Gösta Hallberg-Cuulas gravsten vid Solna Kyrkogård (till v). Gösta Hallberg-Cuula (till h).

Gösta Hallberg-Cuula - En krigshjältes levnadsöde

Gösta Hallberg-Cuula, född Gustaf Eugén Hallberg-Cuula, är ett känt namn hos svenska nationalister och krigsveteraner. Med en årlig minnesstund och traditionell kransnedläggning samt tal av representanter för olika nationella organisationer är nog den finlandssvenske löjtnanten att klassa som den allra kändaste krigsveteranen vid sidan om Hans-Gösta Pehrsson.

Men trots all denna uppmärksamhet är en stor del av Gösta Hallberg-Cuulas liv och leverne förpassat till skuggorna. info-14 ämnar med denna artikel belysa den hedervärde soldatens liv och leverne - från Skeppargatan till Svirfronten.

En flitig student
Gösta Hallberg-Cuula föddes den 4 november 1912 i Finska församlingen i Stockholm. Han växte upp på Skeppargatan i centrala Stockholm, närmare bestämt i stadsdelen Östermalm, som på den tiden ännu inte hade utvecklats till ett statusområde för den svenska överklassen.

Hans barndom beskrivs som trygg med stabila sociala förhållanden, vilket var en bidragande faktor till att den unge Hallberg-Cuula kunde fokusera på sina studier. Efter grundskolan fortsatte han sina studier och utbildade sig till arkivforskare. Detta var ett yrkesval som han aldrig ångrade då han fann det intressant och positivt för sin personliga utveckling även om forskningen innebar en hel del bläddrande bland olika arkiv.

Den hängivne aktivisten
Det var under sin gymnasietid som Gösta Hallberg-Cuula började utveckla sina politiska åsikter samt notera det demokratiska samhällets brister. Medans flera av hans studiekamrater föredrog att propagera för en mer kommunistvänlig åsiktsinriktning identifierade sig den unge Hallberg-Cuula istället med den svenska nationalsocialismens arbetarvänliga samt ärliga budskap.

Detta resulterade så småningom i ett fullvärdigt medlemskap i det av Sven Olov Lindholm ledda Nationalsocialistiska Arbetarpartiet, där ledningen snart skulle notera hans egenskaper och kvalitéer, inte bara som en intellektuell skrivbordsarbetare, utan även som en hängiven aktivist och gatukämpe vars ideal alltid stod orubbliga oavsett fientlig hotbild.

I början av 1930-talet tilldelades han den krävande positionen som propagandachef inom partiet. Denna befordran mottogs blygsamt av Hallberg-Cuula som betraktade det som en plikt att alltid bidra med sitt yttersta och utnyttja sina individuella egenskaper till fullo när det gällde aspekter såsom fosterland och familj.

Okuvlig kämpaglöd
Hans närmast fanatiska hängivenhet skulle även resultera i en utdragen rättegång rörandes en partirelaterad kampanj mot det sionistiska förtrycket, vilken uppfattades som antisemitisk och därmed straffbar i lagens mening.

Trots att systemets knektar gick segrande ut ur tingsrätten behöll den borne propagandachefen sin närmast fanatiska kämpaglöd och blev om än möjligt ännu mer motiverad. Medans etablissemanget stod som segrare inför den korrupta rättvisan hade Hallberg-Cuula vunnit det moraliska slaget.

En osjälvisk krigshjälte
1939 invaderade Sovjetunionen Finland och hotade att ställa norden under kommunistregimens barbariska styre. Detta kunde inte på några villkor accepteras av Gösta Hallberg-Cuula som var en av de första svenskarna att anmäla sig frivillig i striden om brödrafolkets land och försvar. Då Hallberg-Cuula, sin födelseort och uppfostran till trots, fortfarande räknades som finsk medborgare juridiskt sett så erhöll han en grad som reservlöjtnant.

Hans militära skicklighet och kompetens resulterade i ett rykte som en ytterst god soldat trots att hans tjänstgöringstid blev relativt kort på grund av en skada som han ådrog sig i en strid på Karelska näset. Det var även här som Gösta Hallberg-Cuula förlorade sitt ena öga, vilket ledde till att han fick bära Döbelns svarta märke* - den ögonlapp som skulle tjäna som den tappre soldatens största kännetecken. Inte ens efter denna förlust, som säkerligen skulle kunna avskräcka den bäste soldaten, lät han sig inte nedslås. Tvärtom betraktade han förlusten av sitt öga som ett bevis för sin lojalitet i kriget mot den röda regimens skräckvälde.

Under Finska fortsättningskriget 1941 begav han sig åter österut för att delta som plutonchef i JR55 på den välkända Hangöfronten, därefter 1942 i Avdelta kompaniet JR 13 under samma befattning. JR 13 bestod till stor del av medlemmar i Frontmannaföreningen Sveaborg som var en sammanslutning av svenska frivilliga nationalsocialister i Finska fortsättningskriget. JR55 kallades ofta internt för Svenska Frivilligkompaniet.

Även i detta krig erhöll Hallberg-Cuula en rad eloger och beröm från både officerare och vapenbröder. Hans utomordentliga känsla för disciplin och offervilja speglade av sig på hela kompaniet, vilket bekräftas av författaren och finlandsveteranen kapten Rickard Nilsson som i sin bok Med svenskar i fält - Frontminnen och krigserfarenheter skriver följande.

”Den mest kände representanten för en utpekad politisk inriktning var löjtnant Gösta Hallberg-Cuula. Han var en sällsynt duktig krigare och hade samlat omkring sig en skara som följde honom i vått och torrt, sannolikt även på politiska vägar. Hans pluton bestod av 35 man och var en mönsterpluton i fråga om disciplin, stridsduglighet och god hållning.”

Stupade för norden
Den tappre plutonchefen skadades dock svårt av en exploderande rörmina vid Jandeba på Svirfronten den 14 april 1942 samt avled kort därefter. Jordfästningen skedde den 9 maj i Hedvig Eleonora med gravsättning samma dag på Stockholms norra kyrkogård. Hans gravsten pryds av en soldathjälm samt graveringen ”Fjärran i öster fallen för Sverige”.

Även i Lauttakylä - släkten Cuulas hembygd i Finland - kan man på den lokala kyrkogårdens hjältegravplats beundra en rest minnesten som anger: Luutn. Gustav E. Hallberg-Cuula
4.11.1912 U 14.4.194.

Löjtnant Gösta Hallberg-Cuulas död var en förlust som sörjdes av många, inte minst partikamrater och vapenbröder och även om han aldrig erhöll så många officiella utmärkelser för sin skicklighet i krig som han borde så kvarstår ändå faktumet att Hallberg-Cuula levde som han lärde och dog som önskat - i strid för de nordiska folkens frihet och rätt. Även kapten Rickard Nilsson kommenterade den tragiska bortgången genom att publicera följande i sin tidigare nämnda bok.

”Mången svensk officer med grundligare skolning i krigets konst har genom sin skicklighet och annat förmått föra trupp i Finlands krig väl så bra som han men ingen har förmått att elda sina pojkar att följa med vart än det bar hän, nära nog enbart med hjälp av den borne ledarens oskattbara förmåga att taga människor och vinna deras förtroende.”

Gösta Hallberg-Cuula - Vila i frid!


*Red.anm; Döbelns svarta märke är en term som anspelar på den svenske krigshjälten Georg Carl von Döbeln vars kännetecken var en svart ögonlapp för sitt vänstra öga. Termen användes av svenska soldater.