Samhällsansvar eller hyckleri?

Den Bonnierägda gratistidningen Stockholm City har i dagarna lanserat en ny "kampanj". Man konstaterar att överfallsvåldtäkterna i Stockholm har fördubblats och att kvinnor är rädda för att gå ut om natten. Nu kräver Citys chefredaktör och VD Mikael Nestius att något görs åt saken, och som vanligt famlar man i mörkret. På förstasidan den 29 september basunerar man ut:

Citys chefredaktör kräver efter 147:e våldtäktsoffret: Stoppa våldet mot kvinnor

Den stora frågan som många ställer sig efter att ha läst detta är vad chefredaktören hade för tankar vid de 146 andra våldtäkterna. Menar Nestius att 146 våldtäkter är okej, men att gränsen går vid 147? Hans kollegor på TV4 brukar ha en kampanj som kräver nolltolerans, fast det är ju en nolltolerans gentemot svenska patrioter. Ingen Bonnierägd media verkar vilja driva någon nolltolerans vad det gäller våldtäkter och andra sexuella övergrepp, här verkar istället den magiska gränsen gå vid 146 fall. Kanske är det till och med så illa att Nestius inte bryr sig alls, utan enbart vill vinna lite pluspoäng hos den alltmer utsatta kvinnliga delen av befolkningen?

Under de dagar som "kampanjen" pågått har man även i förbifarten nämnt det mångkulturella fenomenet gruppvåldtäkter. Man konstaterar att gruppvåldtäkterna har ökat, och att de är allra vanligast i Stockholm, Göteborg och Malmö. Ingenstans nämner man den absurt grova överrepresentation som invandrare står för när det gäller våldtäkter i allmänhet, och gruppvåldtäkter i synnerhet. Ingenstans nämner man att orsaken till att anmälda fullbordade våldtäkter har tredubblats de senaste 20 åren, skulle kunna ha något att göra med de vitt skilda värderingar som de olika folkgrupperna besitter. Ingenstans nämner man överhuvudtaget den statistik som finns att tillgå vad gäller ickesvenskars överrepresentation – en statistik som visar den verklighet som de flesta svenskar tvingas genomlida, men som massmedias herrar kan ignorera och försköna.

Mikael Nestius, som åtminstone utåt ska verka som initiativtagare till kampanjen som fått det konstiga namnet "Nu räcker det", har faktiskt tagit upp ämnet mångkultur tidigare i sina krönikor. Självklart inte som något fördömande eller någon kritik gentemot samhällsexperimentet, han är alldeles för medveten om att han inte skulle ha kvar sitt arbete i många dagar ifall han för en gångs skull hålla sig till sanningen. Kritik mot det mångkulturella samhället och ett värnande om svenskars rättigheter har ju aldrig direkt varit Bonniers filosofi.

"Låt oss göra stan mångkulturell på allvar nästa år" är istället rubriken på Nestius krönika den 30 december 2003. I en hyllningskrönika till Sveriges invandrare, levererar han floskler på löpande band och ställer sig i samma led som resten av tidningsmurvlarna – svenskarna måste underkasta sig mångkulturen, och det är svenskarnas ansvar att samhället kommer på rätt köl genom att sluta vara så fördomsfulla mot den invandrade kulturberikningen. "Jag anser att vi borde lära oss att det även utanför våra gränser finns system, kulturer och människor som har mycket att lära oss" fortsätter Nestius.

Käre Mikael Nestius, nu har du ju fått precis som du ville 2003. De senaste två åren har vi fått lära oss ännu mer vad främmande system, kulturer och människor har att erbjuda oss – rån, mord, våldtäkter och misär. Det är tack vare personer som Mikael Nestius som antalet våldtäkter tillåts att öka – de svenska flickor som följt med invandrargäng har gjort det för att de lärt sig att inte vara så "fördomsfulla". Hade de istället fått lära sig den mörka verkligheten bakom den ökande våldtäktsstatistiken så hade många av de senaste årens våldtäktsfall kunnat förebyggas.

Nestius och Bonnier försöker nu leka ädla riddare och låtsas försöka lösa de problem de själva varit oerhört starka bidragsgivare till. Rakryggade svenskar sluter gärna upp under parollen "Nu räcker det", men inte i Bonniers regi. Nu räcker det med lögner och hets från massmedia. Nu räcker det med mörkläggande av den allt mer uppenbara statistiken. Nu räcker det med mångkultur- och integrationsivrande.

Dan Eriksson