Flyktinghandläggare talar ut om verkligheten

Att makthavare och journalister vill hålla mångkulturen om ryggen och försöker vrida och vända på varenda fråga som belyser många invandrares ohederliga beteende är ingen nyhet. Men en som jobbat som flyktinghandläggare i 14 års tid borde rimligtvis veta hur det står till.

Merit Wager från Stockholm har arbetat som flykting- ombud/handläggare i 14 års tid och publicerade nyligen en skrivelse om hur den svenska flykting och invandringspolitiken sköts. Väldigt många intressanta erkännanden och bekräftelser finns med i denna, uppgifter som av statlig media är tabubelagd. Merit har inget som helst dolt politiskt syfte med att dela med sig av sina erfarenheter, utan vill bara att någon med daglig insyn i dessa frågor ska få komma till tals.

Uttalandena som är tagna från skrivelsen är de som setts som mest intressanta för stunden. Medan vi lämnat berättelser om orättvisor åt sidan, så som när hon jämför orimligheten att till exempel en liten rysk flicka ska behöva skickas hem till sin alkoholiserade och kriminella pappa och liknande fall.

Det från vår sida mycket välkända faktumet att majoriteten av Sveriges journalistkår inte är pålästa när det kommer till ämnet invandringspolitik finner stöd här. Även att det förekommer att journalister inte vågar lyfta fram sanningen just för att den är så kontroversiell och bryter mot de oskrivna riktlinjer som journalistkåren för.

Så här lyder Merits egna ord:

Många aktörer på området - också journalister - har för dåliga kunskaper om asyl- och invandringsfrågor. De tar sig till exempel inte alltid tid att läsa relevanta handlingar och ta reda på bakgrunden innan de tar upp enskilda fall. Missförstånd, ofullständiga eller felaktiga uppgifter staplas på varandra. Journalister som jag talat med säger också att de är rädda för obehaget att bli stämplade som "främlingsfientliga" eller "rasister" och avstår hellre från att rapportera allsidigt än riskerar dessa tillmälen.


Den förutfattade meningen som svensk massmedia matat det svenska folket med i alla tider att samtliga invandrare som kommer till Sverige måste ha flytt från sitt hemland stämmer givetvis inte. Frågar vi Statistiska centralbyrån så är det bara runt fem procent av alla invandrare som kan klassas som flyktingar, och verkligen flytt från sitt hemland där det kan ha varit krig, förtryck, naturkatastrofer och så vidare.

Så här lyder Merits egna ord:

Det verkar hos många finnas en tämligen grundmurad inställning som går ut på att kommer en människa till Sverige och uttalar ordet "asyl" - och personen inte ens söker asyl - så har han i princip alltid rätt till uppehållstillstånd. Att det alltid är synd om alla även när det förekommer fabricerade asylberättelser, falska pass och identitetshandlingar och oriktiga uppgifter om nationaliteter. Det är ett förödande ensidigt sätt att se på en fråga som är mycket viktig både nu och i framtiden.

I skrivelsen så låter Merit även två andra från Migrationsverket att få tala ut i frågan om hur många ärenden de har fått gå igenom där den sökande verkligen har kunnat klassas som flykting enligt spelets alla regler. Så här svarade dem:

Beslutsfattare 1: Av 100 ärenden som jag varit beslutsfattare i uppskattar jag att endast en eller två personer eller familjer - snarare en än två - varit tydliga fall där de sökande utan tvekan enligt lag och praxis hade rätt till uppehållstillstånd med flyktingförklaring.

Beslutsfattare 2: Under mina 20 år på Migrationsverket har färre än tio haft flyktingskäl enligt lag och praxis.


Att det förekommer oegentligheter och fuffens i stor utsträckning för att skapa legitimitet att få stanna kvar verkar vara mer regel än undantag hos migrationsverket.
Så här låter nästa utdrag:

Asylsökande från samma länder och områden berättar ofta snarlika, ofta mycket fantasifulla historier, instruerade av smugglare och landsmän. Migrationsverkets personal måste lyssna på och förhålla sig till allt från seriösa asylberättelser till rena rama orimligheterna. Att skilja agnarna från vetet och bedöma vilka som talar sanning och vilka som fabulerar är inte alltid lätt.

För en tid sedan så uppmärksammades det att regeringen hade beslutat att trappa upp tempot för de personer som fått avslag på sin asylansökan men som inte ännu hade utvisats. Apropå det här beslutet så skrev riksdagsledamöterna Bodil Ceballos och Tina Ehn, båda från Miljöpartiet en debattartikel där de vid ett tillfälle uttryckte sig som följande;

"Vi läser att regeringen uppdrar åt Migrationsverket att påskynda återvändandet, dvs. slänga ut så många som möjligt av dem som fått avslag på sina asylansökningar under nästa år."

Så här låter Merits kritiska reaktion gällande de två miljöpartisternas uttalande:

Det blir förvirrande när lagstiftare använder ord som "slänga ut" när det handlar om människor som efter flera prövningar har fått avslag på sina asylansökningar i minst två rättsliga instanser och därför ska lämna landet. Men det är signifikativt för den rådande stämningen och också den vokabulär som används i offentligheten. Man talar inte bara om att "slänga ut" människor när de i själva verket ska utvisas, man talar också om att någon "hotas av utvisning" när beslutet redan är fattat och inget som helst "hot" föreligger. Felaktig användning av ord och begrepp är mycket vanlig på det här området.


Att många invandrare som kommer hit hellre chansar att stanna kvar som illegala istället för att genom rättsliga instanser försöka bli medborgare är inte heller något ovanligt förekommande.
Så här lyder Merits egna ord:

De som kommer till Sverige i hopp om ett bättre liv men utan skäl som anges i svensk utlänningslagstiftning, sätter också käppar i rättsmaskineriets hjul - trots det stöd de numera får av bland annat LO och TCO. Många människor har kommit på turistviseringar och återvänder inte när viseringen gått ut. Och andra har smugglats hit men bryr sig inte ens om att gå till Migrationsverkets utredningssamtal där deras eventuella asylskäl ska gås igenom. De bara bestämmer själva att de ska stanna här. Detta är en högst påtaglig realitet som det sällan eller aldrig talas högt om.


Slutordet från Merit Wager blir som väntat insiktsfullt med förklaringen att situationen är ohållbar och att mediabilden inte gör saken bättre som förhåller sig till allt annat än sanningen vilket borde vara deras roll.
Så här låter Merit Wagers slutliga sammanfattning:


Asylprocessen är nu så urholkad och asylrätten så missbrukad att den inte längre är på väg att haverera, den har havererat och läget är katastrofalt…

…Det gagnar ingen att med gälla röster ropa "xenofob" och "rasist" eller något annat enfaldigt efter dem som vill bidra med flera bitar till det viktiga och komplicerade asylinvandringspusslet där det är så ytterst svårt att få alla bitar att falla på plats. Den överhängande risken för att få dessa epitet klistrade på sig som så många är så rädda för, gör att rapporteringen och debatten blir obalanserad vilket i sin tur bidrar till att bilden av asylinvandringen blir både ensidig och felaktig.


Då kommer vi till den punkten som är det stora dilemmat för det obeslutsamma folket ute i stugorna, vilka ska man tro på och hur kan man samtidigt förena sitt ställningstagande med att vara en god humanist?

Ska man förlita sig på att riksdagspolitikerna vet bäst, denna politiska sfär som allt som oftast enbart jobbat inom politik sedan de lämnade ungdomsförbunden, där osannolikt nog alla sju partier har samma fega och verklighetsfrämmande hållning i frågan? Eller ska man ta och lyssna på oberoende med daglig insyn i dessa frågor som enbart vill förmedla verkligheten vilken varken politikerna eller journalisterna lever i, och som åsidosätter politisk korrekthet?

Michael Johansson