Gästabud 2008 - större och bättre

Gästabudet har blivit ett nyskapande och storslaget upplevelsearrangemang där hård kamp blandas med kamratskap, där musik, teater och visuella effekter får blodet att svalla och mungiporna att dras uppåt. Följ med på en vandring genom 2008 års program.

Förberedelserna startade tidigt. Manuset bollades fram och tillbaks mellan olika medarbetare. Sketchförslag togs fram, bearbetades för att till slut nå en färdig produkt. Även låturvalet bollades liksom olika inslag som skulle arbetas in. Även maten skulle slipas så att man kunde mätta ett stort antal deltagare men även slippa de ofta irriterande långa köerna. Produktionen av multimediainslagen krävde både studiotid liksom åtskilliga dagar av redigering. Samtidigt som banden skulle repa in sina numren sammanställdes det sista av de logistiska frågorna. Allt som allt arbetade över 50 personer med arrangemanget.

Ankomst, kl 16.00
Fjolårets Gästabud utannonserades offentligt genom flera kanaler, detta år var upplägget annorlunda och varken datum eller samlingsplatser nådde offentligheten. Siktet var att ha i alla fall 200 deltagare, men max 250. Målsättningen lyckades med nöd och näppe då deltagarantalet under showen låg på strax under 250 personer medan det totala antalet besökare inklusive vid namngivningsceremonin uppgick till totalt runt 250 personer.

När merparten av besökarna trillade in runt klockan fyra hade det arbetats i nästan ett och ett halvt dygn non stop med att få allt klart innan dörrarna skulle öppnas. Direkt vid ankomst kunde deltagarna skriva upp sina lag för en tävling som med glimten i ögat skulle visa vilka som 2008 skulle få bära titeln ”Sveriges hårdaste patrioter”. Totalt elva lag skrev upp sig och direkt gav man sig på grenar som pilbåge och stenstötning som placerats ut runt området. Stenstötning skedde till exempel på gårdsplan som täcktes av grus, pilbågeskytte på gräsplan vid dansbanan, och gevärsskytte bakom några bodar.


Höstblot och namngivning, klockan 17
När klockan slog fem placerade sig dagens två godar vid de stora ekarna ute på gräset. På sin ena sida hade de ett ungt par med sin son, tillsammans med tre faddrar. På den andra sidan stod parets föräldrar och syskon liksom syskonbarn.


Förstegoden berättade för de närvarande vad som skulle ske. Till en början skulle man hålla ett Höstblot. De som ville vara med och blota fick därför placera sig i en inre halvcirkel framför godarna, medan de som främst ville se på placerade ut sig i en större halvcirkel framför godarna. Därefter skulle man hålla en namngivningsceremoni för det lilla barnet. Man var noga med att påpeka att man inte höll ett kristet dop där man tar upp barnet i en religion, detta eftersom barnet är för litet för att kunna göra något eget val. Utan ceremonin syftar istället till att ge barnet sitt namn, samt att ätten som samlats genom ceremonin tar upp barnet i sin ätt, det senaste skottet på släktträdet.

Under blotet tog godarna upp vilken härlig höstdag det var och hur lämpligt det var att hålla ett blot en dag som denna när vinden kraftfullt slet tag i träden och förde ner löven till marken för att bli till ny jord.


I samband med namngivningsceremonin gavs även den lilla sonen en Torshammare av godarna.

Blotet valdes att hållas i samband med Gästabudet som ett historiskt och kulturellt inslag där alla deltagare kunde få ta del av den forna seden och därmed knyta närmare själsliga band med sitt förflutna. Namngivningsceremonin var delvis ett alternativ för den nationella familjen att med sin släkt namnge sitt barn på ett alternativt sätt jämfört med de kristnas dop. Samtidigt så personifierade den lille starke kämpen och alla hans kusiner varför folk idag väljer att engagera sig för sitt folk, det vill säga för att skapa en bättre värld för kommande generationer.

Grillen öppnas, klockan 17:30
Hur man bäst serverar ett stort sällskap med kvalitativ mat är ett ständigt dilemma. Gästabudets kockar hade i uppdrag att vara redo att servera 250 portioner mat, mat som skulle vara kvalitativ och gedigen, samt kunna serveras snabbt. Till sin hjälp hade de ett mindre kök med en spis med fyra plattor, med sparsam köksutrustning. En utmaning minst sagt.

För att förstärka matlagningsmöjligheterna införskaffades stora grillar gjorda av tunnor. Grillat är också alltid godast. Normalt sett brukar fläskkött eller kyckling serveras, men båda sorterna måste vara genomgrillade och det brukar normalt sett bli problem när flera hundra portioner ska serveras snabbt. Korv dök upp som ett alternativ. Valet var tveksamt. Målet var att servera gedigen och nyttig mat, och dagens korv kan ha svårt att passa in under dessa ledord. Efter att funnit ett litet företag som var kända för sina välsmakande korvar och mycket höga kötthalt liksom att de vunnit priser för sina produkter inom tävlingar för sin bransch valde man att starta tallriken med två rejäla korvar, en ostkorv och en bratwurst.

Tallriken fylldes därefter på med grillad majs, en coleslaw som passar till grillat, en bulgursallad, marinerade bönor med mera. Uppdraget att förbereda 250 portioner mat och snabbt ta hand om den snabbt växande kön klarades av med bravur trots de knappa resurserna, och flera långbord fylldes till bredden med nöjda matgäster.


Dragkamp, klockan 18:30
Sista grenen i tävlingen var dragkampen, en klassisk gren som brukar få deltagarna att ta i för kung och fosterland. Så var även fallet denna gång. En utslagsturnering startade där lag efter lag slogs ut. Till slut stod tre lag kvar

Laget Dalarnas fria slog ut motståndare efter motståndare och vann dragkampen med stil. Tack vare missförstånd råkade Stockholmslaget ”Södra förorterna” möta Göteborgslaget ”BB Väst” i en match som inte ingick i tävlingen, så även om det var tack vare missförstånd så återupprepades städernas dragkamp som även ägde rum ifjol, och liksom ifjol så vann samma stad, den kungliga hufvudstaden. Inte helt utan glädje från oss på Stockholmsredaktionen som fick se Göteborg ta hem guldet i sommarens fotbollsfinal.

Akt 1, klockan 19.10
Scenshowen var planerad att starta klockan 19.00. Till dess var stora salen avspärrad och deltagarna rörde sig främst utomhus. Inomhus fanns vissa utrymmen öppna, bland annat ett försäljningsområde med tio olika försäljare som saluförde musik, litteratur, kläder och mycket mer. Tack vare den perfekta höstdagen var det tacksamt att förhålla sig utomhus fram till den planerade scenshowen då vi räknat in att solen skulle gå ner.

Dragkampen var klar först 19:10 varpå teamet som arbetade på scen bara skulle meddelas att dörrarna öppnades innan folket kunde storma in. De tjugotalet musiker plus fanbärare, skådespelare och ljudtekniker var alla redo vilket gjorde att tidsschemat skulle hållas fläckfritt, något som alla som har erfarenhet av dessa arrangemang vet kan vara svårt. Det tidigare lugnet som fanns innan sju var 19:10 utbytt i scenarbetare, ljudtekniker och musiker som rände runt och drog i kablar, arbetade med datorer och slet sig i håret. Ett strömavbrott drabbade fastigheten cirka 19:05, alldeles innan showen skulle påbörjas, och man fruktade hur detta kunde ha påverkat förberedelserna som pågått i timmar.

Till allas glädje visade det sig att den enda reella skadan var att ridån som drevs av el fullständigt slutat att fungera. Med en mindre försening som var utom arrangörernas kontroll kunde sen deltagarna släppas in i salen som fylldes av rader och rader av stolar och scenshowen, tillika kvällens höjdpunkt, kunde starta med en ridå mindre.


Välkomna
När alla deltagare fått en chans att slå sig ner hälsade till slut Robert Vesterlund, å arrangörsgruppens vägnar, alla välkomna. Efter information om resten av kvällen, samt ett sista test av ljudutrustningen efter elavbrottet sparkade kvällens show igång.


Mörkret har lagt sig i lokalen, scenen står öde, och sakta börjar en svart-vit film att spela på scenens bakre vägg. Filmen är upplagd som en gammal journalfilm med såväl genomgående visuella effekter som den karismatiska berättarrösten. Deltagarna får en humoristisk blick på fjolårets festligheter samt hälsas välkommen till 2008 års Gästabud.

Därefter startade en ljudslinga med samma budskap som fjolårets, fast som en nyinspelad och nymixad version. Samtidigt fylls scenen med rök och sex kvinnor går in med svenska fanor. Ljudslingan övergår till en spelande fiol och ut på scen kommer musikanten som spelar den folkvisan Äppelbo gånglåt.


Henrik Pihlström tar över
Henrik Pihlström har länge spelat gitarr och komponerat flera verk, men har först på senare tid har han börjat spela offentligt mer flitigt. Den första låten han framför är ”Livet kan flöda” som ackompanjeras av kvinnlig körsång och violinist. Bakom honom projiceras idylliska bilder från den svenska naturen.

Henrik Pihlström följer upp med en till egenkomponerad låt med namn ”Gossen med kvisten”. Denna gång utökas musikerna på scen till att även omfatta trummor och bas.


Vi minns dig Simmaren
Ny låt och nya musiker. In på scen kommer Ferox’s Viktor. Han berättar för publiken att en låt ska framföras som behandlar våra fallna kamrater, nämligen ingen mindre än balladen One day av det Nordamerikanska bandet Centurion. Bakom Viktor pryds väggen av porträtt på David Lane, Friedhelm Busse och Timmy Grohs, alla tre förkämpar från olika nationer och generationer. Bilden på Timmy togs vid entrén till fjolårets Gästabud där han tog emot gästerna.

Another mans cause
Kvällens första repris från fjolårets arrangemang var Ferox låt Another mans cause. Vid fjolårets Gästabud hade inga hört låten varpå det beslutades att den skulle få vara med även detta år. Den markanta skillnaden förutom att publiken nu var väl insatta i låten var att en spelfilm projicerades bakom artisterna som spelade upp scener från främst de amerikanska aggressionerna runt om världen.


En fallen krigare hämtas hem
Vid pausen mellan låtarna blir det en febril aktivitet på scen. Roddare kommer in med det som snart ska bli en brits, scenen börjar fyllas tjock av rök. När röken lättar ligger en man i brynja och svärd ned, i en komplett vikingakrigares utrustning. Böjd ovan honom står en av dagens godar i sin dräkt, och bakom honom brinner en stor eld.

Han höjer sitt huvud, och läser högljutt och tydligt ett kväde över den fallne krigaren. När hans röst tystar tar musiken vid, en man och en kvinna framför Månegarms verk ”Hemkomsten”.
Lyssna på Hemkomst hos iRADIO:



Ten hearts – One beat
One hundread hearts – One beat
Ten thousand hearts – One beat
Elden har slocknat, och istället har ett porträtt på Robert Jay Mathews hamnat uppe på scen. Fotografiet är från när Bob Mathews konfronterade kommunister vid ett nationellt möte. Ur högtalarna strömmar delar av Mathews berömda tal från ett möte med National Alliance. Vid första identifiering av rösten utbryter ett jubel hos publiken. Talet har kryddats upp med stämningshöjande effekter och jublet höjs allt mer. Så fort bandet tar de första tonerna till Rahowas klassiska ”Man against time” höjs temperaturen hos publiken. Det tar inte lång tid innan rad efter rad flyger upp ur sina säten och en allsång tar vid. Kontakten mellan publiken och bandet är total och allsången skapar ett tryck utan dess like. Hundratalet händer klappar takten och ingen verkar lämnas oberörd.
Missa inte klipp från numret i filmreportaget:


Gösta Pehrsson – Närvarande
Nästa nummer var en klassisk sketch. Temat från välkomstfilmen återkom när en nyproducerad, men ändå till utförande och utseende regelrätt journalfilm spelas upp. Berättarrösten ackompanjeras med klipp från Östfronten samtidigt som betraktaren sätts in i scenariet. Den svenske frivillige i kampen mot bolsjeviken, Hans Gösta Pehrsson, hade efter order intagit en bunkerfäste vid Trekni. Bara cirka 20 procent av kompaniets soldater fanns i liv, och efter fyra dagars hårda strider började männen retirera.

Pehrsson såg vad som höll på att hända och utropade;
- Fega stackare! Gå tillbaka!

Med bara tolv man gick han till motanfall, slog tillbaks fienden, återerövrade bunkern samt tog ett stort antal bolsjeviksoldater till fånga.

Det man vet efter händelsen är att Pehrsson och hans mannar hade kontaktat bataljonschefen Rudolf Saalbach och ansett att en låda snaps skulle köras ut som belöning för bedriften. Detta byggde sketchen på som presenterades med glimten i ögat. Berättarrösten avslutades med att konstatera att man vet bara kortfattat vad som sades, men att man försökt återskapa allt som sagts.

När filmen slocknat tänds ljuset på en hukande man iklädd tidsenlig uniform. Han sitter framför en gammal telefon som han förbannar när han försöker nå högkvarteret. När han väl når fram utspelar sig en komisk dialog mellan de två.

Sketchen avslutas med en ny journalfilm som berättar om Pehrssons levnadsöden i krigets slutskede och därefter tills han avled 1974.

Klassiker och ny hit
Innan akt ett var över brände husbandet av Ian Stuarts klassiker ”Patriots”. När Ferox-Viktor uppmanande alla ”ladsen” att höra patriotens kallelse möttes den med ett kompakt svar i form av gemensam allsång. Att Patriots framfördes med intensiv ljusshow och fiolspel som extra krydda satte pricken över i:et på denna odödliga klassiker.


Som avslutning på akt ett klev Tors vrede upp på scen. Tors vrede har tyvärr ytterst lite skivsläpp bakom sig, men genom sitt tidigare flitiga spelande live så har de gjort sig till ett mycket uppskattat band. Låten de framförde var deras hittills icke utgivna låt ”Vår vilja” som bygger på en av Sven Olov Lindholms texter. Bakom bandet projicerades flera olika nationella aktiviteter, manifestationer och andra arrangemang som är del av den regelbundna motståndskampen. Akten blev en av alla de som riktigt stack ut i form av publiktryck.
Har du ännu inte sett filmreportaget? Även Vår vilja finns med:


Paus och prisutdelning
Efter akten spelades en film upp som meddelade att det nu var dags för paus. Nyfikna köpare fortsatte frossa i musik och litteratur, nya och gamla vänner passade på att fördjupa sig i samtal medan de tävlingsansvariga gick igenom ställningarna mellan lagen efter dagens tävlingar.

Innan det var dags för akt två var det tid för prisutdelningen efter dagens tävlingar. Dalarnas fria som rensade banan i dragkampen tog sig till topplacering och slogs om förstaplats. Tyvärr för dalmasarna föll de på målsnöret bara steget bakom vinnarna. Vinnarna detta år lyckades kamma hem segern trots att det gick mot dem i dragkampen, men de kunde säkra vinsten genom överlägsen ledning i de tidigare grenarna, nämligen laget Fagersta fria. Vinnarna fick varsitt paket av musik och litteratur, bland annat innehållandes den slagkraftiga boken Folknationalism med texter av Dr William Pierce. Vi tackar bland annat Västerås fria, Nordisk frihet och Nordvind Records för donationer av priser.

Akt två
Lokalen fylldes återigen till bredden. Mörkret rådde och väggen lystes återigen upp. Denna gång av en film med en talarröst som tog upp den dagliga kampen och de utmaningar svenska patrioter ställs inför. Hur kulturnationalism och andra fenomen inte kommer rädda vårt folk, istället fördes alternativ fram för det svenska motståndet. Utvecklingen i Europa det senaste seklet togs upp, hur den falske och lömske individen av dem alla fått fäste – politikern. Talet ackompanjerades av slagkraftiga bildsekvenser och filmklipp som fängslades allas intresse. Den över tio minuter långa filmen kändes som ett ögonblick när den slutade, men innan det gavs det tillfälle att höja på ögonbrynen.

Strategiskt mot talets slut fylldes scenen med rök samtidigt som damerna från akt ett klev in med de svenska fanorna. När talet närmade sitt slut tog sig tre krigare in på scen, alla iklädda skrudar passande en vikingakrigare. Med svärd, sköldar och med bland annat brynja tog de scenen i besittning.


I samband med talets slut fylldes scenen även av musiker och strax startade de första tonerna till årets andra repris av fyra. Svärdshymn dånade ur högtalaren till publikens jubel. Till refrängen höjdes svärden mot skyn när det förkunnades att de blanka svärden till döden blivo vårt tungomål.


Sketch och allsång
Efter Svärdshymn förändrades scenen igen. Fyra stycken nordmän hamnar i en ordväxling om allt från hopande ovädersmoln till skålar. En av nordmännen gjorde en efterfrågan;
-En visa Viktor, du kan ju kväda, så vackert som en kråka... korp menar jag!

Därefter spelades sedan Victory day av Rahowa. En kompakt ljudmatta täckte lokalen så fort refrängen började när deltagarna stämde upp i hög allsång.


Freke med aktuell låt
Därefter var det dags för Nyköpings stolthet – Freke – att kliva på scen. Dagen till ära framförde de den ironiska Nyckelupproret som driver med de lokala ”anti-rasisternas” menlösa nyckelskrammel.

Flera hitar levereras
Resten av kvällens program levererade flera hitar.

Ode to a dying people
De som var med i fjol kommer nog ihåg att Ode to a dying people framfördes även då. Det året som trubadurframträdande med en scen som var täckt av levande ljus. Denna gång var det med fullband och med en avsevärt mer rockig version.

Commie scum
Fortress kultverk Commie scum stod sedan på tur. Denna gång var det Nothungs gamle frontman Thomas som stod för sången. En omredigerad film med ”Afa-Peppe” inledde sången, och direkt efter Peppe roat publiken följde ett bildspel av diverse kommunister. Allt från väldigt välkända ansikten till kanske mindre kända passerade förbi. Mathias Våg, Djungel-Joel, Rachid Chaouch och Martin Fredriksson är exemplen på de mer kända ansiktena. Allt från foton från manifestationer till kommunisternas privata varvades. RF:are direkt utkomna från sjukhus efter konfrontation med nationella, RF:are och Afaiter som är så berusade att de inte kan stå på benen och andra inblick i dessa människors liv presenterades till den klassiska texten.


1945
Sista reprisen var Fyrdungs 1945. Fjolårets framförande blev otroligt lyckat varpå den placerades in som en extra bonus. Bandet levererade ett mycket bra nummer, men för de som var med ifjol så ska ni inte misstro er om ni ansåg att något saknades. Intro och filmspel var detsamma i år, men tack vare ljudproblem höll inte introt samma decibel vilket gav en märkbar skillnad. Framförandet av numret i övrigt var dock som mycket annat superbt.


Tors vrede avslutar showen
Innan showen officiellt var över framförde Tors vrede två numren. Enhärjarna och Moder Svea blöder.

Showen är död – underhållningen lever
Efter det att showprogrammet var över stod flera band på tur för att underhålla publiken. Först ut var Tors vrede som fortsatte där de slutade i showen. Därefter tog Vit legion över scenen. Legionen anses, vad det beträffar deras egna material, vara ett av de absolut tightaste banden idag. Med rutin levererade de flera intensiva numren till publikens glädje. Sist ut var nykomlingarna i Freke. Grabbarna levererade både egna låtar liksom covers och kommer med all säkerhet bli ett band som alla kommer få glädjen att se mycket mer av.

Kuppen
I förberedelserna för showen ställde sig både Nothungs och Ferox frontman sig på tvären gällande hur och av vilka showen skulle avslutas. Inga ingående förklaringar gavs förutom till sist mutter om att herrarna hade en egen kupp planerad. Vad detta innebar lämnades i det fördolda.

Mitt i Tors vredes framförande efter showens avslut dundrar två långhåriga och slitna herrar in genom sidodörrarna bärandes en parkbänk. Männen stormar upp på scen och avbryter det spelande bandet med bestämda röster som förkunnade att scenen var deras. Efter att parkerat sig på parkbänken tog den ena till orda och förklarade med risig whiskeyröst och cigarett i munnen att deras namn var Kjelle och Günter

Kjelle och Günter berättade kort om sina härjningar 1968, varpå de meddelade att de skrivit en sång om den gamla goda tiden. Till både publikens och övriga arrangörers överraskning drog ingen mindre än Divisions S ”Fy och usch” igång vilket ledde till ny allsång.


DVD-produktion
Gästabudet dokumenterades för reportage men framförallt för en eventuell DVD-produktion. Festligheterna på Gästabudet samlade representanter från hela den nationella rörelsen och arrangörernas målsättning var att motivera och inspirera alla deltagare. Genom bredden på deltagarna kan kvällen vara ett steg i arbetet att inspirera varandra till ständiga förbättringar, oavsett det må vara politisk gatukamp eller kulturkamp.

Planen är nu att ta fram en DVD-produktion som kan leva vidare även efter småtimmarna på denna fantastiska kväll. Ljudkvalitén är mestadels hittills det bästa vi hört i samband med en nationell spelning och Gästabudets unika showprogram står sig med all säkerhet långt internationellt sett. Redan ifjol häpnades utländska gäster av scenshowen och sa sig aldrig sett något liknande under nationell regi. Håll därför ögonen öppna på en kommande DVD-produktion från kvällen. Tills vidare kan ni se info-14:s filmreportage som ligger under iMEDIA.
Direktlänk till filmreportaget:


Tack till alla eldsjälar
Arrangörsgruppen vill tacka alla deltagare som kom och förgyllde kvällen, men framför allt tacka dem som genom hårt arbete möjliggjorde kvällen. Över femtiotalet personer har arbetat inför och under arrangemanget med manusförfattning, inspelningar, filmredigeringar, som funktionärer och roddare, i köket eller vid grillen, som musiker, fanbärare, godar och mycket mer.

För detta slit, vilket påbörjats veckor innan med två intensiva dygn som kronan på verket, har folk förlorat tusentals kronor på förlorad inkomst, betalat stora summor i resekostnad, samt till och med betalat inträde trots en dag och kväll av hårt slit – allt för att stödja arrangemanget och göra det till en ekonomisk plusaffär istället för minus.

Det är som alltid en ära att arbeta tillsammans med idealister och dedikerade aktivister som er.

Redaktionen