Några tankar om nationell enighet

krönika | Publicerad: 2008-06-18 kl 17:42

Stefan Jacobsson talade på Folkets Marsch i år.Jag läste för en tid sedan hur en person undrade hur jag i tider som dessa, trots allt som skett, kan stå och tala om enighet på Folkets Marsch. Frågan jag då ställer mig är: Finns det en bättre tid att tala om enighet än i oroliga tider?

Jag har det senaste åren haft en stark gnagande känsla inom mig att jag måste så ofta tillfälle ges tala och uppmana till enighet. När jag ser hur dessa konflikter blossar upp inom våra egna led gör det mig ont, det gör mig förbannad, och sist men inte minst, det gör mig orolig för framtiden.

Jag har två barn. Det säger egentligen allt. Den oro man känner inför deras framtid går inte att beskriva. Hur kommer Sverige och världen att se ut om 10-20 år, eller varför inte om 40-50 år. Samhället blir allt värre och värre och medan vi borde lägga vår energi på rekrytering, skolning och utveckling, läggs istället allt för mycket tid på intriger, smutskastning och splittringar. Dyrbar tid går förlorad!

Ska vi kunna vända på skeppet är vi alla tvungna att hugga i. Jag önskar att jag kunde deklarera att intrigernas tid för alltid är slut, men det är dessvärre inte så enkelt. Det krävs av var och en av oss att vi anstränger oss.

Med nationell enighet skulle vårt arbete gå avsevärt mycket lättare. Tänk er själva att de nationella grupperingarna för dialoger med varandra istället för offentliga skrivelser på Internet som inte gynnar någon annan än vår gemensamma fiende. Tänk er att gemenskapen mellan de olika grupperna är så bra att vi kan utbyta erfarenheter med varandra, att vi kan varna varandra för olämpliga individer, att vi kan försvara varandra från politiska motståndare, att vi kan slippa höra en massa skitsnack, att vi kan glädjas åt nationella framgångar, även om de inte är vår egen.

Föreställ er det. Vilket annorlunda arbetsklimat vi skulle ha. Vi skulle alla kunna fokusera på våra hjärtefrågor, det som vi alla har gemensamt; att återskapa ett svenskt Sverige, och att säkerhetsställa vår framtid.

Den numera avlidne frihetskämpen David Lane skrev i en av sina många tankvärda artiklar:

”Detta interna, som framstår som eviga käbblet inom leden av grupper och individer, som påstår sig bry sig om att stoppa folkmordet på vår ras som pågår i varje nation i västerlandet måste få ett slut. Det är kontraproduktivt och tjänar därigenom tyrannen.”

Vi måste ta oss till Lanes ord. Ska vi ha en chans att vända på detta ligger det i vårt intresse att arbeta utan interna intriger. Med gemensam kraft och nationell enighet.

Och vi SKA vända på detta. Tro inget annat!

Med er i kampen,
Stefan Jacobsson

iMEDIA
Folkets Marsch 2008 - Stefan Jacobsson (öppnas i nytt fönster)

Stefan Jacobsson

Dela denna artikel med andra:

Visar 1 till 5 av 7

Sidor: « ‹ 1 2 › »

Läsarnas kommentarer

enighet kan vara diskutabel
Frågan är till vilken gräns enighet ska strävas efter och vad som kan accepteras för det. Behöver vi dessutom verkligen enighet?

Nationella borde fokusera på kampen och undvika att hamna i clinch med varandra. All form av internt käbbel stjäl tid för viktiga frågor och är sällan annat än destruktivt.

Samtidigt kan inte allt accepteras för en blind tro på att enighet är ett måste.

Säkert finns det massor av personliga motiv bakom t ex det rån som skedde för ett tag sen, säkert finns det massor av personliga motiv till den smutskampanj olika administratörer och moderatorer organiserat på ett community mot svenska motståndsrörelsen, och säkert finns det massor av personliga skäl till att de startade en likadan kampanj mot fria nationalister och info14.

Varför de gjorde det är ju faktiskt inte intressant, att de gjort som de gjort är i slutändan det viktiga. Visar de sådana karaktärsdrag kan inte enighet vara konstruktivt. Däremot är käbblet bara destruktivt.

I det läget är det bättre att låta såna personer gräva ner sig och fokusera på positiv verksamhet, en motsats till käbblet, men samtidigt absolut ingen destruktiv falsk enighet.

Däremot visade det nationella motståndet sjätte juni att man kan vara eniga och göra gemensam sak när det behövs, vilket är positivt.
filosof
, 2008-06-25
Sv: Viktigt att ta upp
Jag har också fått intrycket att det för det mesta ligger personliga grejer bakom många av konflikterna, skitsnacket och så vidare. Och detta är jävligt synd, är man inte man nog att lämna privata konflikter utanför kampen så är man inte man nog att leda sina kamrater i kampen. För tyvärr har jag också fått det intrycket, att ledarna inom rörelsen är minst lika goda kålsupare som oss andra, om inte värre.

Och det ska också nämnas, att information om alla dessa konflikter och dispyter, hur mycket man än håller käften, läcker ut till resten av rörelsen innan någon vet ordet av. Och det är nästan värre än att fienden får reda på det. Det kan vara mycket nedslående för en aktivist att få höra att ledare, personer han ser upp till i kampen, sätter personliga petitesser före nationell enighet.
Emil
, 2008-06-25
Viktigt att ta upp
Sådant här är viktigt att ta upp. Hur tjatigt det än kan bli, så gäller det att vi tar frågan om enighet på fullaste allvar.

Jag har fått intrycket av att de flesta bråk inom rörelsen grundar sig i personliga konflikter mellan aktivister eller representanter ur olika organisationer. Urtöntigt. Det är dags för alla att påminna sig själva om den strid vi står inför. Vi kommer inte att få en andra chans att återerövra vår nation.

Enighet är en förutsättning för att de nationella krafterna ska kunna uppnå något.
Quake
, 2008-06-20
Saken först!
Saken först! Interna tjafs mellan enskilda personer måste rensas ut. Det är i allra högsta benämnda grad egoistiskt och inget annat. Vi KRÄVER att Nordiska förbundet, motstånd, i14, fria nationalister, NSF, SMR, HBGK, AÖ med flera taar itu med de interna problemen.
Linus
, 2008-06-19
Ett mål
Väl talat. Det gäller att inte förlora siktet. Vikten av kampen för framtida generationer måste alltid göra sig påmind.
.
, 2008-06-18