befrämjar han, vad vill han åstadkomma, varför utelämnar han en viss sak? Och kanske viktigast av allt: för han fram något som egentligen motarbetar hans syfte och vars sanningsenlighet därför måste anses ganska stor?

Den forna seden menar inte att nordborna uteslutande var "goda" före kristendomens inträngande, men Kjellman menar ändå att vi kan lära oss mycket av dem.

- Våra förfäder var naturligtvis både det ena och det andra, goda och onda, snälla och elaka. Många var allerdings, tillräckligt "goda" för att sköta försörjning och trygghet för sig själv och sin familj. Annars vore vi inte vad vi är idag. Kan vi lära oss något av dem? Jo, försvaret av vårt eget.

- När man diskuterar godhet gentemot ondska eller moral gentemot omoral så frestas man naturligtvis att göra en jämförelse mellan hednisk gentemot kristen moral, eller den nuvarande samhällsmoralen.


Vad anser du skiljer dessa åt?

- Vad är egentligen nuvarande moral? Mycket av det som utmärker den kristna läran - enligt dogmerna, bibeltexter, bekännelseskrifter och så vidare - och de som säger sig vara kristna och de som säger sig lära ut ett kristet budskap, fanns förvisso inte i den nordiska hedendomen: helvetet, djävulen, vidskepelsen, intoleransen gentemot andra religioner, utstötthet för icke-medlemmar, synd i stället för brottslighet, späkning och självutplåning som det högsta goda. Nuvarande kristen moral består också till stor del av vackra ord. Den kristna bergspredikan är omöjlig och olämplig att följa. Värdet kan därför ifrågasättas. De 10 Guds bud säger ingenting om till exempel sanningskärlekens värde, det förkastliga att leva på andras bekostnad, att lättja är misshagligt mm. Däremot säger ett av dessa bud, att man inte får stjäla en åsna från sin granne


Anser du att det är någon, och i så fall vilken/vilka skillnader mellan dåtiden och nutidens kristendom?

- Det finns skillnader mellan dåtidens och nutidens kristendom. Men mycket i kristendomen kvarstår: Jesus som Guds son, bibeln som Guds ord, att "jag" och "du" eller "vi" eller "ni" har nytta av att tro på det så kallade kristna budskapet, medan ingen tanke förs fram om samhällets eller hela folkets bästa.

- Dogmerna - Jesus dog för dina och allas synder - underligt!? - och efter döden kommer du antingen till helvetet eller himmelriket eller så får du vänta med denna vägskillnad tills den yttersta domen kommer - därom ges det olika besked. Hyllandet av en man, Jesus, som enligt evangelierna aldrig själv gjorde en god gärning - underverken är påhittade - med mera - åstadkommer ofta ett förödande tvivel hos de stackars kristna.

- Vad menas egentligen med kristendomen, kristen, kristen anhängare? Skall man bedöma om kristendomen är bra eller dålig efter till exempel dess lärosatser, de kristna texterna och utsagorna, efter gärningar där utförarna anses vara kristna, efter levernet hos de individer vilka anser sig vara kristna? Eller skall allt det som normala människor anser vara bra helt enkelt kallas kristet? I händelse av det senare fallet är det ingen idé att diskutera om kristendomen är bra eller dålig, utan hellre diskutera vad som är bra och vad som menas med dåligt.

För att lättare kunna underkuva nordborna gjordes många av den forna sedens högtider om till kristna högtider, så flertalet av våra nuvarande helgdagar härrör egentligen ur den forna seden.


Tror du att det finns en möjlighet att kunna återgå till våra ursprungliga helgdagar?

- Om man skulle vilja ersätta nuvarande helgdagsordning - jul, påsk, pingst och så vidare - med en hednisk, förkristen, vore det inte så lätt. Grundläggande är att hedniska högtider skulle anknytas till naturen, växtligheten, årstidernas ändring, och inte till något som några i Palestina hittat på.

Ett blot skulle vara på hösten - hälsande vinter, alfablót - och ett på våren - hälsande sommaren. Även midvinter- och midsommarsolståndet skulle ha sina högtider. På 500-talet enligt vår tideräkning omtalar greken Prokopios i sitt verk om goternas krig, att vi högt uppe i Norden hade placerat några män på ett berg, vilka skulle signalera då den dagen grydde då solen vände och vi skulle sätta igång en glädjefest!

- En högtid kunde kallas för disablót, som kunde placeras på ett lämpligt ställe i almanackan. Gemensamt för alla dessa högtider var en glädje över livet, en förtröstan, trygghet att bakom allt stod det som vi vet står där, som vi må kalla för vad som helst men som alltid "styrt" naturen, oss, djuren, växterna. För enkelhetens skull brukar jag ofta ordet gud eller gudar.

- Hur man än ordnar en ny helgdagsserie i almanackan, så vore det viktigaste motivet härtill att avlägsna alla inslag som inte härrör ur vår nordiska mylla. Det finns ingen anledning för oss att anamma för oss främmande föreställningar och föreskrifter.


Varför tror du att midsommar har lyckats bevarats så pass intakt, till skillnad från övriga forntida högtider/helgdagar?

- Ja, vi bör vara tacksamma över att kyrkan inte helt och hållet lyckades lägga beslag även på midsommaren. Kyrkan hittade på att då istället fira Johannes döparen, men det är väl knappast någon midsommarfirare som tänker på det.

- De kristna har inte heller lyckats ändra namnen på veckodagarna och inte heller vissa ortsnamn, som anger gamla gudanamn. Även några förnamn, så som Östen, Åke, Erik, Torulf, Sif, Ingrid m fl kvarstår.

- Vi svenskar kan idag fira midsommaren utan kristen inblandning. Denna sommarens höjdpunkt och midsommarnatten är enligt der völkischen Sitte de stora makternas natt. Källornas vatten, blomstren, trädens gröna grenar, naturen är fylld av en särskild kraft. Så upplever svenskarna ännu idag midsommaren, inte är de uppfyllda av vördnad inför Johannes döparen.

- Vi pryder vår boskap och gård med grönt och blommor. Människor som inte har någon kunskap av vår norröna sidr eller förståelse för nordborna uppfattar mycket riktigt vårt midsommarfirande som rituella seder vilka visar vårt sammanhang med naturen. Själv känner han ingenting därav, då det härrör ur den nordiska hedendomen.

- I den forna seden ingick helt visst utnyttjandet av det övernaturligas makt i skog och mark för egna intressen och behov: Källorna, läkande örter, midsommarkrans och så vidare.

Existerar det idag någon högtid/helgdag som inte har sitt ursprung i vår forna sed?

- Ursprunget till speciella högtider vid viss tid är något oklart.


Vilken är den grundläggande skillnaden mellan kristendomen och den forna seden enligt din mening?

- Kristendomen vilar på judendomen och omfattades de första århundradena av judar. Den forna seden är vår egen inhemska religion, som alltid har omfattats av de germanska folken.

Kjellman berättar i Den forna seden om vilken betydelse gudarna och andra väsen hade för den forntida nordbon, vilka enligt honom inte är det viktigaste om man vill få grepp om själva religionen.

Den förste som skärskådade den fornnordiska mytologin var dansken Vilhelm Grönbech i boken Vor Folkeæt i Oldtiden, 1909-1912, vari han med grundval av begreppen "lycka, ära och fred" skisserade upp en bild av germanernas inre liv och folkets religion som skaldernas mytologi inte berättar om.

Idag råder det en ganska utbredd missuppfattning om den forna seden, att den skulle vara detsamma som "asatro".


Varför har du valt att sätta den forna sedens betydelse för gemene man istället för den fornnordiska mytologin i centrum för ditt verk?

- Det finns redan tillräckligt skrivet om den nordiska mytologin. Syftet med min bok är att redogöra för att våra förfäder var bra människor. Mytologin hör inte till detta syfte. Det råder felaktiga uppfattningar hos gemene man idag om att de förkristna hedningarnas religion var "asatro", vilket jag tillrättalägger. Det var inte i första hand en tro på asar utan på sin "gud" - vilket är ett gammalt indoeuropeiskt ord. Professorerna i Lund vill måhända inte hålla med mig om detta. Nu är det så att människorna i varje religion helst vill personifiera gud eller gudar och därför har vi alla dessa namn på gudar. Kristendomen har ju massor av gudar, beteckningar på Gud och gudar och gudinnor - Jesus, djävulen, helige anden, änglar, Maria och troligen även tomtar. Snorre skrev omkring år 1200 enligt vår tideräkning sin bok om mytologin därför att han märkte hur litet människorna visste eller kom ihåg av den hedniska mytologin. Denna kunskapsbrist berodde troligen på att folk i allmänhet redan under hednatidens slutskede inte haft så stort intresse för alla dessa figurer och deras förehavanden.


Är det korrekt att den forna seden inte var omgiven av samma regler som andra religioner. Var den forna sedan mer öppen för nya idéer och tankesätt än vad t ex Islam var/är?

- Ja. Kulten har väl sin ordning för alla, men religionsforskarna är eniga om våra förfäders tolerans.


I så fall, kan detta var en orsak till att kristendomen kunde underkuva den forna seden?

- Ja, det underlättade för påvens - samtidens storfinansiella intressen - sändebud. Särskilt på 1100-talet vällde Europa-makten - påvedömet med allierade stater - in över vårt land och krossade allt vi byggt upp av goda seder, bysammanhållning och ättgemenskap, demokrati i betydelsen folkvilja och självbestämmanderätt.


Hur tror du omvärldens syn på denna tid skulle ha påverkats om de kristna lämnat våra förfäder ifred?

- Om kristenheten - påvedömet - lämnat våra förfäder i fred? Det var otänkbart med tanke på att då var religion detsamma som politik.

- Det är samma sak idag; storfinansen, globaliseringsivrarna och EU-dömet kommer aldrig att lämna oss i fred. Vi har ingen möjlighet att leva vårt eget liv under de omständigheter som råder idag. Det land som försöker behålla sin självständighet blir till slut föremål för en krigsförklaring. Det har vår tids historia bevisat.

- Vi ser dessutom en del ganska talande likheter i detaljer: Under medeltiden besökte våra adelsmän och kyrkoledare ständigt kurian i Rom, där de njöt av denna världens goda. Samma sak sker idag, då våra EU-män och EU-kvinnor ideligen reser till Bryssel och mènent une vie large.


Många historiker väljer att skriva sina böcker i skönlitterär form. Vad anser du om det? Går det att måla upp 1000 år gamla samhällen som man själv aldrig har upplevt utan att inskränka på den faktamässiga biten?

- Som Du säger, är det svårt. Jag är för starkt hängiven åt sanningen för att kunna skriva historiska romaner. Jag respekterar själv de historiker som bemödar sig att skriva sanningen, även om de tycker att den sanna verkligheten tagit en vändning de inte gillar.


Hur har gensvaret varit från forskarvärlden på din bok?

- Antingen råder en talande tystnad eller så känner de inte till min bok eller så anser de att jag är tendentiös, vilket stämmer.


Din bok lovordades i Finanstidningen på kultursidorna den 17-19 mars 2001, där den beskrev som "en guldgruva" för den som vill veta något om Sverige och Norden i förkristen tid. Vad har du fått för gensvar i övrigt?

- Den har erhållit mycket goda omdömen på Island, bland annat i Islands största morgontidning Morgunbladid.

Morgunbladid beskrev den 20 juni 1999 Den forna seden som en frisk fläkt om vikingatidens historia och recensenten Thorsteinn Gudjónsson menade bland annat att det han satte mest värde på var "i detta väl utarbetade grundverk om den gamla norröna kulturen, är författarens klara syn på Nordens forna kulturarv, från vikingatiden och dessförinnan. Östen Kjellman vare tack för hans bidrag till underhållandet och bevarandet av den samnordiska kulturen."

Den isländska tidskriften Huginn & Muninn nr 48, maj 1999, menade att "Särskilt anmärkningsvärt är den utmärkta historieförståelsen, det vill säga Östen Kjellmans historiska omdöme, i förening med hans balanserade utläggning. Vidare att Kjellman på ett hedervärt sätt försvarar de förkristna generationerna i Skandinavien såsom värdiga representanter för humaniteten, och därmed omkullkastande kyrkans bild av dem som vilda, enfaldiga barbarer."


Känner du att du har en plikt att upplysa nordborna om deras forna sed?

- Plikt vet jag inte, men jag är född med en önskan att upplysa folk om sanningen, med en slags journalism i blodet. Särskilt när jag ser dem irra omkring utan att veta sanningen. På grund av en oansvarig modern kultur som bidragit till historielösheten ibland den svenska ungdomen så är endast ett fåtal intresserade av vår inhemska historia medan andra endast ser den som dammig och ointressant. Dessutom så ifrågasätter gemene man näst intill aldrig etablerade "sanningar". Om gemene man visste mer om historien, skulle han ändra mycket av sina nuvarande uppfattningar och åsikter.


Det existerar så oerhört mycket grymhet, elände och orättvisor i historien så man kan börja undra hur några människor överhuvudtaget överlevt. Är det inte betungande att arbeta med så mycket mörker? Hur har detta präglat dig och känner du dig aldrig uppgiven?

- Grymhet, elände och orättvisor, säger du. Lägg till lögnaktighet och egoism. Människorna bör således ledas på ett annat sätt än nu. Kommer vi att kunna uppnå ett samhälle som leds så att avarterna försvinner? Hur skall det gå till? Ett är säkert: Det går inte med den så kallade moderna kulturen där allting endast kretsar kring "jaget" och "nuet". Men det skulle gå att uppnå med den forna seden som sammanhållande kraft för nordborna.


Rent spontant, vad känner du för de samfund som idag blotar och verkar för den forna seden?

Bra! Jag skulle vilja vara med.


Artikeln är återpublicerad från gruppen Folkbildaren som finns på livsstilssajten Frihet.nu. Besök Folkbildaren för en stor mängd skrivelser inom historia, kultur, ideologi med mera.