Reportage från Fest der Völker 2009

Strålande väder, polisiära trakasserier, distade gitarrer och inspirerande tal – Fest der Völker blev precis som väntat, och utvecklades till samma sorts folkfest som tidigare år. Trots att man försökt förbjuda tillställningen, och en alternativ plats blev klar först två dagar innan, så tog sig nästan 700 patrioter från hela Europa till festivalen.

Fredag - polisiära trakasserier
Den svenska delegationen anlände redan på fredagskvällen till Pössneck där årets festival skulle gå av stapeln. I Pössneck äger nationalister en massiv byggnad som bland annat inhyser hotell, teater, pub, diskotek, konferens- och kontorslokaler, och tanken var att vi skulle inkvarteras där för att kunna ta oss till festivalen på lördag morgon.

Redan när vi närmade oss huset fick vi känna på den tyska friheten, då polisen slagit en järnring runt byggnaden och vi alla tvingades visa legitimation, uppge födelseort och hemadress. Inte ens efter att ha varit medgörliga och gett polisen den information de ville ha höll vi på att släppas in i huset – polisen hade nämligen bestämt att max 30 personer skulle få vistas där inne. Efter närmare en timmes väntetid höjde man så gränsen till 60 personer, förmodligen då man insåg att det var bättre att hålla övernattande nationalister på en och samma plats.

När vi så kom upp till huset möttes vi av tyska, cypriotiska och ungerska kamrater som hälsade oss välkomna. Efter de traditionella artighetsfraserna blev diskussionen allt mer politisk, och vi delade med oss av våra olika länders erfarenheter. Vi fick också veta att polisen helt förbjudit arrangörerna att hålla festivalen inne i stan som var tanken, och att man därför börjat rigga en scen på baksidan av den nationella byggnaden. Platsen var inte alls lika stor som den som först var tilltänkt, men man hoppades att det skulle räcka ändå då man ändå väntade sig färre folk än tidigare år.

Senare på kvällen tillslöt bland annat spanska och brittiska kamrater som alla deltog i diskussionerna. Många epostadress och telefonnummer utbyttes, och ovärderliga kontakter knöts över hela Europa.

Lördag – musik, tal och mat
Klockan 07:30 var det dags för uppstigning då de sista detaljerna på festplatsen skulle fixas och gemensam frukost skulle ätas. Redan strax innan 10 på morgonen hade något hundratal besökare, utöver det femtiotal som sov i byggnaden, strömmat till och de flesta försäljare hade fått upp sina tält och vagnar. Här fanns ett fantastiskt utbud av kläder, musik och litteratur. Dessutom serverades schnitzel, bratwurst och boulette till alla hungriga gästers glädje.

Festivalen inleddes punktenligt klockan tolv när konferenciern hälsade alla besökare välkomna, och förklarade syftet med Fest der Völker. Redan nu hade de flesta besökare anlänt och det började fyllas upp framför scenen medan försäljarna fick det lite lugnare för ett tag. Pascal Trost (Schweiz), Bojan Rassate (Bulgarien) och Matthias Fischer (Tyskland) var först ut av talarna. Störst applåder rev utan tvekan tysken ner när han blandade ett kraftfullt tal med humoristiska poänger.

Först ut med musikunderhållning var det ungerska hardcorebandet Verszerzödes som levererade hård och kompromisslös musik på engelska. Snabb hardcore i lunchtid kändes onekligen som en annorlunda kontrast, men det märktes att bandet var uppskattat hos främst de tyska och ungerska besökarna.

Nästa grupp talare bestod av Patrik Vondrak (Tjeckien), Andreas Meierhofer (Österrike) samt en representant från Cypriotiska National Front. Cypriotens tal tog inte oväntat framförallt upp frågan om Cyperns grekiska tillhörighet, och deras stora problem med de turkar som begår brott och trakasserar den grekisk-cypriotiska befolkningen. Direkt efter klev spanska Brigada 1238 upp på scenen och levererade åtta stenhårda låtar med spanska texter.
Två svenskar upp på scenen!

I nästa talarblock skulle inte mindre än två svenska talare upp på scenen – Sverige var det enda landet tillsammans med Storbritannien som hade fått två representanter inbjudna för att tala. Först ut var den skånska aktivisten Varenus Luckmann som talade om vikten av antikapitalistiskt arbete, och förkastade den marxistiska kapitalistkritiken till fördel för den nationalistiska.

- Men i slutändan är allt de [marxisterna] gör precis det som deras herrar vill att de ska göra. De är liberalismens vapen och i förlängningen även den kapitalistiska globaliseringens vapen - den politiska högern som sällan attackerar oss öppet. Vänstern och högern – de är enade på alla punkter där vi är emot dem; globalisering, liberalism, jämlikhet, upplösandet av nationalstaten, integration av främlingar och förstörande av varje unikt folk på den här planeten!

Luckmanns tal mottogs med intresse, och när han utannonserade lanseringen av projektet Antikap Sverige möttes han av publikens jubel - många var de nationalister som ville komma fram och diskutera talet och det nya projektet efteråt.

Efter Luckmann talade Enrique Valls från Spanien som levererade ett kraftfullt tal där han hälsade revolutionen välkommen och menade att endast en revolution och ingen reformism kommer kunna rädda de europeiska folken från undergång. Efter spanjoren var det dags för dagens andra svenska talare, Dan Eriksson från Stockholm.

Eriksson talade om den politiska repressionen, dess orsak och verkan – ett ämne som var väldigt passande med tanke på de trakasserier som arrangörerna utsatts för de senaste veckorna.

- Vi nationalister och sanna socialister av Europa är de enda som har svaret på den har världens behov. Endast vi kan bygga ett samhälle med fred, respekt för naturen och som präglas av framtidstro. Endast vi kan bygga ett samhälle som ser allt ur ett längre perspektiv, och inte som demokraterna av idag som måste oroa sig för vilka lögner de ska dra ihop för att kunna lura till sig folks röster nästa val. Endast vi kan bygga ett samhälle där företag sätter naturens välmående före maximerade profiter.

- Det är därför de hatar oss. Och det, mina vänner, är också därför vi kommer att segra.

Erikssons tal, hans andra på Fest der Völker genom åren, avbröts flera gånger för spontana applåder och även om översättningen ibland gjorde att talet tappade sin rytm så verkade det uppskattat hos festivaldeltagarna.

Rotte Charlotte rockar loss
Efter att svenskarna varit uppe på scenen var det dags för det som många såg som dagens musikaliska höjdpunkt – tyska Rotte Charlotte. Med medlemmar från flera kända band och med en hel rad hitlåtar i bagaget gjorde tyskarna inte någon besviken, och låten ”Antifa Superstar” satt perfekt samtidigt som de fåtal motdemonstranter som samlats tröttnat och började lunka hemåt – många av dem utklädda till clowner och viftandes med Israelflaggor.

Efter Rotte Charlotte klev dagens enda kvinnliga talare upp på scenen – Nina Brown från British National Party (BNP). Brown informerade om framgångarna för BNP i senaste valet till Europaparlametet och berättade om BNPs struktur och strategier.
Efter Brown var meningen att tyska Eternal Bleeding skulle spela, men polisen hade fått nog av yttrandefrihet och hade nu förkortat det temporära tillståndet med över två timmar, varpå de fick ställa in till förmån för estniska PWA då man tyckte de skulle spela eftersom de rest mycket längre.

PWA, som fick korta ner sitt framträdande något, levererade som vanligt en kompromisslös rock som många svenskar lärt sig känna igen, främst genom skivsläppet på numera nedlagda Nordvind Records.

Som sista talare stod ännu en representant från BNP, nämligen Mike Bell. Bell levererade ett kraftfullt tal och berättade bland annat om hur han varit i Sverige och arbetat med Nationaldemokraterna, samt hur han hade upplevt att Stockholm förvandlats till något nästan lika förstört som London.

Tyvärr fick alltså ett band, och ett fåtal talare, ställa in sina framträdanden. Men med tanke på förutsättningarna, då festivalen egentligen blivit helt förbjuden fram till dagen innan, får det ses som att allt fortlöpte över förväntningarna. Att festivalen inte kunde bli lika stor som tidigare var tråkigt, men inte heller oväntat med tanke på den hets- och lögnkampanj som pågått i media i upp till en månad innan festivalen.

Vi svenskar som var på plats var hur som helst nöjda med helgen, och kom åter till Sverige sent på söndagskvällen fyllda av inspiration och fickan full av visitkort, telefonnummer och e-postadresser till kamrater från hela Europa.

Nu bygger vi vidare.




Dan Eriksson blir intervjuad av Volksfront Medien.


Brigada 1238 uppträder.

Redaktionen