Rån, massvåldtäkter, upplopp, mord och multi-kulti

I Ronnakravallernas efterdyningar visar det nya mångkulturella samhället sitt rätta ansikte. Det är inte ett vackert ansikte heller, utan ett riktigt fult tryne.

Framför allt uppvisas den moral som råder i de ockuperade delarna av Sverige, en moral som är helt främmande den svenska och ingen vilja finns det till att assimileras och anamma mer svenska värderingar.

Redan tidigt så konstaterades det att ”gänget” har väldigt svårt för kvinnliga poliser. Det fanns även tidiga misstankar att offren skulle kunna ha varit svenska flickor. Inte för det spelar någon roll rent etiskt. Skändningen av flickorna och de kommande kravallerna är förkastliga oavsett. Men vi ser allt för ofta hur ungdomsrån, mord som de i Salem och Norrviken, gruppvåldtäkter som de i Rissne, Tumba, Liljeholmen, Motala med flera begås av etniskt främmande gäng mot just svenska offer. En sanning som är näst intill illegal i dagens Sverige då tal om denna politiskt inkorrekta sanning mer och mer försöks klassas som hets mot folkgrupp av de styrande mångkulturförespråkarna. De systematiska övergreppen är så pass omfattande och tydliga att locket måste slitas bort så den fula sanningen som politikerna försöker förtränga exploderar i ansiktet på dem. För även i detta fall kommer nu uppgifter att minst en av de två utsatta flickorna ska ha svenskt ursprung.

För att återgå till de stämningar som bubblar upp i efterdyningarna. Unga flickor konstaterar med en lätt axelryckning att de blir kallade horor och slampor på daglig basis. Men likt Stockholmssyndromet väljer de att försöka nonchalera påhoppen med kommentarer som ”de menar inget med det, det bästa är att inte bry sig”. Men för att tala klarspråk ska vi återge ett citat från en 14-årig flicka som gavs till en gratistidning i Stockholm.
- Så länge man visar respekt gör de inget.

Vi tar det igen, men denna gång förtydligar vi det som var och en kan utläsa.
- Så länge man visar respekt (läs: underkastelse) gör de (läs: invandrargänget) inget.

Är det så vi vill ha Sverige? Är det ett sådant samhälle de svekfulla politikerna med sitt valfläsk och mångkulturpropaganda ska få trycka på oss?

Man skulle kunna hoppas att detta är ren idioti förbehållet de unga och dumma. Men om ytan skrapas lite på så visar det sig att det är snarare tvärtom. Själva kravallerna visar bland annat motsatsen. När sönerna skändar och förnedrar en flicka så ingriper föräldrarna, mot polisen. En egen företagare tillhörande den nämnda invandrargruppen kommenterade övergreppen på flickan med följande ord;
- Grabbarna tjafsade med flickan / / Men det var inget allvarligt. Hon var uppkäftig mot dem.

Med andra ord; en flicka blir så gravt utsatt att hon inte bara ringer sin far utan känner sig så pass hotad och utsatt att hon ringer polisen, men det är inget allvarligt. Bara lite ”tjafs”. Samtidigt får hon ju skylla sig själv, hon var ju uppkäftig. För en gångs skull säger en flicka emot och vägrar ta smädelser som hora och slampa, för en gångs skull underkastar (”visar respekt”) sig hon inte övergreppen, då är hon ”uppkäftig”. Vad är då lite tjafs och sten i huvudet på en liten tös av ett stort grabbgäng?

Skillnaden mellan det svenska tankesättet och det i den nämnda kommunen har med andra ord milslångt avstånd mellan varandra. De ständiga mångkulturpropagandisterna är heller inte sena att sätta in propagandan som ”förklarar” kravallerna och fördömer de hemska, vita heterosexuella poliserna. Kriminolog Jerzy Sarnecki till exempel kan man alltid lita på. Närhelst det mångkulturella samhället får sina små utbrott av kulturberikning så är han där och vrider och vänder tills det som vanligt är de ”rika” svenskarna som systematiskt förtrycker de ”fattiga” främlingarna som är orsaken för gängens handlingar.

Ett relativt nytt tillskott i denna skara är Carlos Rojas Beskow. Hela hans så kallade journalistik handlar om väldigt få saker, hur ballt det blivit att vara ”blatte” att desamma ska få mer makt i samhället, hur ”blattarnas” negativa handlingar är samhällets fel och så vidare. Något vettigt att säga har inte denna politiskt korrekta ”blatten”.

I en krönika i en kvällstidning skriver han att det är värre med dessa svenskar som var tredje vecka löper amok i city under fotbollsderbyn än de städade ”invandrarkidsen” i miljonprojekten som bara råkar starta upplopp ibland. Men han glömmer en hel del saker, till exempel de systematiska attackerna mot bland annat ambulanser i Rosengård, eller den ovan nämnda systematiska kränkningen av kvinnor som får accepteras eftersom det är en respekt de ska ge ”kidsen”, eller de otal gruppvåldtäkterna, ungdomsrånen och så vidare. Listan kan göras lång för att bemötta hans tomma argument.

Man kan slå hål på hans svammel på två sätt; antingen genom motargument, eller genom att slå sönder hans falska påståenden. Båda håller då han ständigt kör samma jargong som innehåller mer propaganda än fakta. För att avrunda så citeras nedan nationalisten Dan Eriksson som kommenterar Beskows påståenden att Sveriges befolkning har större chans att hamna i de ”ständiga” uppgörelserna vid derbymatcherna än att få utstå de negativa effekterna av det mångkulturella samhället.
1. Det är inte Stockholmsderby var tredje vecka (i år är det totalt två stycken på hela året).
2. Det är väldigt sällan fotbollsgrabbar slåss med polisen.
3. Fotbollsgrabbar gör upp under träffar med regler, där oskyldiga inte ska råka illa ut och där man framförallt inte stenar flickor och kallar dem för horor.

Skändningarna, bråken, kravallerna, skottlossningen i Ronna är inte unikt. Liknande saker har skett tidigare och kommer ske igen, och igen, och igen, och…

Njut svenskar, det är er present från de folkvalda politikerna.

Robert Vesterlund