Barnstjärna mötte mångkulturen; rån, misshandel och utpressning

- Du har jiddrat med min lillebror. Det kostar 500 spänn. Betala innan tisdag annars så dödar vi dig.Främlingarna stirrar ner den 13-årige pojken hånleendes. Pojken är oförstående till anklagelserna. Han vet inte ens vem lillebrodern är.

-Det är inte smart att vara kaxig. Du ska betala eller så dödar vi, väser den lille negern föraktfullt till den vid det här laget vettskrämde pojken. Pojken har, trots sin ringa ålder, gjort sig känd genom en serie populära reklamfilmer för ett av Sveriges största företag. Ett tänkbart motiv är förstås att främlingarna trott sig hittat en guldgruva i den 13-årige barnstjärnan. En egen guldkalv att mjölka på pengar.

Mötet med de två kulturberikarna innebär startskottet för en flera veckors lång terror mot pojken, hans vänner och hans familj. En situation inte alls olik den omskrivna Rödebypappans, som media vältrade sig frikostigt i. I den 13-årige spångapojkens fall vältrade sig ingen media. Trots de uppenbart sensationella ingredienserna, en ung populär barnstjärna flyr Stockholm efter utpressning och våld. Pojkens historia har hållits från löpsedlarna, medvetet och beräknat. Där Rödebyfallet får exemplifiera något exceptionellt, en top-story, är fallet med den 13-årige pojken och hans familj vardagsmat. Det händer överallt. Varje dag.

Svenskfientlig gängmentalitet
De två främlingarna som stannar pojken, som vi kan kalla Jimmy, på väg till skolan heter Said Taher och Tony Laventzakis. Det är Tonys lillebror som Jimmy ska ha bråkat med, ett svepskäl förstås. Främlingarna är två år äldre än pojken, båda är ökända bråkstakar. Deras offer är uteslutande svenskar.

Jimmy chockades och skrämdes påtagligt av händelsen. Rädslan satt så djupt att han inte ens vågade prata med sina föräldrar. Han gick inte tillbaka till skolan mer den veckan. Mot helgen packade han vad han behövde och rymde hemifrån, i ett desperat försök att slippa främlingarna.

Livet på luffen varade inte för länge dock. Några dagar senare kom pojken hem igen. Situationen hade dock inte lugnat ned sig nämnvärt på Vinstagårdskolan i Hässelby, en av Stockholms västra förorter. Eritreanen Said Taher hade hotat att skjuta huvudet av en lärare på skolan och polisanmälts samt stängts av från skolan. Personal på skolan berättar i polisens förundersökning hur situationen med Taher blivit ohållbar. Såväl personal som elever är rädda för eritreanen som istället får hemundervisning.

Vinstagårdsskolan i Hässelby, väster om Stockholm.
Jimmy får höra från två av sina vänner hur skulden till Tony och Said växt till 2000 kronor. Samma villkor gäller fortfarande; betala eller dö. Främlingarnas irritation växer sig allt större när de inte får tag på Jimmy, som knappt vågar sig utanför dörren längre. Den 26 januari möter två av Jimmys kamrater, vi kan kalla dem Johan och Rickard, Said Taher och en kille som kallar sig Basti. Johan och Rickard får motta örfilar och sparkar tills de går med på att gå hem till Jimmy och lura ut honom till främlingarna. De vågar inget annat.

Johan och Rickard får med sig Jimmy ut ur lägenheten men ändrar sig dock på vägen och tar med Jimmy till ett närliggande snabbmatsställe istället för den uttalade mötesplatsen och den stundande misshandeln. Främlingarna söker dock upp pojkarna på restaurangen en stund senare, som får fly in och gömma sig på lagret medan personalen motar ut främlingsgänget.

Släpas ut i Grimstaskogen
Situationen går dock snabbt från värre till värst. Främlingsgänget har bestämt sig för att Jimmy ska hosta fram pengarna och ger sig inte i första taget. De unga svenska pojkarna får smugglas in och ut genom bakvägen i skolan bara för att ha så mycket som en chans att hänga med i undervisningen. Någon dag senare är Jimmys kamrat Rickard på väg hem från skolan. När han kliver av tunnelbanan i Vällingby för att ta sig upp mot busshållplatsen möter han på nytt Said Taher tillsammans med en kumpan. Said sliter med sig Rickard från stationen, väl avsides ansluter ytterligare vänner till främlingen och tillsammans släpar de Rickard ner till Grimstaskogen, en knapp kilometer från Vällingby centrum. Gänget befaller Rickard att sätta sig ned och tvingar honom att ringa dit Jimmy. Trots upprepade försök svarar inte Jimmy. Said Taher tappar fattningen lägger en kraftig spark i Rickards bakhuvud så blodvite uppstår. Omtöcknad, chockad och livrädd försöker Rickard istället ringa Jimmys pappa. ”Kan du komma ner hit med 500 kronor så vi kan gå på gatorna igen?”, vädjar pojken till sin väns pappa. Pappan hälsar att om de här killarna vill något så får de ringa själva och slänger på luren.

Said blir rasande och sparkar Rickard i huvudet igen. Rickard faller till marken och får motta flertalet sparkar och knytnävsslag mot huvudet innan Said länsar pojkens fickor. I förhör berättar Rickard om traumat efter misshandeln, om den psykiska påfrestningen av att inte våga gå utanför dörren, om hur han fick ge upp innebandyn eftersom Said bodde i närheten av träningslokalen. Till råga på allt utsattes Rickard för ytterligare ett mordhot, då Tony Lavenztakis ringer upp honom och kräver att han ska dra tillbaka sin polisanmälan. Annars dör han.

Familjen attackeras i hemmet
Stärkta av dagens övergrepp mot Rickard i Grimstaskogen samlar främlingsgänget ihop sig för nästa drabbning. De har blivit sturska och fått blodvittring, ikväll ska pengarna inkasseras från barnstjärnan. En samling om ett dussin ungdomar, mestadels främlingar med Said Taher, Tony Lavenztakis och Basti i täten, tar sig från Hässelby till Spånga. Jimmy har Rickard över och ser på film i pojkrummet. Jimmys pappa ser på tv i vardagsrummet.

I ett första försök försöker främlingarna locka ut Jimmy. Två tjejer skickas fram att ringa på dörren för att få ut pojkarna på gatan. Bluffen genomskådas och pojkarna stänger och låser alla dörrar, och gömmer sig i sovrummet. Tre minuter senare ringer dörrklockan igen och Jimmys pappa går och öppnar dörren.

Främlingspojken står med simmiga ögon och knutna nävar och vaggar framför pappan, märkbart påverkad av något. Bakom sig har han ett par tre hotfulla kompisar. I förhör har pappan berättat hur han tolkat pojkens kroppsspråk som om han bara stod och övervägde huruvida han skulle hoppa på pappan eller inte. ”Jimmy ska ut. Vi ska snacka med honom!”, krävde pojken och tog ett steg framåt som om han hade bestämt sig. Pappan avväpnar kvickt situationen genom att sätta en hand i bröstet på främlingen och knuffa undan honom innan han slog igen dörren. För polisen har pappan berättat hur han tydligt kunde känna ett vapen, en batong eller ett järnrör, innanför jackan på pojken. Någon minut efter tumultet i dörren smällde det i vardagsrummet och en gatsten flög in genom fönstret. I samma stund ringer pappan polisen.

I och med attacken i hemmet blev situationens allvar uppenbart för Jimmys föräldrar. Jimmy får byta skola och flytta upp till sin morfar i Värmland där han fick stanna hela våren för att gå i skola. I vittnesförhör har Jimmys mamma förklarat att det inte alls är ovanligt att invandrarkillarna pressar svenska killar på pengar. Jimmy var varken den första eller den sista. Så ser livet i förorten ut. Jimmy fick pendla till föräldrahemmet på helgerna för att träffa föräldrarna och kompisarna. Hoten fortsatte dock telefonledes från främlingarna, i ett SMS från Jimmy till Rickard en vecka efter stenattacken varnar Jimmy sin kamrat. ”Det var en blatte som ringde och hota mig. Han sa att han visste var jag bodde och var mina äckliga kompisar bor, och att han skulle döda oss alla!” Till slut valde Jimmys familj att sälja sitt hus och flytta till ett annat område. Familjen fick nog av mångkulturen.

Eritreanen Said Taher under förhandlingarna vid Solna tingsrätt.
Familjen flyr – främlingarna bor kvar
Det blev slutligen rättegång av främlingarnas trakasserier av de svenska pojkarna. Den 3 juli föll domen och eritreanen Said Taher dömdes till ungdomsvård och 100 timmars ungdomstjänst för en rad åtalspunkter, bland annat för olaga tvång, rån och försök till utpressning. Taher dömdes också att betala ut drygt 77 000 kronor i skadestånd till de tre pojkarna och den hotade musikläraren.

I många avseenden slutade fallet med barnstjärnans möte med mångkulturen lyckligt. I det här fallet slapp någon en kniv i halsen, lämnad att blöda ur i ett dike. Barnstjärnan Jimmys fall är på intet sätt det värsta, eller ens bland de värsta utslagen av svenskfientlig gängmentalitet bland ungdomar det är däremot ett alldeles ypperligt tydligt exempel på den lågintensiva etniska terrorism i förorterna, den härskande kolonialmentaliteten i de segregerade områdena där svenska pojkar och flickor jagas som villebråd av multietniska gäng. Det är svenskfientligheten i sitt esse, de vardagsfallen som inte når den etablerade medians svarta rubriker.

Jimmys familj hade möjligheten, och de ekonomiska resurserna, att fly helvetet. Hade de bott kvar i området hade historien antagligen förr eller senare slutat betydligt blodigare. För många svenskar i miljonprogrammen finns dock inte den möjligheten. Man får acceptera sin lott och hålla käften. Traditionella svenska arbetarklassområden förvandlas till experimentella häxkittlar av våld, kriminalitet och svenskfientlighet. Det är ungdomar som Jimmy och hans vänner som får ta den värsta smällen.

Jimmy, Rickard och Johan heter egentligen något annat.

Redaktionen