Folkets Marsch – Ur en besökares synvinkel

En deltagare i tåget har för info-14:s läsare satt sin dag på pränt.

Äntligen var det dags för den årliga nationaldagsmanifestationen, Folkets Marsch, i Stockholm. Efter en lång och varm bilfärd hade vi nått Karlaplan där marschen skulle inledas. Klockan var strax före ett och folk började strömma in i solskenet. Skratt och glada rop hördes. Stämningen var på topp och allt lutade åt att det skulle bli en minnesvärd eftermiddag.

Jag strosade runt i området och hälsade på bekanta och vänner som man träffar allt för sällan. Småpratade och inväntade spänt på avfärden. Fler och fler nationella dök upp och nu började också leden ta form. Fyra och fyra ställde man upp sig.

Inom en timme började tåget av svenska kvinnor och män att röra sig så sakteligen. Frihetsmusik strömmade ur högtalarna från lastbilen som körde strax efter fanborgen, i täten av tåget. Gatorna kantades av nyfikna åskådare och såklart träskpöbeln som gjorde sitt bästa för att störa.

Efter några minuters vandring såg man hur sköldbärare sprang förbi för att ta sig till täten. När vi sedan passerade sköldbärarna fick man se hur de stod och försvarade tåget från projektiler som försöktes kastas mot deltagarna.

Lite senare började situationen bli ohållbar, vi kunde inte längre låta våra antagonister fortsätta med deras försök att störa marschen. En av funktionärerna meddelade deltagarna att de informerat polisen om att ifall inte de skulle mota bort pöbeln skulle vi själva bryta oss igenom polisens avspärrningar och själva ta hand om dem. Stort jubel hördes i tåget när detta meddelades. Detta ville dock polisen undvika och valde istället att pressa bort pöbeln och marschen kunde fortsätta.

Vi kom senare fram till en stor gräsäng, Gärdet, som var vår slutdestination. Fanborgen formerade sig framme vid scen och det började genast riggas upp inför framträdandena som skulle ske lite senare, samtidigt som flera försäljningsbord ställdes fram. Det fanns vatten och mackor till salu samt även politisk material så som böcker, klistermärken och kläder.

Nu fick folk chansen att sitta ner i gräset en stund och ta igen sig i värmen innan arrangemanget skulle fortsätta. Det var speciellt kul att se hur människor från alla de olika organisationerna, nätverken, partierna, tillsammans med oberoende aktivister stod och samtalade med varandra. Man kände verkligen att enigheten inom rörelsen hade stärkts avsevärt från hur det varit den senaste tiden.
Allsång till vår nationalsång inledde arrangemanget på Gärdet. Det varvades sedan mellan olika musikuppträdanden och politiska tal. Talen varierade mellan humoristiska och allvarliga. Något som dock genomsyrade dem allihop var just den nationella enigheten. Något som fick stor respons från publiken.

Efter allsången som skulle avsluta firandet fick nog de allra flesta deltagarna en stor chock. På en given signal sladdade polisbussarna in och omringade aktivisterna från Motståndsrörelsen samt dem som befann sig i deras närhet. De började slita och misshandla folk helt skoningslöst. Kastade folk ner på marken och sprutade pepparspray på dem. Trots att jag befann mig på ganska stort avstånd ifrån kunde jag på läpparna känna lite sveda från pepparsprayen.

Polisen fortsatte sin jakt efter folk klädda i vitt, vilket verkade vara det enda kriteriet för att bli omhändertagen. I sin jakt gick de fram som hormonstinta pitbulls och slog det som kom i deras väg, inklusive kvinnor och yngre pojkar. De skrek och försökte fösa ihop samlingen, trots att dessa inte gjort det minsta fel.

Situationen lugnade dock ner sig efter en stund och flera grupper av deltagare blev avvisade från platsen och påbörjade sin väg hemåt eller direkt till Kungsholmen för att genomföra en protest utanför polisen.

Jag och mitt följe begav oss strax efteråt av för att påbörja vår resa hemåt. Fyllda av kamplust, men samtidigt förbannade över hur vidrigt polisens agerande varit under dagen. Man ställer ju sig frågan om det är lönt att föra dialog med polisen i framtiden om det ändå ska sluta på detta sätt. Kanske krävs det att vi börjar sätta hårt mot hårt.

Vill rikta ett stort tack till arrangörerna för detta års Folkets Marsch. Även ett stort tack till alla deltagare, talare och musikanter.
Vi ses snart igen.

Direktlänk till filmreportaget