Staffan Wolters artikel i UNT:s nätupplaga.

Att jaga en pedofil

Alldeles nyligen publicerade Uppsala Nya Tidning (UNT) en ovanligt klarsynt artikel som berörde info-14:s aggressiva journalistik mot pedofiler. Artikeln tar sin avstamp i domen mot David Landgren, som föll i våras, och ger en ganska riktig bild av vårt arbete i fallet Landgren.

Redan 2005 påbörjade vi vad som skulle bli en lång och hektisk jakt på en pedofil av den halare sorten. Landgren hade fått kommunsponsring för ett ungdomsprojekt där han skulle lära barn sportfiske i ett vattendrag på Värmdö. Projektet lovordades och fick uppbackning inte bara av kommunen, utan av flertalet företag, såväl stora som små.

När info-14 sedan kunde avslöja att David Landgren var flerfaldigt dömd för sexuella övergrepp mot barn fyra år tidigare, och påpekade olämpligheten i att låta en sådan ful fisk hålla i ungdomsverksamhet sattes stenen i rullning. info-14 tog kontakt med varenda sponsor Landgren hade skramlat fram och projektet kunde begravas innan första spadtaget tagits. Landgren själv tyckte förstås det var mindre kul, och efter ett halvhjärtat försök till att störa vår fortsatta verksamhet med anstötlig e-post packade han sin väska och drog norrut, rättare sagt till Uppsala.

Nu var dock nyheten redan ute och informationen spreds som en löpeld över Internet. Det skulle inte ta särskilt lång tid innan Landgren hittades av förutseende föräldrar som tack vare info-14 kunde informera omgivningen om Landgren. Landgren hade då förstärkt det lokala bandylaget och nästan omgående börjat ta kontakt med ungdomar via en e-postlista. Klubben informerades om Landgrens förflutna och bad honom fara och flyga. Kanske kan man spekulera i att info-14:s publiceringar räddade både en och två lyckligt ovetandes pojkar från att hamna i sängen brevid Landgren, det låter vi vara osagt.

UNT:s Staffan Wolters beskriver ingående hur info-14 vaksamt följt David Landgren och hur vår verksamhet, både på Internet och i den verkliga världen, bistått föräldrar med viktig information om kringstrykande pedofiler.

- Tidningens uppgift är inte att vara skampåle eller agera polisiär myndighet, kväker UNT:s chefredaktör Lars Nilsson i den ovannämnda artikeln när han får frågan av UNT-journalisten Wolters om info-14:s tillvägagångssätt, och hänvisar självgott till en nästan 10 år gammal faksimil av brittiska skvallertabloiden News of the Worlds som sensationslystet hängde ut ett gäng pedofiler. En tidning som förövrigt drygar ut sina "nyheter" med pornografi och en skvallerjournalistisk som får svensk kvällspress att blekna i jämförelse. Att följderna blev nerbrända hus och lynchningar kanske då heller inte tedde sig så konstigt.
Vad det gäller Lars Nilssons kritik mot info-14 har vi inga större bekymmer med att uppfattas som "skampåle" när vi nu i efterhand vet vad David Landgren gjorde därnäst. En ny bandyklubb, en ny möjlighet att komma ungdomar in på skinnet. Resultatet blev en dom på 2,5 års fängelse sedan Landgren förgripit sig ett flertal gånger på en 14-årig pojke. Den här gången fanns det inga förutseende föräldrar på plats, ingen som spred flygblad i den lokala matbutiken eller ringde runt i grannskapet och varnade för pedofilen. En media med större genomslagskraft än info-14 hade antagligen kunnat rädda den här pojken också, info-14 agerade fullt ut efter sina förutsättningar och i efterhand kan man givetvis spekulera i om lynchningar och nedbrända hus inte hade varit ett pris värt att betala.

Det tycker förstås inte Lars Nilsson som alldeles nyligen avstod från att publicera uppgifter om en flerfaldigt dömd pedofil som slagit sig ned i trakten efter avtjänat straff. Mannen var tidigare dömd för sex våldtäkter på tonårspojkar och flera andra medier valde att publicera mannens ålder och ursprungsland. Dock inte UNT. Man ville inte skapa någon moralpanik, hette det. Mannen hade ju sonat sitt brott och "förtjänade sin chans till ett normalt liv".

Nu förhåller det sig förvisso så att de flesta pedofiler inte alls återgår till ett normalt liv efter att de sonat sina brott. Effekterna av detta tillstånd är lagbrott och de brukar komma förr eller senare. Eftersom tillståndet är obotligt kan medicin och terapi bara kväsa eller dämpa en pedofils naturliga lustar, och det bara så länge pedofilen själv har tillräcklig sjukdomsinsikt för att förstå konsekvenserna av sitt handlande. I den bästa av världar är total isolering den enda möjligheten att råda bukt på problemet.

Under mina år på info-14 har jag haft tillfället att arbeta med en hel del fall liknande David Landgren. Vi har avslöjat pedofiler som kört skoltaxi åt Ekerö kommun, vi har avslöjat RFSL-profiler och kommunpolitiker som pedofiler och jagat Aftonbladets egna Andreas Harne när han flytt undan våra kamerablixtrar med gråten i halsen efter att just ha dömts för barnpornografibrott. Vi har exponerat västsvenska pedofilringar och fotbollstränare i Västerås. Responsen har varit odelat positiv. Det enda som hindrar oss från att riva upp varenda pedofil med rötterna och visa upp honom för allmänheten i förebyggande syfte är tid och resurser.

Att vårt arbete skulle väcka kritik från den etablerade median är ingen större överraskning, den etablerade median ser inget egenvärde i att piska upp stämningarna hos vanligt folk sålänge det inte gäller falsksjungande barn i Idol eller ytterligare en vända i någon generisk dokusåpastudio. Att ge folk förutsättningarna att skydda sina barn och ungdomar kommer aldrig bli lika viktigt som nästa deltävling i melodifestivalen, för att inte tala om att nyheten säljer bättre när brottet redan begåtts.


Här på redaktionen har vi dock bestämt oss. Vi tänker fortsätta jaga, exponera och avslöja pedofiler. Vi tänker göra vad vi kan för att fortsätta ge förutseende föräldrar möjligheten att häfta upp flygblad i den lokala matbutiken om grannskapets pedofil. Vi tänker fortsätta ringa och mejla företag och arbetsplatser som kan tänkas beblanda sig med pedofilen. Vi kommer fortsätta brännmärka dessa sjukdomsfall i alla sociala sammanhang, skampåle eller inte.

Länk till artikeln på unt.se

Martin Hansson