Dresdenmanifestationen 2009

Den 13 februari, 1945, flög allierade luftstyrkor in över den östtyska staden Dresden i ett bombanfall. En attack med avskyvärd utgång och ofantligt stora civila förluster. Forskare och historiker är inte enade om dödssiffrorna som varierar mellan 30 000, 250 000 och upp till 500 000 offer, men de två senare ligger förmodligen närmare sanningen, då om man drar det i jämförelse till befolkningsantal gick det en bomb på varannan invånare. Klargjort är dock att de som dog, mötte en fruktansvärd död. Hettan i de intensiva eldstormar, som uppstod till följd av det amerikanska och brittiska flygvapnets petroleumbomber, bokstavligen slukade människor från gatan in i brinnande huskroppar.

Efter att de allierade försatt Dresden fånget i ett eldhav, släppte de bomber vars detonationer sedan lämnade staden i aska och grus. När flyganfallet blåstes av låg Dresden i ruiner och åldringar, kvinnor och barns sönderbrända lik kunde, av de överlevande, börja staplas och radas upp längs med det som återstod av stadens gator och torg.

Detta förintelseanfall, vilket just är vad man ska beskriva det som då Dresden aldrig någonsin var en militariserad zon, har segermakterna gjort sitt bästa för att det konsekvent ska tigas om. Trots detta samlas tusen och åter tusentals kvinnor och män i Dresden i februari varje år med ett budskap -"Wir vergessen nie", vi glömmer aldrig. Också i år hölls en stor manifestation till minne för bomboffren i Dresden 1945. Datumet för årets var lördagen den 14 februari och info-14 var självklart på plats.





Runt klockan tio på lördagsförmiddagen började deltagare dyka upp vid samlingsplatsen, centralstationen i Dresden. Den fuktiga februarikylan hann under de kommande timmarna vid samlingsplatsen bita sig fast i allt fler, då de tusentals deltagare som strömmade till väntade på avmarsch. Samtliga deltagare tvingades, innan de släpptes in på samlingsplatsen, gå igenom polisspärrar där de kroppsvisiterades av tysk polis. Inte bara manifestationsdeltagarnas kroppar visiterades utan också banderoller och fanor, detta i jakt på budskap och symboler som skulle kunna sticka den rådande statsmakten i ögonen.



När klockan börjat närma sig ett på dagen bjöd arrangörerna upp dagens första talare. Först upp var en äldre herre som tjänstgjort under kriget och efter hans anförande var slut, talade bland annat Holger Apfel från de tyska nationaldemokraterna NPD. Under tiden serverades det varm dryck och lättare former av mat.





Strax innan arrangörerna skulle börja mobilisera den stora folkmassan till avmarsch, dyker ett femtiotal vänsterextremister upp inifrån centralstationen. Den maskerade och svartklädda skaran rör sig sedan mot en av utgångarna som leder ut till samlingsplatsen för att provocera, men de kommer snabbt till insikt om att det inte var ett vidare smart tilltag från deras sida och tvingas snabbt vända på klacken. Efter den korta incidenten börjar de deltagare med banderoller ställa upp för att underlätta blockbildning, för att underlätta anslutning till det begynnande demonstrationståget.







Klockan närmar sig halv två och tågets front börjar gå. Det tar cirka ytterligare en timme innan de sista lämnar samlingsplatsen, i detta skede har fronten redan hunnit ringlat sig genom Dresden i dryga två kilometer. Marschvägen är lång och betar av stora delar av stadens centrala del.



Vid några enstaka tillfällen dyker det upp smågrupper utav så kallade "anti-deutsche", det vill säga alltför ofta etniska tyskar med högsta betyg i etniskt självförakt. I vad man får anta vara ett förvirrat sinnetillstånd viftar de med nationsflaggor som Union Jack, allt i en hyllning till de ansvariga för massakern. Det stora polispådraget gör att de inte blir långvariga med sina smaklösa provokationer, så stora delar av tåget behöver aldrig ens se dem.



Efter dryga två timmar anländer fronten av marschtåget till platsen man utgått från, och det ska dröja ytterligare en halvtimme innan resten av alla marschdeltagare återanlänt. Vid centralstationen hölls det återigen några kortare tal och sedan, strax innan klockan fem, förklaras årets minnesmanifestation för bomboffren i Dresden upplöst.

Dresden 1945 - Europa glömmer aldrig!