I Karoliners anda den 30 november

Söndagen den 30 november ägde hela fyra manifestationer rum runt Sverige, varav tre var offentliga och tillståndsgivna. I det stora hela förlöpte de flesta lugnt, medan en som ägde rum i Lund blev föremål för stor turbulens.

Nationaldemokratisk ungdom höll en manifestation i Stockholm.
I Stockholm ägde den första manifestationen rum. Denna stod Nationaldemokratisk Ungdom för och 45 aktivister deltog tillsammans med utländska gäster från Tjeckien som kvällen innan deltagit i partiets traditionsenliga julfirande som samlade 100 deltagare.

Vid Riddarholmskyrkan höll Andreas Nyberg, Fredrik Becklin och Mattias Karlstrand från NDU tal. Radim Panenka, representant från Tjeckien, höll också tal.


Motståndsrörelsen och Fria Nationalister samlades i Västerås.
Västerås
Därefter samlades 70 nationalister i Västerås till en icke offentliggjord aktion. Deltagarna kom från Svenska Motståndsrörelsen liksom Västerås och Dalarnas Fria nationalister.

Deltagarna gick i fackeltåg till en minnessten för Karl XII där Svenska motståndsrörelsens Kristian Nordvall höll ett tal.


Folkfronten tågade i Stockholm.
Stockholm
I Stockholm ägde senare på kvällen den andra tillståndsgivna manifestationen rum. Denna hölls av Folkfronten.
170-180 personer gick med i Folkfrontens tåg, inklusive funktionärer och fotografer vid sidan om tåget, säger Richard Ekman från Folkfronten.

I tåget hade man ett stort antal fanor med partiets symbol, bindrunan ”skräckhjälmen”.

Vid Riddarholmskyrkan höll Richard Ekman och Daniel Höglund tal som representanter för Folkfronten samt att tal hölls av den ryska gästen Nikolaj Bondarik.


Nationalister samlas i Lund.
Lund
I Lund gick det avsevärt vildare till än vid de andra manifestationerna. Bakom arrangemanget stod en oberoende arbetsgrupp som ville bryta mark i Lund för nationella. Senaste offentliga och tillståndsgivna manifestation i samband med 30 november hölls i början av 90-talet vartefter polisen började vägra 30 novemberföreningen tillstånd på grund av våldsamma motdemonstrationer. 30 novemberföreningen har ändå genomfört sina traditionsenliga hyllningar till Konung Karl och ärade manifestationen genom att delta och därmed blev manifestationen en del av en mycket gammal tradition som hållits i liv av bland annat den tappre fosterlandsvännen Lars Hultén, eldsjäl bakom 30 novemberföreningen.

Deltagarna som tog åt sig kallelsen var förutom 30 novemberföreningens Lars Hultén bland annat aktivister från Fria nationalister Skåne. Även oberoende aktivister från Göteborg, Nyköping och Stockholm deltog liksom Folkfrontsmedlemmar från Malmö. På plats fanns även en dansk delegation.

På grund av hotbilden hade deltagarna informerats om den stora risk som fanns för konfrontation varpå deltagarna främst bestod av män, över hundratalet totalt. Trots detta dök imponerande nog representanter från den äldre generationen upp på samlingsplatsen, varav en skulle fira 81-års dag alldeles efter.

Vid en församling räknades 85 deltagare in och kontakt fanns med andra grupper som skulle ansluta sig vid Lund. När Pågatåget anlände till centralstationen var deltagarna förberedda för de utlovade kravallerna, innan hade kommunister på nätet skrikigt om hur centralstation skulle vara ockuperad och att ”nazisterna” skulle jagas ut ur Lund. Det som mötte nationalisterna var – lugn.

Polis ingriper när nationalisterna slagit tillbaka ett angrepp mot manifestationens deltagare.
Lugnt förblev det under en längre tid vartefter fler anslöt sig. Det som bröt lugnet var en kortare attack med slangbellor men dankarna gjorde inga märkbara skador denna gång. Därefter stormade närmare 30 personer mot samlingsplatsen med flaskor och stenar. Reaktionen kom omedelbart. En större grupp nationalister gick direkt till motattack med övriga snart hack i häl. Genom sten- och flaskregn avancerade täten och snabbt tog modet slut för anarkisterna. Ett fåtal höll sig kvar medan deras kamrater flydde, och i närkamp drog de det kortaste strået. Under motattacken gick polisen in med en kil och när folk var på väg tillbaks greps en nationalist, vilket i slutändan blev en av två gripna.

Vid detta läge tappade uppenbarligen polisledningen kontrollen. De grupper av kommunister och anarkister som funnits på stan kunde successivt förflytta sig omkring samlingsplatsen utan några större problem. Inom kort började stenar och flaskor att hagla ner. Demonstrationsledningen hade redan innan deklarerat att det är deltagarnas kollektiva plikt att skydda sig vid angrepp. Polisen kunde lätt få kontroll på läget genom att förflytta de skaror av kommunister som kastade projektiler och därmed även utsatte även deras egna mannar för fara, men så skedde inte – inget skedde. Sakta men säkert tvingades deltagarna göra vad de kunde för att freda sig och polisens insatser riktades istället mot de nationella som samlats för den tillståndsgivna manifestationen istället för de som försökte hindra den samt utsatte polisen på plats för fara.

Flera äldre herrar deltog vid manifestationen. På bilden syns 30 novemberföreningens Lars Hultén.
De kommande scenerna ledde till att polisen både grep deltagare samt försökte gripa deltagare. Flera gripanden kunde avvärjas genom en stark solidaritet mellan deltagarna. Först innan tåget avgick på riktigt började man försöka hålla avstånd mellan det tillståndsgivna tåget och anarkisterna. Samtidigt var läget till anarkisternas fördel, de kunde röra sig fritt och kasta projektiler mot tåget medan poliser i tågets direkta närhet ingrep åtskilliga gånger mot nationella som använde sig av nödvärn.

Under gång skedde någon enskild direktkonfrontation varpå återigen de röda åkte i asfalten. Enligt uppgift ska de nationellas försvar ha skickat ett par anarkister till sjukhus för vård. Även nationella skadades av projektiler men dessa plåstrades snabbt om på plats under marschens gång.

Tåget nådde så till sist fredsmonumentet och tal hölls av Stefan Jacobsson, Martin Axelsson, Daniel Johansson och ingen mindre än Lars Hultén.


30 novemberföreningens Lars Hultén var en av talarna vid manifestationen.
Summering
Hur summerar man då en manifestation likt denna som nästintill fick slå sig fram på gatorna för att genomföra sina mål? Det finns nog olika åsikter om det, men succé väljer många deltagare att kalla dagen.

Att det skulle kunna bli hårt, bråkigt och kaosartat stod klart för arrangörerna när de började smida planerna. Lund är en stad med bra potential för att samla motdemonstranter. Närheten till Danmark spelar också in. Ser man däremot tillbaks i historien så har nationella revolutionärer dock aldrig tvekat att gå in där man väntar sig stort motstånd, utan tvärtom gärna tagit tjuren vid hornen. Att manifestationen följde denna ärorika tradition får allt sägas.

Vänsterns mål var tydliga; vi ska stoppa marschen, de ska aldrig nå monumentet, de ska jagas ut ur Lund, de ska aldrig vilja komma tillbaks.

Manifestationens mål var enkel, vi har för första gången sedan 90-talets början då polisen förvägrade tillstånd återigen tågat på Lunds gator. Det utlovade motståndet hindrade oss inte. Kommunister och anarkister misslyckades med samtliga sina utsatta mål och uppnådde konkret inga resultat överhuvudtaget. Nationella genomförde alla uppsatta mål samt visade att inget stoppar oss.

Manifestationen sas innan vara en engångsföreteelse av flera arrangörer eftersom dagen hamnade på en söndag detta år. Det går inte heller att sticka under stolen med att manifestationen ligger ytterst tätt inpå Salem vilket egentligen har en avsevärd större nutidspolitisk vikt som kommer i skymundan. Däremot var flera deltagare väldigt motiverade till att återupprepa manifestationen nästa år, men i mobiliseringssynpunkt blir en vardag mycket mer svårarbetad. 30 november eller inte, detta var inte sista gången offentliga aktioner ägde rum i Lund.

Bästa sättet för att avrunda artikeln är att citera Lars Hultén i samband med att han fick frågan om vad han tyckte om dagen;
-Ungdomarnas mod och beslutsamhet är mycket imponerande.

Redaktionen