Över 1 000 personer deltog i stark Salemmanifestation

Redan vid 15.30-tiden började svenskar att samlas på Salemfondens utlysta samlingsplats vid Rönninge pendeltågsstation. Fler och fler sällskap började anlända med dels pendeltågen och dels med bilar och bussar. När det sista fullpackade pendeltåget med manifestationsdeltagare från Stockholms centralstation anländer till Rönninge börjar människorna att formera sig i led om fyra. Snart ges order om att tända facklor och inte många minuter senare är hela samlingsplatsen upplyst av över tusen facklor som jagar bort vintermörkret.


Facklor lyser upp mörkret
Under hela vägen från Rönninge torg till platsen där Daniel Wretström för sex år sedan lynchmördades gick fackeltåget under tystnad. I ljuset av facklornas sken vandrar över 1 000 deltagare i Salemfondens manifestation till mordplatsen för att lägga ner kransar, blommor och tända ljus. Sex år har passerat sedan Surahammarpojken Daniel blev offer för ett svenskfientligt multikulti-gäng och om det inte vore för alla tusentals deltagare i Salemfondens manifestationer genom åren hade Daniel Wretström idag endast varit en siffra i den hemligstämplade statistiken över svenskar som fått betala det yttersta priset för den misslyckade mångkultur som folkets bödlar tvingat på oss.


Längs med vägen står stora sällskap av åskådare som bevittnar fackeltåget. Massor av Salembor följer manifestationen, antingen vid vägkanterna eller från sina lägenhetsfönster och balkonger.

Stor representation i manifestationen
Podiet som Salemfondens funktionärer byggt och placerat på mordplatsen fylls snart med blommor, kransar och levande ljus vartefter folk slussas fram. Många stannar upp och står tysta framför podiet. Ett sällskap av äldre herrar och damer diskuterar lågmält hur fruktansvärt det måste ha varit för Daniel för precis sex år sedan. Unga svenska pojkar och flickor sitter på huk och tänder sina ljus som de sedan placerar framför podiet. Män och kvinnor kommer i en strid ström fram till mordplatsen och fyller på med blommor och ljus. Flera deltagare har med sina barn och några småttingar sover fridfullt i sina barnvagnar, omsorgsfullt inlindade i varma filtar. Det fanns även rullstolsburna personer och personer på kryckor som deltog i manifestationen. Salemmanifestationen 2006 samlade en bred skara människor.


”Det är bättre att vara en soldats änka än en ynkryggs hustru”
Snart började de första tonerna av den nykomponerade låten Även du ljuda ut över den månghövdade publiken som samlats framför scenen. Efter att applåderna tystnat presenterar kvällens konferencier Robert Vesterlund kvällens första talare; Susann Ekberg. Susann talade bland annat om det kvinnoförakt som feminister gärna undviker. Föraktet mot svenska kvinnor som gör sig synligt i var och varannan skola, arbetsplats och media. Där svenska flickor och kvinnor blir hånade och antastade på grund av deras etniska tillhörighet. Susann gav också en verbal snyting åt de ynkryggar som inte visade sig i Salem, trots att de är medvetna om den rådande situationen.


En del av historien
Nästa talare som ställde sig i talarstolen var Viktor Sjölund som berättade om vad som kommer att bli ihågkommet om 100 år. Det är inte egoister och de människor som ägnar sitt liv åt att jaga materialistiska ting som fortfarande kommer vara en levande del av historien om 100 år. Viktor talade också om hoppet och ljuset som trots allt finns idag och fortsättningsvis i den mörka framtiden.

Daniels anhöriga berättar
Efter att Viktor avtackats med applåder presenterades två unga kvinnor. Nellan berättade om sin vänskap med Daniel och hur mordet fortfarande plågar henne. Därefter berättade Daniels kusin Angelina om en händelse då hon låg sjuk i hög feber och var isolerad med tanke på smittorisken. Daniel gick trots sjukdomsrisken in till sin kusin för att hålla henne sällskap och visa omtanke. Under Angelinas tal har hon märkbart svårt att hålla tillbaka tårarna. Hon avslutar med att läsa upp ett brev från Daniels mor. Daniels mamma tackade alla människor som genom åren har kommit till Salem för att hålla hennes sons minne vid liv.


Daniel valde aldrig sitt öde
Innan trubadurerna framförde sina sista musikstycken redde konferencier Robert Vesterlund ut begreppen om vad martyskap handlar om. Belackare av Salemmanifestationen vill gärna påstå att Salemfonden gjort Daniel till en martyr, men det är inte i närheten av sanningen. Robert berättade att en martyr väljer sitt öde, han väljer att dö för det han tror på. Daniel och alla andra offer för det svenskfientliga våldet har inte valt att bli mördade, rånade eller våldtagna – de hade aldrig något val.


Salemmanifestationen avslutas
Efter att manifestationen avslutats är det många deltagare som tar en sista stund framför podiet innan de lugnt beger sig tillbaka till Rönninge station. Daniels mor ville gärna ta med sig de vackra kransar som burits till mordplatsen och placera dem vid Daniels grav, en önskan som också förverkligades.


En av de bättre manifestationerna
Salemmanifestationen 2006 var en mäktig och värdig tillställning. Många bedömare menar att 2006 års manifestation var en av de bästa, en del vill till och med sträcka sig till att utnämna Salemmanifestationen 2006 till den bästa hittills. Från info-14:s sida är vi böjda att hålla med om att lördagens manifestation var en av de bättre. Ett stort tack till alla som deltog i såväl Salemkampanjen som manifestationen.


Ett speciellt stort tack måste framföras till de osjälviska aktivister som valde att stanna kvar på samlingsplatsen i Rönninge och vakta deltagarnas bilar medan fackeltåget rörde sig upp mot mordplatsen.


Aktuella länkar:
Direktuppdatering – Salem 2006
Över 1 000 personer deltog i stark Salemmanifestation
Utökade polistrakasserier mot utländska gäster
Rapport från Salemkampanjen i Västerås


Filmer
Film – Salem 2006 – Tal av Nellan, vän till Daniel, och Angelina, kusin till Daniel
Film – Salem 2006 – Tal av Viktor Sjölund
Film – Salem 2006 – Tal av Susanne Ekberg
Film – Salem 2006 – Konferencierens avslutningsord
Film – Salem 2006 – Fackeltåget

Musik
Även du – mp3

Redaktionen