Sophie skördades i smältdegeln Sverige

Det har gått elva dagar sedan den femtonåriga flickan Sophie Lohede tog sitt liv, bara timmar innan hon skulle vittna mot sin nidingsman, som upprepade gånger hade våldtagit henne och försett henne med knark. Ännu en ung flickas liv har skördats i smältdegeln Sverige.

Bakgrund
Den unga flickan Sophie var som vilken 15-åring som helst. Vännerna beskriver henne till info-14, som glad och omtänksam, hur hon älskade alla sina vänner och hur alla älskade henne tillbaka, ”en helt underbar människa som helt enkelt inte går att beskriva bättre än att hon var älskad utav alla”, skriver en nära vän, till info-14.

Något hände dock. Hon började få problem att hänga med i skolan, hon började må dåligt. Hon lades in på behandlingshemmet Lövingstorp i Jönköpings kommun. Hemmet stjälpte dock snarare än det hjälpte. Enligt kritik från länsstyrelsen i Jönköping verkar hemmet mest varit ett övernattningsställe, som i övrigt inte hade någon koll på vad flickorna gjorde, eller om de umgicks med olämpliga personer. En annan flicka som varit boende på behandlingshemmet började använda droger och utvecklade ett beroende där.

Det var under denna tid som Sophie, som egentligen behövde skydd och stöd, kom i kontakt med sin nidingsman, Torbjörn Hasse Puke.

Sophies Nidingsman
Torbjörn Hasse Puke är född 1966 och är bosatt i Jönköpings kommun, men saknar fast adress. Han är en välkänd knarkare med ett digert brottsregister, bland annat är han dömd för narkotikabrott, överträdelse av besöksförbud, olaga tvång, olaga hot, med mera. Det är endast ett år sedan han avtjänade sitt senaste fängelsestraff.

Puke sitter för närvarande häktad för våldtäkt på en av Sophies vänner, där rättegången inleddes i torsdags. Rättegången mot honom skulle egentligen påbörjats för snart två veckor sedan, men ställdes in på grund av Sophies bortgång.

I samband med Sophies självmord valde kammaråklagare Erik Schreiber att lägga ner de åtalspunkterna som gällde brotten mot Sophie. Han ansåg att det inte fanns bevisvärde i de bandade polisförhören med henne och att hennes närvaro i förhandlingarna var avgörande. Detta trots att det finns liknande fall där målsäganden tagit livet av sig och gärningsmannen ändå dömts.

Åklagarens beslut väckte dock folkets ilska och en namninsamling på internet startade efter det och i skrivande stund har 7968 personer skrivit under insamlingen om att ompröva beslutet. I torsdags, när rättegången skulle inledas hade närmare 500 personer samlats i Jönköping för att protestera mot beslutet och nu har ett beslut om överprövning skett och en ny åklagare har tagit vid. Denne har till skillnad från Schreiber meddelat att Sophies uppgifter har ett bevisvärde och nu ska man se om de åtalspunkterna ska tas upp igen.

I gärningsbeskrivningen läser man om hur Puke försett Sophie och hennes kompis med amfetamin under tiden 1 mars till 30 juni förra året, och hur han vid flera tillfällen tvingat till sig samlag med de bägge mot deras vilja.

Vännerna talar ut
info-14 har varit i kontakt med två av Sophies vänner, Jonna som känt henne i snart tre år och Robin som varit nära vänner under lång tid, då deras föräldrar är mycket bra vänner – vilket resulterade i deras egen kamratskap.

i14: När fick ni först reda på om våldtäkterna på Sophie?

Jonna: Det var inte alls så längesen jag fick reda på det. Jag fick höra ett rykte om att hon blivit våldtagen. Trodde så klart inte på det i och med att det snackas så mycket skit. Men jag frågade Sophie för säkerhetens skull. Hon brast ut i tårar. Hon behövde inte säga något, jag fattade att det jag hört var sant.

Robin: För 6 veckor sedan berättade hon allt för mig. Det tog ganska hårt på både Sophie och mig att föra den konversationen. Men efter det ville hon inte prata mer om det, hon ville alltid prata om något kul och var omtänksam mot alla sina vänner.

i14: Hur mådde Sophie den sista tiden före rättegången?

Jonna: Sophie har mått väldigt dåligt det senaste året men det var få som märkte det i och med att hon alltid var så glad som hon alltid brukade vara. Men när inte folk såg så tappade hon den här glada och spralliga masken som hon bar dag ut och dag in. Jag och många insåg att om inte Sophie får hjälp snart så kanske det tom går så långt att hon faktiskt försöker ta sitt liv. Man märkte på Sophie att hon var väldigt nervös inför rättegången.

Robin: Hon verkade väldigt orolig och nervös över rättegången men Sophie var den personen som inte lät saker gå ut över andra så hon försökte "gömma" sin rädsla för många, men man såg att hon var orolig.

i14: Hur kände ni er, när ni fick höra att åklagaren la ner åtalet efter att Sophie gått bort?

Jonna: Jag tror inte det finns några som helst ord för vad jag kände då. Jag kände hat, ett hat jag aldrig känt förut. Jag gjorde uppror direkt så fort jag hörde det. Via Internet och genom att prata med vänner om Sophies fall. Jag var så nära på att leta upp den där åklagaren och säga ett och annat som jag inte tänker skriva här.

Robin: Jag kände mig förvirrad, förbannad och ledsen. Man grät och hade svårt att sova efter hon tog sitt liv, men när de sedan lägger ner fallet kom även vreden upp. Jag tänker inte ge upp denna kamp. Jag gör det för Sophie och alla andra flickor som blir utsatta av sådana avskum med ett enda mål, att förstöra unga liv.

i14: Kan ni berätta lite mer om Sophie, hur var hon som person?

Jonna, Robin: Hon var alltid glad och väldigt omtänksam. Hon älskade alla sina vänner och alla älskade verkligen Sophie, helt underbar människa helt enkelt, som inte går att beskriva bättre än att hon var älskad utav alla.

Ett flickeliv skördats på ett ruttet samhälles altare
En flickas liv har gått till spillo. En 15-åring, med hela livet framför sig orkade inte längre, sviken av vuxenvärlden, av samhället, tvingad att möta sin nidingsman, så tog hon sitt eget liv. Hela fallet kring Sophies öde är mycket tragisk.

Från att hon först blev inlagt på ett behandlingshem – en plats som skulle hjälpa henne, men som istället blev porten till hennes första möte med Puke, som försedde henne, under tiden som hon mådde som värst, med amfetamin, för att sedan vid flera tillfällen våldta henne. När hon sedan tog mod till att anmäla det hela fanns det inte något tillräckligt stöd för henne, utan åklagaren Schreiber pressade henne istället att hon måste vittna, trots att hon redan kämpat sig igenom flera videofilmade polisförhör - något som ofta slutade i tårar efteråt.

Det är i de ruttnaste av samhällen där öden likt Sophies förseglas på detta tragiska sätt. Sverige idag har blivit ett kallt och rått samhälle som inte längre tar hand om sina egna, där flickor, som egentligen borde ha hela livet framför sig, inte längre orkar leva.

Vi lever i ett lyckopillarnas land, där misären blivit så stor och så grym att många procent av våra unga måste medicineras för att orka fortsätta leva. Vi lever i ett land där gärningsmännen går fria eftersom deras offer inte orkar möta dem igen.

Fallet med Sophie visar så tydligt varför vårt arbete är så viktigt, hur många mer ska falla offer för detta ruttna system innan en förändring kan ske, hur många flickor och pojkar ska behöva genomlida helvetet innan förändringen är kommen.

Låt det inte bli fler! Vila i frid Sophie!

Stefan Jacobsson