Semesterreportage från Estland

Som det redan rapporterats om på info14.com, så var reportrar från info-14, samt aktivister från Fria nationalister i Estland för att besöka de blå bergen och de gamla SS-veteranerna där. Aktivisterna passade även på att njuta av lite semester. Här kommer ett axplock av de sevärdheterna som aktivisterna besökte!

Gamla stan nattetid.

I Gamla stan hittar man allt från fräcka, moderna nattklubbar till tidlösa medeltidsrestauranger. Gamla stan har ett rikt utbud av det mesta. Affärer slåss tillsammans med restauranger om utrymmet på de trånga gatorna.

Bor man i Tallin under sommartid så kan även stränderna vid Pirita rekommenderas. Stranden ligger cirka sex kilometer norr om Tallinns innerstad, så en promenad är att föredra. Vi tog en dag en promenad från vårt hotell till stranden. På vägen till stranden kunde vi dels se monumentet som är rest för att hedra de 177 ryska sjömän som förliste i Finska viken den sjunde september 1893. Skeppet hittades inte förens år 2003. Trots detta restes monumentet redan år 1902 av den kända estniska skulptören Amandus Adamson.


Där vakar hon tillsammans med havet över sina sjömän.

Någon kilometer ner för gatan kommer man till Slottet Marjamäe som även inhyser Historiska museet. När vi kom in på Slottsgården, som var riktigt stor, var det första vi såg en massa dockor i olika skrikiga färger. Det visade sig att det var en "konstnär" som hade en utställning samma dag. Smått uppretade över att man skändar gammal historia genom att stoppa gammal hud i en bur och hänga upp spektaklet i ett träd så valde aktivisterna att röra sig vidare.


Entrégrindarna samt slottet i bakgrunden.

Precis bredvid museet kan man se kors och monument som har rests för krigskämpar från andra världskriget. Detta är ett perfekt resmål. Oavsett man stannar för en längre tid eller bara åker en kryssning så har man tid till att besöka denna plats. Följer man vattnet från hamnen mot Pirita beach så ser man innan Pirita Spa Hotel en Obelisk. Denna markerar det ryska hedrandet. Bakom den finns den estniska som hedrar de estniska kämparna i Eesti Legion liksom alla tyska och Europeiska frivilliga. Efter kriget när ockupationen var inledd kördes hela gravplatsen över med pansarvagnar utav Röda armén, men efter ockupationen har gravplatsen återställts av esterna.


På den stora minnesplatsen finns även en sten nedlagd för våra nordiska kämpar (till h).

Precis bredvid stranden, som faktiskt har fått sitt namn från Birgittinerordens Heliga Marias kloster, kan man se de gamla klosterruinerna. När vi kom in till klostret visade det sig att de håller på att restaurera klostret. Lite ledsamma över att inte få komma längre in på grund av alla byggställningar, strövade vi iväg för att spana in baksidan av klostret och till vår förvåning hamnade vi mitt i en medeltidsstrid.



För folk som har bil med sig rekommenderas en tur till Narva, för att där se Ivangorods fästning. Eftersom vi hade de Blå bergen i närheten av Narva på schemat passade vi även självklart på att ta en tur i Narva för dessa sevärdheter. Fästningen grundades år 1492 på Narvaflodens östra strand mittemot platsen där en gammal Livländsk fästning finns. Slotten står fortfarande i dag som landmärken på var sidan om riksgränsen. Fästningen grundläggs på befallning av Ivan III den Store för att trygga försvaret vid gränsfloden mellan Livländska orden och Ryssland.


Ivangorods fästning.

År 1498 fortsatte byggnadsarbetena och Bojarstaden med sina sju torn omfattar redan ungefär 25 000 m². Vid sekelskiftet 1400-1500 utkämpas flera strider vid fästningen. I slutet av 1500-talet erövras Ivangorod flera gånger av både svenska och ryska trupper.

År 1613. Det område som nu är norra Estland samt Ivangorod har övergått till Sverige. Under den svenska tiden kompletteras både byggnadsbeståndet och bastionerna. Ivangorod bildar en helhet tillsammans med Narva-fästningen. Stora nordiska kriget börjar år 1700 och Sverige förlorar Ivangorod till Peter den Store år 1704.

På statyn kan texten "Svecia memor" läsas.Den 18 oktober 1936, alltså då Estland fortfarande var fritt (som landet var mellan de bägge världskrigen), invigdes en staty till Karl XII:s minne i Narva. I Estland, liksom runt om i Europa, var Karl XII känd som "det Svenska lejonet" eller, med anknytning till sin föregångare Gustav II Adolf, “det nordiska lejonet". Under det andra världskriget träffades statyn av en artilleriprojektil, vilket gjorde att den demonterades efter kriget. Nu finns det åter en staty, om än inte lika pompös som den ursprungliga. Svenska Institutet lyckades få ihop pengar till monumentet, och detta avtäcktes under högtidliga former på 300-årsdagen av slaget, den 20 november 2000. Det nya minnesmärket har placerats vid Hermannsborgen, alldeles vid gränsen till Ryssland. Lejonet blickar dock inte ut över gränsfloden längre, utan vänder ryggen mot öster, detta på begäran av svenska regeringen, i ett fegt försök att glädja kommunisterna i Ryssland. Detta då Ryssarna kände sig stötta på grund av att näven var riktad mot dem, men vad är egentligen bäst, en näve eller en bakdel?

Hermannsborgen, som Karl den XII intog år 1700.

Fredrik Eriksson