info-14 möter Frontalkraft

Det tyska frihetsrockbandet Frontalkraft har existerat sedan mitten på nittiotalet, och de senaste åren har de slagit igenom stort på den tyska musikscenen och är ett efterfrågat band av både livepublik och skivköpare. Nu när Frontalkraft äntligen blivit klara för sin första spelning i Sverige valde jag att följa med bandet på två spelningar under en hektisk lördag i Tyskland.

Resan tar sin början i bandets hemstad Cottbus, som ligger ca 130 kilometer sydost om Berlin, bara några stenkast från det som nu är Polen. Det är en stad med dubbla ansikten, som dels har de öststatstypiska grå betongblocken men även en hel del intressant arkitektur som byggts innan andra världskriget. Bandet förklarar för mig att i Cottbus finns inga antifascister längre, eller åtminstone visar de sig inte, de har nämligen blivit ”bortjagade för länge sedan”. Hur mycket av det som är skryt och hur mycket som faktiskt är sant hinner jag inte undersöka innan det är dags att hoppa in i turnébussen och bege sig ner mot Arnstadt, där kvällens första spelning ska ske på den nationella festivalen Thüringentag.

På vägen ner sitter sångaren Sten till vänster om mig, djupt försjunken i ideologisk litteratur, medan jag försöker föra en konversation med leadgitarristen ”Katze”, men min bristfälliga tyska och hans obefintliga engelska ger inga vidare förutsättningar för några djupgående samtal.

Resan tar närmare fyra timmar, och när vi börjar närma oss Arnstadt slås jag av det vackra landskapet vi kör igenom. Thüringen är fantastiskt med alla sina berg och dalar, och de små härligt urgermanska byarna som kan skådas längs med vägen. Landskapet får mig att tänka på gamla folksagor som Snövit, och medan jag drömmer mig bort i sagornas värld får jag en kamratlig knuff i ryggen – vi är framme.

Solen smeker våra ansikten när vi stiger ur bussen, och vore det inte för de hundratals poliser som nu tittar misstänksamt på vår lilla grupp så vore allting perfekt. Polisen förklarar vänligt att allting ska genomsökas, och jag tycker faktiskt att en av poliserna säger att de ska kika efter automatvapen i gitarrväskorna...

Väl inne på festivalområdet möts jag av över trehundra patrioter, som redan varit igång med festligheterna i över fyra timmar, där tal och musik dånat från den tillfälliga scenen. Jag hinner införskaffa lite cd- och dvd-skivor från de många försäljningsstånden, samt äta en bratwurst och dricka en öl innan det är dags för Frontalkraft att stiga upp på scenen.

Man märker tydligt att publiken har väntat på Frontalkraft, för alla de som tidigare satt vid bänkarna och tog det lugnt tar sig nu fram till scenen, och medan Frontalkrafts klassiska introduktionslåt drar igång så stiger publikjublet.


Frontalkraft uppträder
Spelningen är succé rakt igenom, och bandet visar verkligen upp hur tighta och samspelta man är. Som femte låt spelar man bandets i särklass största hit, ”Schwarz ist die nacht”, och allsången ekar mellan Thüringens bergväggar.

Efter spelningen kommer gitarristen Barny fram till mig och säger att ”sådan där allsång vill vi ha i Sverige också!” och jag lovar att göra mitt bästa, även om jag tror att det kan bli svårt med tanke på att det är deras första spelning i den sköna nord.

Gitarristen Barny
Det blir dock inte mycket tid för vila, då det är dags att ge sig iväg för en bit mat och sedan till nästa spelning några byar bort. Vi hamnar på en typiskt tysk restaurang där den ensamma servitrisen ser lite småchockad ut när tio stycken patrioter klampar in och säger att de är hungriga. De flesta av oss beställer ”riesenschnitzel” vilket betyder ungefär ”jätteschnitzel”, vilket består av 400g schnitzel, stekt potatis och sallad vilket verkligen kan sägas vara en måltid för en man. Efter avslutad måltid och lite allmän klagosång över magvärk bär det av till nästa spelning.

Riesenschnitzel - 400g schnitzel
När vi kommer in i lokalen hinner vi avnjuta både Fight Tonight och Systeminfarkt på scenen innan det är dags för Frontalkraft att köra sin repertoar ännu en gång. Många har tagit sig från Thüringentag även till denna spelning, men en hel del nya ansikten har dykt upp för att se Cottbusbandet hålla låda.

Denna gång är scenen mindre och publiken kommer närmare bandet, vilket ger en mer intimkänsla och tack vare att spelningen denna gång är inomhus blir allsången ännu mer påtaglig. Återigen drar ”Schwarz ist die nacht” igång allsången, men även „Blut geleckt“ och „Nordische Pflicht” får bra respons från publiken.

Inomhusspelningen.
Efter spelningen slår jag mig ner med bandet vid ett bord, men timmen är sen och man märker att samtliga musiker är trötta efter totalt över tre timmars liveframträdande. Jag väljer att ställa in den intervju jag egentligen skulle ha gjort, och frågar bara om det är något bandet vill ha sagt till info-14:s läsare. Sångaren Sten berättar om hur mycket han ser fram emot att få besöka Sverige och spela för svenska patrioter, och de andra instämmer. Sedan beger vi oss trötta ut till turnébussen och samtliga somnar ganska fort medan bussen åter kör igenom Thüringens dalar och berg.

För er som vill se Frontalkraft live i Sverige så kommer de att spela i Småland under en insamlingskväll den 25:e Juli. Mer information kommer inom kort.

Länkar till Frontalkrafts musik på Youtube:

(Schwarz ist die Nacht)
(Ode an Cottbus)
(Schöne heile Welt, live Sachsentag 2007)

Dan Eriksson