Framgångsrikt Salem trots massivt motstånd

När Salemmanifestationen drog ihop sig för åttonde året hade en ovanligt hätsk anti-kampanj föregått. Manifestationen mötte fiender på alla plan, inklusive där inga borde finnas.

Trots detta, och trots att ett tragiskt dödsfall skedde mitt i brinnande Salemmobilisering som påverkade alla Salemfondens medarbetare kunde en såväl värdig och lyckad manifestation genomföras, en manifestation som dessutom bröt den tidigare nedåtgående trenden vad det beträffar deltagarantalet.

Sedvanlig kampanj
Inför manifestationen lanserades en massiv informationskampanj som blivit synonym med manifestationen under de senare åren. Flygblad, klistermärken och affischer användes liksom Internet där en informationsfilm spelats tiotusentals gånger. Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag informerade om manifestationen på en hel baksida och Internetcommunityt nordisk.nu exponerade såväl banners liksom gjorde ett massutskick i sista sekund för att informera sina användare att manifestationen blir av, oavsett vad media säger.



Fräna attacker
Manifestationen har fått se sig ännu ett år bli beljugen av media. Slaviskt skriver de och publicerar sina berättelser om hur Salemmanifestationens deltagare är i bråk, hamnar i konfrontation med antagonister och mycket annat vi aldrig någonsin fått se. I år publicerade även en av kvällsartiklarna en ganska så korrekt historia om hur tusen personer gick i ett lugnt disciplinerat fackeltåg, medan andra sidan som bestod av 800 löpte amok på given signal. Det enda lilla problemet var att man vänt parterna helt, fackeltåget gjordes av anarkisterna och de som löpte amok var ”högerextremister”. Därefter har såväl politikerna i Salems kommun, Polisstyrelsen och Länsrätten attackerat manifestationen och försökt hejda den. Efter ett hektiskt arbete de sista dagarna var tillståndet uppe hos juristerna i Kammarrätten där tillståndet säkrades.

Det som varit ganska unikt för i år har varit de fräna attacker mot manifestationen som kommit från andra inom den nationella miljön. Under åren som gått så har Salemmanifestationen varit något väldigt unikt. Genom sin tvärpolitiska plattform har deltagare av vitt skilda ideologier samlats för att stödja en hedervärd sak. Detta år har det dock visat sig att det finns ett aktivt motarbetande mot manifestationen även inom nationella led. En nationell företrädare förde bland annat fram tesen att Salem inte var relevant för alla nationella, utan istället skulle parollen ”alla för sig själva” gälla. Vilket i såna fall skulle betyda att de två stora opinionsyttringarna Salemmanifestationen och Folkets marsch ska förkastas. Andra gick ut i ännu mer aggressiva attacker där Salemmanifestationen anklagades för något så paradoxalt som att vara ”anarkistisk”. Bojkottsuppmaningar utropades då såsom att Salem ska vändas ryggen.

Sådana aggressiva påhopp mot Skandinaviens största yttring mot främlingsvåldet kan vara svårförståeliga, och det känns inte främmande att fientliga krafter i statlig tjänst kan tänkas ligga bakom denna splittrande verksamhet mot en manifestation som placerat sig som en rejäl nagel i ögat på de styrande. Samtidigt kan det vara vanligt oförnuft och kortsiktigt tänkande som ligger bakom. En av människans svagheter är tyvärr att den är mänsklig.



En kamrat lämnar leden
Efter andra manifestationen bildades Salemfonden. Fondens arbete var att bevara Daniels minne, arrangera manifestationerna, sprida information om mordet på Daniel och de bakomliggande orsakerna liksom generell information om svenskfientliga dåd. En av dem som var med och grundade Salemfonden var Timmy Grohs. Mitt i kampanjen och förarbetet gick Timmy bort. När staten och politiker genomförde sina hårdaste attacker, och när ”nationella” motarbetade nationella så förlorades en viktig medarbetare vars bortgång påverkade alla som arbetar eller har arbetat med Salemfonden. Trots detta gick arbetet vidare, om än tungrott, och i en fallen kamrats minne genomfördes de sista dagarnas intensiva arbete.

Kammarrätten försvarar lagen
Politikerna i Polisstyrelsen ville avskaffa demonstrationsfriheten och fick i samband med ett överklagan från Salems kommun stöd av politikerna i Länsrätten. De tre politikerna Roland Bjurström, Petra Dahlberg och Cecilia Lund ville samtliga föröva Salemfonden deras tillstånd medan Länsrättens jurist Leif Nilsson gick på lagens linje och ställde sig mot Länsrättens beslut satt införa inhibition. Salemfonden överklagade dock snabbt till Kammarrätten och de jurister som befinner sig där och fick där rätt.



I strida strömmar anlände deltagarna
Väl vid Rönninge pendeltågstation började deltagare strömma in innan klockan fyra. Innan hade enligt polisen 700 till 750 kommunister demonstrerat varpå de flesta sen flydde till skogs. Förutom att fångas upp av polisen för hemfärd så var de i farten med att elda vid och i skolor. När sedan brandkåren anlände fick de samma erfarenheter som deras kollegor är vana med i områden som främst bebos av främlingar, det vill säga att de möttes av stenkastning. Enligt uppgifter som kom info14.com tillhanda så kastades även knallskott in på ICA.

Enligt kommunisterna själva var de 1 200 personer, och enligt bland annat suspekta nyhetstjänster som Expo så skulle detta vara den största vänstermobiliseringen hittills. Samtidigt så gör vi oss påminda om hur kommunisterna ifjol sa sig räknat in över 1 500 deltagare. Eller alla de gånger Nätverket mot rasism utropat att de samlat 1 500 till 2 000 personer på deras manifestationer. Samtidigt så rapporterade en anarkistisk nyhetstjänst med direktuppdatering att det var 600 personer i deras tåg, vilket de sedan bytte mot den dubbelt så stora siffran.



Fackeltändning
Tack vare det numerärt lilla antal kommunister som fanns i skogarna ville polisen först rensa ut dem innan de ville släppa iväg Salemfondens tåg. Detta innebar en väntan och att den tilltänkta avgångstiden fick skjutas upp en och en halv timme. Samlingen uppvisade den enorma disciplin som blivit synonym med Salemmanifestationen och som satt en prägel på den nationella rörelsen när deltagarna inväntade funktionärernas order. Till slut gick dock beskedet ut, dags att tända facklorna. Leden stod då uppradade i två kolonner.



Nästan tusen deltagare
Normalt brukar media dra ner deltagare i nationella manifestationen, och även polisen har bekräftat att den summa de har presenterat på polisen.se i samband med Folkets marsch i år inte är densamma som de räknat in, utan att den publicerade siffran understeg den inräknade med ett par hundra. I år rapporterade dock media om allt från 1 000 deltagare till 1 200 deltagare. Polisen rapporterade om cirka 1 000 deltagare. Salemfondens siffror över deltagare samt inklusive funktionärer, egen media, roddare, parkeringsvakter med mera är för första året någonsin en lägre summa än den media och polis har rapporterat om. Salemfondens räknare har kommit fram till cirka 950 personer vilket sett till fjolårets deltagarantal på strax under 1 000 är en sänkning av några tiotals deltagare.

Ökad svensk närvaro
Under de sista åren har utländska gästers närvaro diskuterats flitigt internt. Att gäster kommer för att visa sin respekt har alltid varit trevligt och ett glädjande inslag. Det som däremot förts fram är att det onekligen måste ses som en förlust även om deltagarantalet ökar, ifall antalet svenska deltagare minskar, trots att totalbeloppet skulle bli större. I år fick vi se ett scenario som var tvärtemot. I år var antalet utländska gäster märkbart mindre än ifjol, medan det totala deltagarantalet minskade knappt märkbart. Att antalet deltagande svenskar ökat står åtminstone klart och arrangörerna Salemfonden anser detta vara ett välbehövligt trendbrott med tanke på att deltagarantalet minskat de senaste åren. Ser man även på de faktorer som framförts ovan att olika nationella inte bara förminskar värdet av manifestationen utan även aktivt motarbetar den så visar resultatet på en mycket framgångsrik manifestation.

I det klassiska decembermörkrets lugn ringlade sig återigen den brinnande ormen sig upp för gatorna i sin väg till platsen där Daniel drog sin sista suck. Hundratals fötter slog i marken samtidigt som tåget arbetade sig uppåt. Hundratals hjärtan som för en kväll slog som en.



Livsrunan tronade upp
Enligt den tradition som funnits sen första minnesstunden var en livsruna, algiz, placerad i centrum på podiet som var avsett för blommor, kransar och ljus. Led efter led av deltagare passerade podiet för att visa sina kondoleanser




Road to Valhalla
När sista blomman lagts ner, när sista ljuset hade tänts så började musikerna att spela. Från gitarren kom de stämningsfulla tonerna till Road to Valhalla.
There is a road and it leads to Valhalla
Where only the chosen are allowed
There is a boy, with a dream of Valhalla
A place in the land of the Gods



Susann Ekberg hälsar alla välkomna
Salemfondens konferencier Susann Ekberg hälsade därefter alla välkomna. Efter lite kort information hälsade Susann Thomas Ölund välkommen upp på talarpodiet. Ölund talade redan första året en vecka efter mordet och var sedan en av de som startade upp Salemfonden.
Det har nu gått ett antal år sedan Daniel lämnades att dö vid vägkanten efter att han utsatts för en synnerligen bestialisk misshandel.
För de som var med och mördade Daniel gick denna händelse synnerligen smärtfritt förbi.
Efter de betalat sina artonhundra kronor i böter eller fått sina terapisamtal så var allt som vanligt igen.
Förutom kanske en dag om året.
Den dagen då de kan ställa sig ihop med sina likasinnade och återuppleva de hatiska känslorna som strömmade genom deras vener den dagen de berövade Daniel hans liv.
Denna dag.
Minnesdagen för Daniels död, då de kan delta motdemonstrationen som hålls mot vår protest mot mordet på Daniel.

Daniel däremot. Han berövades rätten att växa upp, rätten till sitt liv.
Och för hans vänner och familj kommer livet aldrig att bli detsamma som innan.

//

Men mångkulturen är ju vacker säger politikerna.
Ja se bara på händelsen på kungsholmen då Ricardo blev slagen till döds av överklassungar.
Jag tycker att det är konstigt att dessa överklassungar inte fått mer utrymme i media.
Här har vi ju judar, latinos och negrer som tillhör överklassen!
Är inte det en mångkulturell solskenshistoria för media att berätta?

Eller kanske inte. Det passar ju inte in när de förklarar att invandrarbrottsligheten beror på att invandrarna är utstötta och tillhör underklassen.

Men mångkulturen är vacker och den medför till och med arbetstillfällen får vi ständigt höra.
Som nyligen när sexualbrottsavdelningen på Skogomes anstalt var tvungna att anställa en psykolog som behärskar persiska.

Ett exempel som förmodligen måste följas av fler anstalter för sexualbrottslingar med tanke på att på Salbergas sexualbrottsavdelning kan 24 av 49 intagna inte det svenska språket,
och på Norrtäljes anstalt talar en tredjedel så dålig svenska att det inte kan delta i vården.

Ja mångkultur skapar arbete sägs det, och där har vi bara några exempel på de arbetstillfällen som den omhuldade mångkulturen skapar.

//

Man tycker att denna fasad av lögner borde fallit för länge sen och fråga sig hur svensken kan stå ut med samhället av idag.
Förutom ren och skär dumhet så är nog rädsla den största faktorn, det kan ju vara direkt ohälsosamt att våga kritisera, vars yttersta konsekvens vi kan se i fallet med Daniel Wretström.

Men både de som helt enkelt är för dumma för att kunna se och de som är för rädda att våga tala mår lika dåligt av det så kallade “hårdnande samhällsklimatet”, även om den förstnämnda gruppen har svårt att förstå dess orsaker.

//

Men alla rätar inte in sig i ledet.
Fortfarande finns det svenskar som varken är dumma eller rädda.
De som vågar trotsa massan som hävdar att jorden är platt.

Och det är en ära för mig att här idag stå framför så många av dem.

Det enda sättet att få de rädda att våga ta bladet från munnen och börja kritisera idiotin är när sådana som vi, vi självtänkande svenska män och kvinnor, visar dom att det faktiskt finns de som vågar protestera.
Som vågar säga ifrån.

Vilket vi gör med en demonstration som denna.




Stefan Jakobsson talar
Efter Ölund var det Stefan Jakobssons tur att tala. Jakobsson är idag en fristående aktivist som driver eller hjälper till med olika projekt. I sitt tal han bland annat upp vikten av nationell enighet, vilket han själv ansåg Salemmanifestationen manifesterade.
Anledningen till att vi samlats här idag, är för att hedra och minnas de tusentals oskyldiga män, kvinnor och barn som har fallit offer i det mångkulturella Sverige. Jag tror inte det finns en enda svensk som på ett eller annat sätt inte är drabbad; barn, vuxen och ännu ofödd, alla påverkas vi av den skräck som härjar i vårt land.

Men vi är också här, för att visa att det ännu finns svenskar som inte gett upp hoppet om en ljusare framtid. En framtid där våra barn kan växa upp utan att oroa sig för att bli rånad, våldtagen eller i värsta fall mördad. En framtid där svenskarna återigen lever i ett svenskt Sverige.

För mig representerar Salemmanifestationen så mycket mer än den tragedi som inträffade här för åtta år sedan. För mig representerar Salemmanifestationen nationell enighet. Det är den dag på året då vi samlas, oberoende av politisk tillhörighet för att gemensamt protestera mot mångkulturen. Vi visar för svensson att det finns dom som inte tänker sitta tysta och se på medan vårt samhälle ruttnar. Att det finns en kraft som säger NEJ! Vi tänker inte ta detta, vi tänker inte leva i denna sjuka värld. Vi tänker göra motstånd.

//

Antingen kan vi se en framtid, där vårt folk har gått under och försvunnit med historien. Där konsumtionen är religionen, där McDonalds är kulturen, där Muhammed är svensken, där allt som är fint och vackert här i världen har raserats. ÄR DET EN SÅDAN FRAMTID NI VILL SE?

Eller så kan vi se en framtid där vårt folk genom blod, svett och tårar, återtagit makten över sitt land. Där främlingarna har sparkats ut, där förrädarna har ställts inför rätta. Där män tillåts vara män och kvinnor tillåts vara kvinnor. Där folkgemenskap och den nationella identiteten är samhällets grundvalar. Där våra barn kan växa upp utan att vara rädda.

//

Men om vi ska lyckas, måste vi åsidosätta oss själva till förmån för våra nationella ideal. Inga halvmesyrer kommer att rädda oss från undergången. All egoism, personlig prestige och tjafset måste upphöra. Vi har inte råd att bråka sinsemellan, det måste få ett slut!

Vi nationella måste lära oss att respektera varandra. Att arbeta tillsammans, sida vid sida, rygg mot rygg. All fokus måste läggas på att bekämpa folkets fiender, inte på varandra. Det spelar ingen roll vem som segrar. Det viktigaste är ju att vi segrar. Att vi säkerställer en framtid för vårt folk.

Kamrater! Vi har chansen att påverka vårt öde. Inget är hopplöst, inget är kört. Tanken på att ge upp får inte förekomma. All form av pacifism och negativism måste slås bort. Vi får inte ens tänka tanken om förlust. Det är otänkbart. Vi måste kämpa för vår rätt att existera. Vi får aldrig sluta.

Sleep well Timmy
Efter Jakobsson klev gitarristen Barny upp men denna gång förstärkt av Maria från Asynja. Låten Sleep well my brother har spelats innan under Salemfondens regi, dels till Daniel i Salem men även i Norrviken vid James Waites minnesmanifestation. Denna gång önskade dock sångerskan Maria att tillägna låten till Timmy. Därefter framförde Barny en låt själv på tyska vilken är från hans hemlands och frekvent spelas för att minnas de fallna.



Stephan Günther talade
Stephan Günther arbetar med Nordische Hilfswerk vilka länkar nordiska och tyska nationalister samman. I sitt tal påpekade han hur systemet inte längre kan tysta oss, att vi har våra egen röst till folket, vår egen media. Att vi tillsammans med våra organisationer och partier arbetar tillsammans mot våra mål.



Preston Wiginton
Ända från Texas, USA, kom Preston Wiginton som imponerats av Salemmanifestationen sedan han hört talas om den för två år sedan. Preston arbetar med etniska frågor i USA liksom att han har ett kontinuerligt utbyte med ryska nationalister. Med sig hade han ett budskap till deltagarna som bland annat berörde den vikt Salemmanifestationen har. Han påpekade att det deltagarna av Salemmanifestationen gör denna kväll sänder ekon ut i världen och påverkar och inspirerar likasinnade världen över.

Ett smärtsamt farväl
Efter Preston talat klev Robert Vesterlund upp på podiet. Vesterlund har arbetat med manifestationen sedan det första året och var också en av dem som startade Salemfonden efter det andra året. Vesterlund informerade kort om den förlust Timmys bortgång inneburit för alla på ett personligt plan, liksom det faktum att en medarbetare från arrangörsgruppen försvunnit efter sex års hårt arbete. Viktor Sjölund, sångare i Ferox, var även han vän med Timmy och hade i dagarna arbetat på en sång som förmedlar de starka känslor Timmy lämnat efter sig. Kvällens mest känsloladdade punkt blev utan tvekan när den nyskrivna låten ”I novembers sista timmar” framfördes.

Enligt den tradition som instiftats så avslutades manifestationen med att För fäderneslandet framfördes.

Med nya tag
Salem 2007 innebar en olustig erfarenhet när nationella både internt men även offentligt attackerade nationella arrangemang med direkta lögner, smädelser och bojkottsuppmaningar. Samtidigt så ökade de svenska deltagarna trots dessa intriger vilket endast ledde till en välbehövd nytändning. Utav den styrka detta väl genomförda arrangemang gett, trots ett aldrig tidigare skådat motarbete från politiker inom alla nivåer, så är det nu dags att ta nya tag och fortsätta arbeta dag ut och dag in tills vi återigen, ännu starkare, samlas för att visa vår oböjliga motståndsvilja.

Väl mött i Salem 2008!





Fotnot: Den amerikanske gästen Preston Wiginton var i Sverige för första gången och ville förmedla en hälsning efter sina upplevelser.

I wanted to thank all of the Swedes I met this week end for their
hospitality, friendship and inspiration.

I find that the Swedish movement is truly dedicated.

I hope that we work together in the future.

This last weekend was an unforgettable experience. With only a brief
stay in Sweden i can truly say Sweden in my heart, Sweden in my soul,
Sweden FOREVER!

Preston Wiginton





Filmreportage från Salem 2007:


Högupplöst version för nedladdning :
Xvid version

För att se Xvid filmen måste Xvid vara installerat. Vill du inte installera Xvid så kan du använda VLC media player istället. Ladda ner Xvid genom att klicka här






Tal av Thomas Ölund:


Högupplöst version för nedladdning :
Xvid version





Tal av Stefan Jakobsson:


Högupplöst version för nedladdning :
Xvid version






Tal av Stephan Günther:


Högupplöst version för nedladdning :
Xvid version





Tal av Preston Winington:


Högupplöst version för nedladdning :
Xvid version

Redaktionen