Minnescermonier i Europa för de allierades offer

Europas moderna historia är ofantligt mycket mer än den politiskt korrekta versionen som pådyvlas redan i skolornas första klass. I skolverk, medier och inte minst i politiken märks det väl vad som är ”rätt” historia och vad som är ”fel” historia. ”Rätt historia” är påstådda händelser som är så sköra och bräckliga att de måste omfattas av en rad lagar som innebär att de som ställer frågor kring den officiella beskrivningen av historien tystas och slängs i fängelse. ”Fel historia” är den historia som tystas ner, förljugs och ignoreras av makten.

Med tusentals ton bomber slaktades de försvarslösa människorna i Dresden.

Två exempel på ”fel historia” är de allierades bombterror över Tyskland i allmänhet och staden Dresden i synnerhet och den omotiverade sänkningen av det tyska flyktingfartyget Wilhelm Gustloff där omkring 8 000 människor dog. I Dresden omkom upp emot 300 000 människor när brittiska bombplan fällde tonvis med bomber över den militärt orustade staden.

Liken fick staplas i högar efter förintelsen av Dresden.

Massiv demonstration och konfrontationer i Dresden

Den tyska delstaten Sachsens huvudstads, Dresden, gator översvämmades fullkomligt i lördags då tusentals tyskar deltog i den årliga demonstrationen med anledning av de allierades terrorbombningar och till minne av dess offer. Demonstrationen som anordnades NPD Sachsen, Junge Landsmannschaft Ostpreußen (JLO) samt Oberoende krafter samlade 7-8000 deltagare. Tal hölls av Alexander Kleber (JLO) och Udo Voigt (NPD) samt av utländska talarefrån bland annat Österrike, Schweiz och Portugal.

Klena motdemonstrationer

Trots att hela etablissemanget uppmanat till motdemonstrationer och dragit igång massiva påkostade kampanjer och trots att vänstersekterna mobiliserat kraftigt över hela landet i ett års tid lyckades de inte skarpa fler än 800 respektive 500 personer för sina ”folkliga motdemonstrationer”.

Polisär inblandning

Redan vid på förmiddagen anordnade ett tusental demonstrationsivriga nationalister en spontandemonstration från central stationen till samlingsplatsen vid den Sachsens Landsdag (delstatsparlamentet). Redan efter 100 meters marsch försökte polisen blockera tåget men demonstranterna vek istället in på en tvärgata och rundgick sådeles polisens blockad. På tvärgatan påträffades dock en hop förvirrade antirasister som på sedvanligt manér visade upp sina sprintkunskaper då de tog till en panikartad flykt. Spontandemonstrationen fortsatte sedan utan vidare störningar till samlingsplatsen där ytterligare flera tusen människor slöt upp.

En flod demonstranter längs floden Elbe

Demonstrationen gick genom gamla stan i Dresden längst med floden Elbe. Efter ett tag beordrade dock polisen att marschen skulle fortsätta längst med floden istället för att som planerat gå över bron till Neustadt (Nya stan). Det visade att vänsterdemonstranterna och den demokratiska samlingen hade insett sitt ringa antal och slagit sina påsar ihop och nu satt alltså antirasisterna tillsammans med lokalpolitiker på de båda broarna viftandes med israeliska flaggor och för dessa, sammanlagt runt 600 demonstranters säkerhet valde då polisen att dirigera om det flera tusen man starka nationella demonstrationståget.

Ett tre kilometer långt demonstrationståg

Polisen lovade demonstrationsledningen att den andra bron skulle vara rensad från motdemonstranter när demonstrationen anlände dit. Så skedde dock inte men demonstrationsledningen gör en överenskommelse med polisen att fortsätta demonstrationen genom Gamla stan. Mitten av det nästan tre kilometer långa tåget befann sig dock vid detta skede vid den första bron och över 300 nationalister gjorde en stormning mot de polislinjer som skyddade de israelvänliga AFA-demonstranterna. Polisen fick ta till tårgas emot nationalisterna för att avvärja attacken. I en artikel på en tysk anarkistisk nyhetstjänst skriver broockupanterna: ”Vi var som instängda (flyktvägen över bron var väldigt smal) samtidigt kom uppgifter om att en större grupp nazister befann sig i Neustadt. Vi var väldigt rädda.”

Polis skyddar folkmordsanhängare

Runt 200 nationalister hade på annan väg lyckats ta sig över till Neustadt och flera konfrontationer inträffade. I nationalisternas spår lämnades ett stort antal vänsterextremister blodiga och ett ungdomshus tillhörande vänstersekter attackerades. Polisen lyckades dock stoppa nationalisterna från att ta sig fram till motdemonstrationerna och flera av nationalisterna greps.

Kommunister och judar hyllar bombterror

Vid 19 tiden när den nationella demonstrationen var över vågade antirasisterna sig bort från de skyddande polisleden och begav sig istället till stadens synagoga för att med sina själsfränder fortsätta med att vifta med sina israeliska flaggor och hylla massmordet på Dresdenborna 1945.

Flera minnesstunder i Tyskland
Det var inte bara i Dresden som minnesstunder ägde rum. I måndags, den 13 februari, anordnades minnesstunder och demonstrationer med anledning av årsdagen för förstörelsen av Dresden på flera håll i Tyskland. I Zittau/Oberlausitz höll hundratalet tyskar ett fackeltåg genom staden. Även i Ulm och München hölls manifestationer.



Cermonier runt om i Sverige till minne av de allierades offer

Den 13 februari, två veckor efter det att man hållt en minnesceremoni till de som mördades på flykting- och lasarettsfartyget Wilhelm Gustloff, samlades ett sjuttiotal personer på samma plats för att hålla ännu en ceremoni – denna gång till minne och ära för alla de som kallblodligt blev offer för de allierades terrorbombningar av Dresden 1945.

Samling påbörjas
Redan halv åtta på kvällen hade det samlats ett större antal personer vid samlingsplatsen, men det var inte förrän klockan slagit åtta som man tände facklorna och ställde upp i ett led två om två. Längst fram bar en äldre kvinna på en större blombukett följd av två yngre kvinnor med extra stora facklor. Därefter gick kvällens talare i samlad grupp och följdes sedan utav resten av dem som samlats för att aldrig någonsin låta de brutala terrorbombningarna över Dresden falla i glömska.

Det var med steg fulla av sorg och vrede som fackeltåget sakta begav sig upp till minneslunden där flera tal skulle hållas under kvällen.

Symboliska gester

Väl framme vid minneslunden lades ett fotografi av det bombhärjade Dresden ner, tillsammans med blommor från deltagarna. På varsin sida om fotografiet ställde kvinnorna med de stora facklorna upp, för att lysa upp platsen där talarna senare skulle stå.

Flera talare
Andreas Wallentin som var konferencier välkomnade alla deltagarna och presenterade kvällens första talare; Ola Brunner. Brunner talade om hur den tyska regimen idag försöker dölja de krigsförbrytelser som de allierade utövade mot det tyska folket av moraliska skäl. Han citerade även Winston Churchill som sade ”Vi ska förvandla tyskland till en öken, ja till en öken”

Sedan var det Dan Erikssons tur som med en gripande beskrivning försökte få deltagarna att föreställa sig hur det kändes att kämpa för sitt liv under de fruktansvärda terrorbombningar som förvandlade Dresden till helvetet på jorden.


”Försök föreställa er hur det kändes för de personer som försökte fly undan lågorna och i desperation sökte skydd i fontänerna, för att där kokas till döds. Eller försök föreställa er de kvinnor som fick se sina barns små späda kroppar slitas sönder när petroleumbomberna slog ner bredvid dem. Hur lekande barn så abrupt avbröts av lite demokratisk frihet, levererad med 3 500 ton sprängmedel.”

”Vem som än har glömt hur man gråter, lärde sig det igen under Dresdens förstörelse”, skrev författaren Gerhard Hauptman som överlevde förintelsen i Dresden.

Efter Dan var det dags för kvällens första kvinnliga talare, Susanne.


Avslutning med dikter

Minnesceremonin hade även med sig en tysk besökare som läste en gripande dikt på tyska om förstörelsen av Dresden. Slutligen var det Marias tur, hon höll heller inget tal utan avrundade kvällen med ytterligare en dikt som rörde deltagarna vid ceremonin.

I ett inferno av eld lades Dresden i ruiner


Efter Marias dikt så var det dags att avsluta kvällen och bege sig till samlingsplatsen. Trots att det var kallt och de flesta vid det här laget redan börjat frysa så återvände man till samlingsplatsen lika disciplinerat som man gått till minneslunden. Väl tillbaka vid samlingsplatsen så tackar Andreas Wallentin återigen de som samlats för en lyckad minnesceremoni och för deras deltagande.

Uppsala, Helsingborg och Osby
Minnescermonierna över de alierades krigsförbrytelser förekom på många platser i Sverige. I Helsingborg samlades omkring 50 personer till en cermoni och i Osby deltog ett 20-tal svenskar. I Uppsala samlades 15 personer i en stämningsfull sammankomst.



Ceremoni till minne av de mördade ombord på Wilhelm Gustloff

Vid niotiden på kvällen den 30 januari samlades ett 20-tal personer i Stockholm för att delta i minnesceremonin för de 8 000 civila som blev brutalt mördade när en sovjetisk ubåt sänkte flykting- och lasarettsfartyget Wilhelm Gustloff den 30 januari 1945.

Facklor tänds
Efter att deltagarna samlats väntade man en stund innan facklorna tändes och ställde sedan upp på led, en efter en. Fackeltåget gick sakta och tungt de cirka 200 meterna till kyrkogårdens minneslund. Väl framme tände man ljus och en blombukett lades ned vid fotot på fartyget.

En bortglömd historia

Andreas Wallentin presenterade kvällens talare Axel Nordin som talade om hur etablissemanget ensidigt fört fram den ena sidans krigsförbrytelser medan den andra sidans brott konstant tystats ner och negligerats. Han talade om hur den typ av minnesstund som nu hölls inte handlade om att byta sida och låta den andra sidans offer komma till tals medan man ignorerade den första. Istället berättade han om ambitionen att återuppväcka de europeiska ridderlighetsidealet och ha det som främsta ledstjärna i synen på krigets offer, oavsett sida.

Tyst minut

Efter Axels tal så hölls en tyst minut för de 8 000 tusen mördade civila, och efter det så ställde man upp i samma led som förut och fackeltåget begav sig tillbaka till samlingsplatsen. Där en veteran från Nysvenska rörelsen passade på att berätta en mer djupare i historien kring flykting- och lasarettsfartyget Wilhelm Gustloff och dess brutala öde. Sedan samlade man in facklorna och Andreas Wallentin tackade för deltagandet och hälsade alla välkomna att delta i Dresdenceremonin på samma plats om två veckor.


Aktuella länkar:
Låt inte förintelsen av Dresden falla i glömska
Film från demonstrationen i Tyskland
Dan och Susannes tal i sin helhet

Dresdenkommittén

Redaktionen