Pedofil exponerades i Stockholms tunnelbana

Den 9 maj 2007 dömdes Stefan Hedendahl, 710830-4952 bosatt i Skärholmen, till ett år och tre månaders fängelse för grovt sexuellt övergrepp mot barn samt sexuellt ofredande vid Södertörns tingsrätt. Fallet är på intet sätt unikt i sitt slag, denna typ av brott begås allt för ofta och uppmärksammas allt för sällan.

Vad som däremot är speciellt med fallet är att domstolsprotokollet hämtades ut från tingsrätten och placerades till allmän beskådan på en tunnelbanevagn, förmodligen av en människa med civilkurage, som insåg vikten av att dessa brott och framför allt gärningsmännen ställs i offentligt ljus för att uppmärksamma främst föräldrar och dagis- och skolpersonal om sexualbrottslingars identitet.

Den andra mars 2007 omhändertogs Stefan Hedendahl enligt LOB, lagen om omhändertagande av berusade personer, vid Hornstulls tunnelbanestation. I polisbilen på väg till Mariapoliklinikens akutmottagning erkände Hedendahl för en av poliserna att han gjort sig skyldig till sexuella övergrepp mot ett barn i hans närhet.

Vid senare förhör framkom det att Hedendahl vid upprepade tillfällen mellan åren 2003 och 2007 förgripit sig på offret, som när övergreppen började var sju år gammal. På grund av respekt för offrets anonymitet utelämnas inga vidare detaljer kring övergreppen eller vilken relation offret hade till sin förövare. Det viktiga är att informera om brotten i sig, och gärningsmännen, då etablerade medier sällan anser att uthängningar av människor som kan tänkas skada barn är av samma allmänintresse som misstänkta politikermördares skostorlekar eller nationalisters passfotografier.

När media och rättssamhället sviker offren och deras anhöriga, när luddiga lagstiftningar gör att pedofiler får husera fritt och anonymt på Internet krävs det att någon gör sin medborgerliga plikt och informerar omvärlden om vilka som begår dessa brott. Behovet av att hänga ut brottslingar i allmänhet kan diskuteras, men när det rör sig om sexualbrottslingar, och då särskilt de brottslingar vars handlingar riktar sig mot barn, finns det ett starkt allmänintresse i att dessa människor offentliggörs. Föräldrar har rätt att få veta vilka människor i deras närområden som kan tänkas skada deras barn.