Foto: info14.com

Värdigt genomförd manifestation mot svenskfientlighet

För nionde året i rad ägde en värdig och finstämd manifestation rum i Salem. Nästan 800 svenskar och nationalister ställde upp på Salemfondens budkavel och lät facklorna lysa upp det tunga decembermörkret. Medelst hundratusentals affischer, flygblad och klistermärken har Salemfondens budkavle spritts mellan städer över hela landet. Budskapet har varit tydligt - den 6 december möts vi och protesterar mot det våld och förakt som slår ned mot oss, mot vårt folk - mot svenskarna. Samma förakt som skar halsen av Daniel Wretström åtta år tidigare, och lämnade honom död i ett dike på Säbytorgsvägen.

Daniels död påverkade oss alla och lämnade en blandad känsla av frustration och vrede. En svensk pojke hade slaktats som ett djur av främlingar, han hade trampat de nya svenskarna på tårna då han hade fräckheten att vara stolt över sitt ursprung och inte backa för främlingarnas provokationer. En situation många av oss säkerligen kan relatera till. Manifestationerna till Daniels minne kom att bryta ny mark. För första gången på mycket länge kunde svenskar samlas i massor medan etablissemanget lämnades storögda vid vägkanten att se på. Resten är, som man brukar säga, historia.

Lagom till detta års arrangemang gjorde etablerade medier sitt allra yttersta för att piska upp en filmisk krigsstämning. I vanlig ordning målades vanföreställningar om böljande fältslag mellan manifestationens deltagare, polis och tillresta gatuockupanter upp, detta trots att Salemmanifestationen genomförts utan anmärkning i snart 10 år, medan vänstersekternas härjningar i Salem följts av skadegörelse, mordbränder och allmän förstörelse. Detta år skulle inte vara annorlunda.

Vänsterextremt magplask
Den vänsterextrema motdemonstrationen, som i år fick avslag på sin ansökan om en gående demonstration, hann knappt av pendeltåget innan de värsta våldsamheterna satte fart. Trots sju års olycka och oräkneliga fruktlösa försök till att överhuvudtaget påverka Salemmanifestationens genomförande, valde AFA, NMR och Syndikalisterna att fördriva ytterligare en decemberlördag med att få stryk av polisen. Ambitionen att stoppa Salemmanifestationen har begravts tillsammans med förståndet och kvar finns bara den självändamålsenliga kravallen med ordningsmakten. 2008 var ett lika svidande nederlag som tidigare för den kringstrykande vänstern.


Foto: info14.com
På grusplanen nedanför Rönninge station rådde däremot ett beskedligt lugn. Långt efter att den sista kommunisten lämnat Salem i polisens provisoriska "rullande arrest", ett rekvirerat pendeltåg fyllt med knäppgökar, började svenskar fyllas på i stadig takt. Medan de församlade svenskarna började formera sig på led om fyra strax efter utsatt samlingstid kunde de första inräkningarna av deltagare göras.

- Vi visste att det skulle bli mindre detta år, meddelade en av arrangörerna. Mot bakgrund av de faktorer som lett till ett minskat deltagarantal, totalt sett, de två senaste åren får man ändå vara nöjd med att närmare 800 svenskar tagit sig hit.

Att manifestationen samlade mycket mer människor i direkt anslutning till mordet är inget märkvärdigt, nu är det vår uppgift att ständigt aktualisera och uppmärksamma vår kärnfråga för att tydliggöra att det är precis lika relevant idag som igår, att deltaga i Salemmanifestationen.

- Salemmanifestationen innebär trots allt en av Sveriges största arrangemang av den här sortens känsliga politiska kontext, fortsätter han och fastslår att Salemmanifestationens betydelse inte minskar i takt med antalet deltagare, snarare tvärtom. Daniel är en symbol för det svenskfientliga våldet, men med varje år som passerar skapas nya offer som en ständig påminnelse till varför Salemfondens arbete är av yttersta vikt.

Utan några nämnvärda förseningar kunde tåget förses med facklor som tändes unisont strax efter klockan 17, vartefter eldormen kunde börja röra sig mot mordplatsen. Det var glädjande att se den åldersmässiga spridningen på deltagarna i år, alltifrån åldringar till barn i barnvagnar. Det var också glädjande att se hur flera salembor kom ner och slöt sig till ledet med varsinn fackla.


Foto: info14.com


Foto: info14.com
Samma folk - samma blod
Framme vid mordplatsen skedde proceduren liksom tidigare år, blommor lades ned och ljus tändes vid ett podium som rests där livet rann ur Daniel, varpå folket kunde röra sig fram mot den scen som ställts upp. Deltagarna hälsades välkomna och kvällens framträdande inleddes med att Viktor och Therese tillsammans framförde Steve "Stigger" Calladines vemodiga Sleep well my brother, innan kvällens konferencier, Fredrik Eriksson, presenterade kvällens förste talare - Dan Eriksson.


Foto: info14.comDan Eriksson började med att attackera det etablissemang som kastar ansvaret för de våldsamma vänstersekternas skövlingar av Salem på Salemfonden, då man menar att vänsterdemonstranternas våld "bara" är en reaktion på den årliga manifestationen. Samma hönshuslogik som används när unga flickor får skylla sig själva för att de blir våldtagna, eller att Daniel Wretström fick skylla sig själv för att han var "nazist".

Salems borgerliga kommunalråd Lennart Kalderén ursäktar inte sitt förakt mot grundläggande frihetsprinciper hans så kallade demokratiska system påstås vila på, när han i Dagens Nyheter menar att det är "speciellt läskigt" att manifestationen arrangeras i Salem under ordningsamma och lugna förhållande, då det skaffar fördelar gentemot vänstersekterna "som inte sköter sig".

- Det ger intrycket av att högerextremisterna är fredliga, något de verkligen inte är, briljerar Kalderén och visar på ett lika förbryllande resonemang man är van vid när det gäller Kalderén.

Dan Eriksson, känd som oberoende debattör och talare, fortsatte sitt högt uppskattade tal med att återigen förklara varför vi samlas i Salem, och varför det är så viktigt att fortsätta sätta fokus på såpass viktiga frågor som svenskfientligheten och dess konsekvenser.

- Daniel Wretström må ha varit en enda person, men han var också en del av något mycket större - nämligen det svenska folket och den svenska nationen. Det blod som rinner i våra ådror är det blod som rann i Daniels ådror, och det är samma blod som mördarna spillde på denna mark. Därför är det vår skyldighet att delta i Salemmanifestationen.

Inte bara för Daniels skull, utan för hela vårt folks skull. Daniel Wretström har blivit en symbol för det svenskfientliga våldet, och hans död har tänt lågan i tiotusentals vita människors bröst över hela västvärlden.

Låt oss därför minnas Daniel Wretström för den unga kämpe han var, men också låta hans död fylla oss med vrede och kämparvilja. Låt oss tillsammans göra allt för att se till att det som hände Daniel Wretström för snart åtta år sedan aldrig händer någon svensk igen, manade Dan och avslutade med att tacka alla deltagare för att de hade modet och civilkuraget att ställa upp för sitt folk i Salem.

- Tack för att ni finns och för att ni hjälper mig att se ljusare på framtiden. Det är en ära att få marschera vid er sida och det kommer bli en ära att få stå på barrikaderna tillsammans med er när allt brakar loss!

Slagen, knivhuggen och bränd till döds

Foto: info14.com
Näste man i talarstolen var kvällens förste utländske dignitär, från de skotska högländerna, Stephen Cartwright. En satt man i sina bästa år som på klingande skotska berättade för svenskarna om hur den romantiserande bilden av skotsk frihetskamp, gröna slätter och medfödd nationalism är ett minne blott.

Kriss Donald blev tortyrmördad av främlingar i Glasgow 2004Dagens Skottland lider av samma våldsamma problem som alla andra europeiska länder, och för att tydliggöra exemplet berättade Stephen om det tragiska tortyrmordet på den unge skotten Kriss Donald, som mördades av etniska främlingar i Glasgow 2004. Mordet på 15-årige Kriss och mordet på Daniel Wretström bär många likheter. Samma djupa hat och förakt mot vårt folk, samma bestialiska och råa tortyr.

Stephen berättade om hur Kriss blev indragen i en bil av flera män av pakistanskt ursprung och misshandlad och knivhuggen 13 gånger innan han dränktes i bensin och tändes på, innan främlingarna lämnade honom att förgås i lågorna. Kriss Donald dog inte omedelbart, Stephen berättade om hur Kriss kropp hade hittats flera meter från den plats där han lämnades - om hur Kriss i panik hade försökt krypa till en närliggande sjö för att släcka sig själv innan lågorna tog hans liv.

Få kan förstå den panik Kriss måste ha känt. Slagen, knivhuggen och bränd för sitt ursprung. Samma panik som Daniel Wretström måste ha förlamats av när Khaled Odeh böjde upp hans huvud för att komma åt att skära halsen av honom med en trasig kökskniv.

Trots att Kriss Donalds mördare dömdes till livstids fängelse orskade mordet stor kontrovers i Skottland, medias fokusering på mordet var, liksom medias rapportering runt Salemmordet, beklämmande. I Sverige fick Khaled Odeh och hans gäng betala ringa böter och slapp undan med ett vårdprogram. Idag är de fria män.

Stefan Jacobsson i talarstolen

Foto: info14.com
Nästa talare på scen var Stefan Jacobsson, lika uppskattad för sina texter och tal som för sitt solidariska arbete med fängslade aktivister. Stefan började med att ta upp färska exempel på den nordiska hjältemod och svenska civilkurage som årets Salemkampanj kom att fokusera på. Han berättade om de modiga svenska grabbar som räddade livet på en svenska i Södertälje, och om de beslutsamma nationalister som demonstrerade i Lund veckan tidigare.

- Dessa nationalister stod inför en numerärt överlägsen fiende, men där fanns inte en tanke på att ge upp. Istället såg man till att skydda varandra, plåstra om varandra och motivera varandra att fortsätta.

Skulle nationalisterna gett upp, så skulle mycket varit förlorat, inte bara för dagen, utan för en lång tid framöver. Det skulle visat etablissemanget att det faktiskt går att tysta yttrandefriheten, att det faktiskt går att tysta den nationella oppositionen. Det gäller bara att samla tillräckligt mycket med gatstenskastande ungdomar som möjligt på en och samma plats och spara på polisresurserna så att det hela spårar ut, förklarade Stefan.

Vidare fortsatte Stefan med att bemöta de kritiska viskningar som följt Salemmanifestationens utveckling som menat på att Salemmanifestationen tappat i betydelse och spelat ut sin roll.

- Nästa år är det dags för den tionde Salemmanifestationen i rad. Vi har då vandrat här i närmare ett decennium. Kritiker i våra egna led frågar sig om Salemmanifestationen förlorat sitt värde, att de yngre knappt vet vem Daniel Wretström var, eller hur han mördades. Till dessa kritiker vill jag bara säga, ni har fel! Visst, det har gått många år sedan Daniel mördades, men gör det hans offer mindre? Vi får aldrig glömma att Daniel mördades av två anledningar, endast två. För det första, han var svensk, för det andra han var stolt över det.

Hur många ungdomar känner inte igen sig i det? Hur många ungdomar har inte blivit misshandlade, rånade och mördade för att de var stolta svenskar?

Men det är inte sorgen som samlar oss i Salem längre, det är viljan till förändring och vreden över hur samhället konsekvent låter vanstyret fortgå, vilket bara bäddar för att fler unga svenskar kommer gå Daniels öde till mötes.

- Vi som år efter år har samlats här, vi har tröttnat på systemets agenda, vi har tröttnat på att vara det ständiga offret. Tiden är inne för att offret och jägaren byter plats. Det är nu vår tid att resa vapen mot mångkulturen och jaga ut den ur Sverige. Även om det görs via pennan, en egen media, demonstrationer, flygblad eller politiska partier så är vår tid kommen! Vi ska driva bort mångkulturförespråkarna från etablissemanget och avslöja systemets hantlangare för vad de egentligen är, en samling svenskhatare.

Svensken ska inte längre behöva vara rädd för att kritisera mångkulturen, eller för att stå upp för vad som är rätt och riktigt. Tiden är inne för att det nationella tankesättet skall sätta sin prägel, såväl i de politiska mötesrummen, som på gatorna och arbetsplatserna. Det är vår plikt! Det är vår uppgift att se till att förändra framtiden för vårt folk. Det är vi skyldiga Daniel och inte minst är vi skyldiga våra barn det!

Efter att Stefan uppmanat deltagare att ta med sig en vän till nästa års Salemmanifestation tackades han av med applåder. Konferencier Eriksson presenterade kvällens enda kvinnliga talare, Susann, som läste Esaias Tegnérs dikt Det eviga.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
väl flyga som örnas hans rykten;
men någon gång brytes det vandrande svärd
och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.
Men sanningen lever. bland bilor och svärd
lugn står hon med strålande panna.
Hon leder igenom den nattliga värld,
och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt; kring himmel och jord
genljuda från släkte till släkte dess ord.

I novembers sista timmar
Sist upp av talarna var den tyske fria nationalisten Patrick Müller som liksom Stephen Cartwright belyste likheterna med situationen i Sverige och Tyskland. Patrick berättade om hur 19-årige Kevin Plum misshandlades och knivhöggs tills döds av ett främlingsgäng i Stolberg i våras.

Foto: info14.com

Händelsen tog ytterligare en fruktansväd vändning när Kevins tvillingsyster kort efter mordet misshandlades grovt av främlingar. Återigen, samma förakt och samma hat. Varesig det gäller svenskar, tyskar eller skottar - problemet rör hela vårt folk.


Foto: info14.comInnan årets Salemmanifestation avslutades välkomnades Ferox Viktor upp på scenen med sin gitarr igen för att traditionsenligt framföra Ultima Thules visa För fädnerslandet, tillsammans med en violinist. Därefter framfördes Viktors egna minnesvisa till en av Salemfondens initiativtagare, Timmy Grohs, som tragiskt gick bort i november förra året.

Salemmanifestationen 2008 kunde därmed läggas till handlingar som en mycket värdig och lyckad tillställning. Fokuseringen på nordiskt hjältemod och svenskt civilkurage är naturligt som ett led i att motarbeta den rådande svenskfientligheten och med nio upplagor av manifestationen bakom oss markerar 2009 års upplaga ett decennium av outtröttligt arbete mot svenskfientlighet. Ett outtröttligt arbete för att uppmärksamma Daniel Wretsröms och alla andra offers öde.

Ett varmt tack till alla som lyssnade till sitt blod och samlades i Salem, ett ännu varmare tack till alla brinnande själar som tack vare slit och hårt arbete gjorde Salemmanifestationen möjligt. Vi ses 2009!

info14.com har nu publicerat ett filmreportage om årets Salemmanifestation. Den kan ses online under iMEDIA-avdelningen eller laddas ner i hög upplösning från densamme.

Se på filmreportaget i info14.com:s mediaspelare:




Ladda ner högupplöst version:
Reportage från Salem 2008 (Högerklicka / Spara som...)

OBS: Den nedladdningsbara versionen kräver VLC Media player, eller en Xvid codec om du föredrar en annan mediaspelare.

Redaktionen