Recension – Jomsvikingasagan

Nordiska förlaget fortsätter att utöka sina genrer och publicerade för ett tag sedan en ny titel under benämningen klassiker, nämligen Jomsvikingarna, en fornnordisk saga som inte varit i tryck sedan slutet på 1800-talet. De fornnordiska sagornas unika berättarstil där våldsam och ond bråd död avhandlas på ett enkelt sätt är troligen unikt i berättarform. Trots sina ibland ganska våldsamma händelser berättas det om det på ett sätt som inte förvandlar berättelsen till någon våldpornografi utan ger istället den fornnordiska skaldekonsten en egen charm. De nordiska sagorna är förvisso på inget vis enbart om olika släkters blodiga uppgörelser, även om dessa sticker ut, utan även kärleken finner sin plats tillsammans med mod, ära och lojalitet. Karaktärernas list och visdom får inte sällan heller stor plats i sagorna, liksom ibland svek och förräderi.

Eftersom Jomsvikingarna inte funnits i tryck i vår nutid är den inte lika känd som andra verk, men den följer de övriga skaldernas sätt att lägga fram sagan. Som i andra fornnordiska sagor berättas det om olika släkter och deras relationer gentemot varandra liksom att man får följa flera generationer. Nackdelen är att medan till exempel Njals saga och Egil Skallagrimssons saga är på 400-500 sidor är Jomsvikingasagan på 108 sidor (Völsungasagan är på 173 sidor, Studentlitteratur AB:s utgivning). Olika släkter och generationer får därför mer tid att smälta in i de två första verken medan släktbanden till stor del präglar Jomsvikingasagan. Tyvärr upptas därför för mycket av sagan av detta, ett lättöverskådligt släktträd hade även underlättat de ofta korta kapitlens släktgenomgångar.

Modet och äran får ofta plats i de nordiska sagorna, och eftersom denna saga bär namnet på en samling elitkrigare så har ni säkert redan listat ut att dessa kännetecken spelar en stor roll i sagan. Jomsvikingarnas existens är ett tvistat ämne men en del tyder på att det verkligen fanns ett krigarförbund med detta namn. Jomsvikingarna återfinns även i annan litteratur, däribland i Heimskringla (Snorre Sturlassons Norska kungasagor). Enligt sagorna är de en sammanslutning av krigare som bor i Jomsborg där hårda regler råder om hur livet som en Jomsvikingen ser ut liksom vad som krävs för att bli antagen. Sagan börjar dock långt innan Jomsborgs upprättande och vi som läsare får följa utvecklingen genom generationer och konflikter, för att inte tala om Jomsvikingarnas slut, det stora slaget. I boken framförs vilka regler som gällde för att få ansluta sig till förbundet och dess fäste Jomsborg, nedan citeras några av dem.
I borgen skulle ingen tas upp som följeman vars ålder gick över femtio eller som ej hunnit bli arton. Emellan de åldrarna skulle alla därinne vara.
Ingen fick vistas i Jomsborg som sprang undan för annan man, lika vapenduglig och lika rustad som han själv, ej heller den som ensam ryggade för två mans angrepp.
Varje man som inträdde i förbundet hade att hämnas envar av de andra som om de varit hans bröder.

Något jag personligen fattade tycke för i denna skrift är hur skriftsammanställaren fyllt boken med fotnoter om inslag i sagan och dess paralleller till historiska händelser och personer som kunnat bekräftas genom andra källor. Förutom att vara en underhållande bok fyller även boken ett historiskt intresse och ett nytt sug efter kunskap om den nordiska historien väcks.

Jomsvikingarnas härdade följeslagare och deras lättsinniga hållning till döden avspeglar sig även när några av dem står inför sin bödel. Efter att några av dem dragit sin sista suck är det så nästes tur att möta svärdets egg, hans bödel frågar honom om hans inställning till döden, och han svarade;
-Inte hade jag bevarat Jomsvikingarnas lagar i minnet, om jag kved inför min död eller mälde några rädslans ord. Varje människa ska dö en gång, därefter skiljdes hans huvud från hans kropp av svärdets egg.

Personligen tycker jag att Njals saga och Egil Skallagrimssons saga sticker ut mer än Jomsvikingasagan, men utan tvekan kändes sagostilen igen i boken så för alla som är fascinerade över fornnordiska berättelser så är sagan om Jomsvikingarna en självklarhet i bokhyllan sida vid sida med övriga nordiska verk. Det ska inte heller glömmas att Jomsvikingasagan i denna upplaga erbjuder mer än bara underhållning tack vare sina fotnoter vilket ökar attraktionen för alla historieintresserade.




Rekommendationer på liknande litteratur:
Egil Skallagrimmsons saga
Njals saga
Snorres Edda
Völsungasagan


Relaterade böcker hos Hammarslag:
Jomsvikingasagan
Nordens gudar och myter
Eddan den poetiska
Bärsärkarna
Blot
Runor
Fornnordisk mytologi
Vikingarnas stridskonst
Njals saga
Völsungasagan


Aktuell länk:
Nordiska förlaget