Vår ära heter trohet

För tredje året på rad deltog info-14 på veteranträff i Estland, för att under en dag leva bland historien. I baltländerna äger flera veteranträffar rum för de som anslöt sig som frivilliga till elitarmén Waffen-SS. Samma dag som vi besökte Estland träffades lettiska veteraner i Riga. Bara två veckor innan hade de estniska veteranerna samlats i staden Elva, där man startade dagen klockan tolv med att veteranerna sjöng sina gamla sånger. Elvaträffen pågår sedan till småtimmarna i både en lokal liksom på en camping där veteraner umgås med varandra och unga nationalister.


Stenar skadade av automateld
Vi var denna helg på träffen i närheten av Narva där slaget i de Blå bergen, Sinnimäe, stod. Först samlades alla veteraner vid Höjd 69 där man la ner blommor och kransar vid den estniska, holländska och flamländska stenen. Detta år hade stenarna ett annorlunda utseende än i fjol. Den gamla estniska stenen hade en synlig ”repa” tvärs över stenen vilken var kvar efter reparationerna då vandaler tidigare förstört stenen. Samtliga tre stenar bar även spår av automateld som tidigare riktats mot dem.



Blommor och kransar läggs ner på Höjd 69
Till skillnad från tidigare år höll man inga tal här utan istället färdades man till ett område 15 kilometer bort. 300 personer följde med, men man beräknar att det var dubbelt så många deltagare på Höjd 69, och under dagen fortsatte även ester att strömma in för att besöka minnesstenarna och nedlägga blommor, vilket även info-14:s utsända team också gjorde. Årets träff var med andra ord betydande större än fjolårets.



Fullt med bänkar med veteraner
På platsen arrangörerna, veteranföreningen Wiking Narva, valt fanns det gott om bänkar framför scen att slå sig ner på. Programmet var späckat. Talare avlöste varandra, allt från representanter från arrangörsföreningen, till veteraner, till ledamöter av det estniska parlamentet. Precis som ifjol hade de även en veterankör som bar sina blåa mössor och svarta slipsar med den estniska legionens emblem på. Även en orkester fanns med som uppträdde
tillsammans med en imponerande kör.



Årtionden passerade, ockupation, fientligt EU, ålder – inget stoppar ett hjärta som brinner för friheten
De estniska siffrorna av frivilliga är imponerande, runt 20 000, likaså det procenttal av män i åldrarna 18-25 år som anslöt sig till SS vilket ska ha bestått av 20-25 procent av männen i åldersklassen. Förvisso kan man tycka att det då inte är så imponerande med ett par hundra veteraner som dyker upp, men man ska ha i tankarna att för varje år avlider hundratals på grund av hög ålder, och få lever kvar idag. En man som var 20 år 1945 är i år 82 år gammal om han överlevde kriget, fångenskapen och åren som gått, med andra ord är det ett under att så många lever och har hälsan i så pass bra behåll så att de kan samlas i så pass höga antal som de faktiskt gör än idag. Framför allt, det är män som inte bara upplevt krigets trauma, men ändå över 60 år efteråt med ålderns krämpor, med det idag styrande Europa mot sig, med en kommunistisk ockupation bakom sig, ändå samlas år efter år för att hedra sina stupade vapenbröder, träffa sina gamla kamrater, och påpeka för dagens ungdom att farorna de slogs mot finns ännu kvar idag, även om de idag i vissa fall kan ha ändrat skepnad eller konstellation.


Norska veteraner på plats
Liksom tidigare år erbjöd veteranföreningen alla veteraner på gratis mat från det traditionsenliga soppköket. Vi svenskar passade på att vandra runt i området, prata med unga och gamla ester. Enligt uppgift fanns det norska veteraner med på träffen denna dag, men tyvärr lyckades vi inte lokalisera dem. Innan vi begav oss av fick vi även nöjet att prata med och intervjua Kaljo Jakobsoo som sedan tre år tillbaks är ordförande för veteranföreningen. Inför vår kamera pratar vi om flera ämnen.


Krig, traumatisk upplevelse för landets ungdom
Han berättade bland annat att han under sin tid som frivillig träffat svenska frivilliga som slogs för Europas frihet på estnisk mark. På vår fråga om han kan berätta för våra läsare och tittare om de strider som rasade i området avböjer han att gå in på några detaljer. Han berättar för oss om hur de alla var vänner, samtliga runt 20 år, och det trauma kriget innebar med förluster av vänner, att det därför är för svårt att tala om striderna i Sinnimäe. Kaljo Jakobsoo förlorade 3 000 landsmän på denna mark, ytterligare 3 000 frivilliga med annan nationalitet föll också i dessa strider, men deras död var allt annat än billig. Det sägs att upp till 200 000 av bolsjevikernas utsända fick stupa i backen för att ända livet på de 6 000 frivilliga.

Veteranträff i Riga
Denna träff hade i år råkat krocka med Lettlands frivilligas träff i Riga där de marscherar till Frihetstorget för att lägga ner blommor. Kaljo Jakobsoo beklagar detta och påpekar att det vore bättre om de i framtiden lyckas hålla dagarna isär, då dessa träffar är en fantastisk möjlighet för veteraner i olika länder att få träffas.
- Berätta för de unga om ryssarnas propaganda, säger han när vi frågar om vi kan göra något för att hjälpa. Han påpekar hur de smutskastas och hur det ljugs om deras kamp för frihet, hur vi ska berätta sanningen för ungdomen.

- Regeringen böjer sig för ryska hot, säger han när vi frågar om hur veteranerna behandlas av den estniska regeringen. Hur ryska regeringen utövade olika former av utpressning kunde vi till exempel se vid den uppmärksammade bronsstaty-striden som brakade loss tidigare i år. Även Sverige har agerat maffia mot veteranerna. För många år sedan gick till exempel kristdemokraternas Alf Svensson i täten för att stoppa ekonomiska bidrag till Lettland på grund av Lettlands aktiva veteranföreningar.


Lekande barn som lär sig för framtiden samsas med hyllningar till frivilliga
Innan dagen var över för oss passade vi även bland annat på att besöka Sinnimäes skola. Skolan ligger på en kulle som bland annat gått under namnet Barnhemskullen. Vid barnhemmet pågick några otroligt hårda strider där bland annat norska, danska och flamländska veteraner höll ställningarna. Till deras ära har tre stenar rests, en på vardera språk. Dessa stenar är placerade på den nuvarande skolans skolgård och vi kan inte annat än fyllas av stolthet när vi beskådar dessa minnesstenar över våra nordiska folkfränder och deras uppoffringar.



Deutsche soldatenfriedhof
Sista stoppet gjordes på en av de många krigskyrkogårdar som finns. Många av de kyrkogårdar som återupprättats efter ockupationen pryds med tre kors, namnen på de stupade hjältarna fyller stenar i långa rader. En känsla av sorg är ofrånkomlig, men samtidigt så kan vi inte annat än att stärkas av dessa mäns kamp och beslutsamhet.

Vi, en länk i en kedja
Efter en händelserik dag styr vi vår bil mot Tallinn och mot Stockholm, ännu en gång uppfyllda med ny styrka och ny energi. Väl medvetna om det arv vi har att förvalta, om vår plikt att fortsätta den kamp som pågått sedan innan våra dagar startade på denna jord, ty denna kamp måste västerlandets folk vinna.



Fotnot: Delar av arrangemanget filmades liksom en intervju med Wiking Narvas ordförande. På grund av för många filmprojekt kommer det att ta ett tag innan filmreportaget kan publiceras. När så sker kommer filmen att läggas till denna artikel liksom utannonseras separat i en egen notis.


Aktuella länkar:
2006 - Under blå himmel i de blå bergen
2005 - Veteranträff för frihetskämpar – info-14 på plats i Estland

Redaktionen