Konsekvenserna av branden i Ludwigshafen

Söndagen den 2 februari, under det traditionella karnevalfirandet som hela södra Tyskland deltar i, brann ett hyreshus ner i staden Ludwigshafen i Rheinland-Pfalz. Nio människor omkom och ytterligare 30 fördes till sjukhus i den katastrofala branden som skakade hela landet. Men det mest skakande, och det mest omdebatterade, är inte brandkatastrofen i sig.

I huset, som var ett flerfamiljshus anpassat för ungefär 20 boende, bodde ungefär 50 personer. Denna kväll befann sig dock 70 personer i huset. Alla de boende samt deras gäster var turkar. Ludwigshafen är en stad med mycket invandrare och flera områden i staden kan liknas vid ghetton som Rosengård eller Tensta i Sverige. Till skillnad från Sverige, som har invandrare från förhållandevis många nationer, så är en övervägande majoritet av invandrarna i Tyskland turkar. Det bor nästan 2,5 miljoner turkar i Tyskland, men bara tjugo procent av dessa är tyska medborgare. Trettio procent av de turkiska barnen i ett till sex års ålder, alltså andra men ofta tredje generationens invandrare, pratar ingen tyska alls.

Tyskar – andra klassens medborgare

Denna ovilja till integration brukar dock inte ha någon betydelse, då Tysklands generösa invandringspolitik på många sätt särbehandlar turkar. Till exempel har turkiska invandrares familjemedlemmar, som aldrig satt sin fot i Tyskland, rätt att komma och få subventionerad sjukvård på samma villkor som en tysk medborgare. Det enda som krävs är att en familjemedlem, eller påstådd familjemedlem, är invandrad till Tyskland. Detta och många andra omständigheter kring den absurda invandringssituationen har gjort att turkarna har ett stort övertag gentemot den hunsade och vilseledda befolkningen och deras ryggradslösa ledare.

I närheten av branden firade ett stort antal poliser och räddningspersonal karnevalen. Eftersom de befann sig så nära kunde de första räddningsstyrkorna vara på plats redan 5 minuter efter att första telefonsamtalet kommit in till larmcentralen, 20 minuter senare kom ytterligare assistans. Turkiska medier hävdar dock i sin tyskfientliga och hetsande nyhetsrapportering att det tog en och en halv timme för räddningsstyrkorna att anlända, och detta har bland annat lett till att brandmän och räddningspersonal har blivit misshandlade av turkar i området.

I själva verket så hade huset brunnit i nästan en timme innan de första samtalen kom till larmcentralen, och det kom även ovanligt få samtal. Sju samtal ringdes varav ett var från en polisman. Anledningen till detta tros vara bristande språkkunskaper.

Strömtjuvar tros var brandorsaken

Varför branden startade är ännu oklart, men utredningar visar att flera amatörmässiga elkopplingar gjorts och otillbörliga metoder för att tillskansa sig el hade använts i huset utanför den ordinarie strömförsörjningen. 75 polismän utreder fallet, vilket är anmärkningsvärt många för en brandutredning, och trots de oerhört osäkra metoder för elförsörjning i huset som påträffats, så är polisens hetaste spår några vittnen, bland dem en liten flicka som påstår att hon kort innan branden hade träffat en främmande man i trapphuset.

Hon hade frågat honom vem han var och mannen ska ha svarat ”Jag är en tysk”. Två andra barn ska även ha sett en främmande man elda papperslappar i en barnvagn på bottenvåningen. Det senare påståendet har dock visat sig vara lögn, branden började i källaren en trappa ner. Ett annat ”hett” bevis för att branden ska ha varit ett anlagt rasistdåd var ”högerextremt klotter” på husfasaden. Vid en närmare undersökning visade det sig dock att detta klotter var flera år gammalt.

Branden har, med tanke på offrens etnicitet, naturligtvis fått uppmärksamhet även utomlands. Turkiets premiärminister, Tayyip Erdogan, gick kort efter branden ut och krävde snabba utredningar av vad som kan ha startat branden, och jämförde olyckan med andra incidenter då flyktingförläggningar bränts ner på nittiotalet. Han menade underförstått att branden orsakades av den oerhörda rasismen i Tyskland och som medel mot detta krävde han i samma andetag turkiskspråkiga universitet, skolor och kyrkor i Tyskland, för att, som han uttrycker det, underlätta integrationen. Han krävde även att få skicka egna turkiska utredare till Ludwigshafen, något som Tyskland gått med på.

Ludwigshafen är ett helvete för tyskar

Det tyska uttrycket ”strömtjuv” som används om människor som tillskansar sig elektricitet på olaglig väg, och som naturligtvis nämnts i dessa sammanhang eftersom det fanns en uppenbar misstanke om elstöld i huset, menade även Tayyip Erdogan var ett ”rasistiskt uttryck” och han krävde att de tyska medierna skulle sluta använda det.

Ludwigshafen har den senaste veckan varit svårare än vanligt att leva i för etniska tyskar. De av polisen kända patrioter som bodde i brandens närområde blev genast arresterade utan förekommen anledning. Tyskar som rört sig i Ludwigshafen har blivit utsatta för misshandel, glåpord och allmän förnedring så fort de gått utanför dörren. Stora gäng med turkar står på gatorna och skriker åt varenda tysk de ser. En flicka som bor mitt i centrum berättar:

- När jag skulle gå och handla så passerade jag ett gäng turkar. De skrek åt mig att jag var en jävla tyskhora och annat. De gjorde mig inte illa men det kändes ändå väldigt hotfullt.

En brandman blev även misshandlad på onsdagen, tre dagar efter branden. Brandchefens recept på den massiva fientlighet brandstyrkorna mötte är, som sig bör från en politiskt korrekt, att det måste anställas fler invandrare i brandförsvaret. Vi som inte har drabbats av den politiskt korrekta epidemin förstår naturligtvis att det inte går att integrera människor som inte har något som helst intresse av att bli integrerade. Och varför skulle de ha intresse av det, när de får så många fördelar?

Hade nio tyskar omkommit, hade huset bebotts av tyskar, så hade aldrig 75 polismän utrett branden. Förbundskansler Angela Merkel hade aldrig rest dit och lagt ner en krans och medierna hade aldrig gapat och skrikit om rasism och hot. Det finns kort sagt inga vinnare i en lyckad integration, däremot är vinnarna, det vill säga etablissemanget, de politiskt korrekta och naturligtvis invandrarna, många i den situation som pågår nu. Till förlorarna däremot, de europeiska folken, är gapet brett och det blir bredare varje dag.

Maria Persson