Dresden - Europa glömmer aldrig

Det finns en del händelser i historien som de etablerade makthavarna världen över konsekvent väljer att tiga om. En av dessa händelser är det förskräckliga massmord som inträffade i den tyska staden Dresden den 13 februari 1945. Dresden låg länge orörd under kriget, detta beroende på att staden inte var ett militariserat område. Av denna anledning använde man istället staden som en tillflyktsort för sårade soldater samt en del krigsfångar. Trots detta välkända faktum så smeds det tidigt under kriget planer hos det brittiska och amerikanska flygvapnet på att bomba civila mål för att kväva moralen hos det tyska folket. Ett av dessa mål var Dresden.





Europa glömmer inte

Under krigets slut befann sig omkring 1.2 miljoner människor i Dresden, av dessa var omkring 600 000 beräknade till att vara flyktingar från andra delar av landet som flytt Dresden för att undkomma den röda armens framfart. I planeringen av bombningen av Dresden visade huvudmannen för attacken, Storbritanniens dåvarande premiärminister Winston Churchill, inget som helst intresse för de mängder av militära mål som fanns utanför staden. Istället fokuserades all kraft mot civilisterna och flyktingarna. Över 700 000 brinnande bomber fälldes över Dresden, detta ställt i jämförelse mot befolkningsmängden innebar en bomb på två invånare.

Hur många dog då i Dresden? Däri tvistar de lärde. Systemets historieskapare hävdar konsekvent att dödssiffrorna i Dresden endast kunde räknas till omkring 30 000. En siffra som ter sig omöjlig ställt mot den mängd bomber som fälldes, samt vilket syfte operationen hade. Uppgifter talar istället om mellan 250 000 och 500 000 döda. Dessa siffror sett i samband med mängden bomber, samt motiv till attacken, ser mer ut som sanningen.

Det finns egentligen inga tydliga motiv till förintelsen av Dresden, men starka misstankar riktas mot att Churchill använde attacken som ett slagträ i den stundande Jalta-konferensen. Attacken kunde där fungera som ett politiskt verktyg när de allierade skulle dela upp det splittrade Europa. Samtidigt är det en gängse uppfattning att de allierade slog till mot Dresden just för att det var en känd kulturstad så att man genom detta krigsbrott kunde demoralisera den tyska försvarsandan.






Tusentals hjärtan slår som en

Trots den förljugenhet som präglar det etablerade samhället, trots tystnaden om förintelsen av Dresden så håller nationalister minnet vid liv. Genom årliga demonstrationer i Dresden tvingas makthavarna att bryta tystnaden, demonstrationerna lockar årligen tusentals deltagare som öppet vill visa sin respekt för de som fallit offer för de allierades förintelsekrig. Men demonstrationen är inte bara en minnesceremoni, det är även en kraftfull protest mot att de allierade, med USA i spetsen, än idag bedriver oförsvarliga krig mot nationer som inte vill inställa sig i den nya världsordningens led.

Även i år ägde en stor demonstration rum i Dresden och info-14 hade givetvis utsända reportrar på plats. Tidigt på lördagen den 16 februari mötte info-14 delegationen upp tyska fria nationalister en bit utanför stadskärnan. Väl på plats skulle de nu över hundratalet nationalisterna resa den sista sträckan med tåg, på tåget möttes vi upp av ytterligare ett par hundra fria nationalister.




Framme vid stadskärnan började den stora massan nationalister nu röra sig mot uppsamlingsplatsen, samt utgångspunkten för demonstrationen. Vid samlingsplatsen visiterades samtliga deltagare för att sedan släppas in på det angivna området. Väl där inne började info-14:s delegation söka efter övriga svenska deltagare som var på plats. När delegationen tog sin plats i ledet fanns där representanter från Nationalsocialistisk Front, samt två obundna nationalister. Utöver detta så befann sig även fyra aktivister från Motståndsrörelsen på plats.

Under tiden som tåget väntade på avmarsch hölls det tal från bland annat en tidigare representant för Die Republikaner. Det serverades även varm dryck och mat.






Veckans andra demonstration

Tidigare under veckan hade det hållits ytterligare en demonstration i Dresden. Denna samlade omkring 1000 nationalister, deltagarna bestod främst av lokala nationalister men även av tillresta. Anledningen till den tidigare demonstrationen är att onsdagen då demonstrationen hölls är den 13 februari, den dag då bomberna började falla över människorna i Dresden.

På grund av den tyska lagstiftningens bisarra utformning så är det inte tillåtet att gå i raka led, detta innebär att en räkning av deltagarantalet blir svår att genomföra. Dock så gjorde info-14:s utsända en snabb uppskattning över deltagarantalet och kunde konstatera att demonstrationen åtminstone nått upp till 5000 deltagare. Den siffran har dock höjts avsevärt av polismakten, som i officiella rapporter har gått ut med att hela 8000 människor deltog i demonstrationen.






Om detta må ni berätta

De tusentals människor som visade sin solidaritet i Dresden är några av de sista i den moderna världen som väljer att inte tiga om de hemskheter som de allierade begick under krigets gång. Det är de människor som inte glömmer Nagasaki, Hiroshima eller Dresden. Det är de som vågar säga sanningen vad den än må kosta. Den tusenfaldiga skaran människor som lördagen den 16 februari tände hoppet i Dresden kan vara den skara som en dag kommer att bringa rättvisa till de oförätter som skett. Det är tillsammans med denna skara människor vi låter devisen Om detta må ni berätta ljuda över de tusentals offrens tystade dödskrik.



Bildgalleri




Film från Widerstand.info



Relaterade artiklar:
info-14 rapporterar direkt från Dresden
Dresden 2007: Minnescermonier i Europa för de allierades offer
Dresden 2007: Minnesstund för Dresdens offer i Stockholm
Dresden 2005: Massiv minnesmarsch för de mördade i Dresden
Dresden 2005: Låt inte förintelsen av Dresden falla i glömska

Redaktionen