Rudolf Hess – Martyr för freden

Året var 1941 och världen var i krig, broder stred mot broder och mängder av europeiska liv gick till spillo. I det krig mot Storbritannien som Tyskland in i det sista försökte undvika försökte en man vinna freden tillbaka mellan broderfolken. I maj 1941 flög han i hemlighet med sitt plan från Tyskland mot brittiskt territorium för att söka den fred som i krigets hets gått förlorad. Han landade med sin fallskärm i Skottland, där han arresterades och sattes i brittiskt fängelse. Efter rättegångarna i Nürnberg satt han 46 år i fängelse fram till dagen då han blev mördad; 17 Augusti 1987. I år den 20 Augusti hedrade nationalister världen över Rudolf Hess, en martyr för freden.

Det ena förbudet efter det andra
Som info-14 tidigare har rapporterat blev årets minnesmarch för Rudolf Hess i Wunsiedel förbjuden. Den tyska statsapparaten slutade dock inte där. Förbudet, som grundar sig på ny tysk lagstiftning, menar att hedrandet av forntida ledare för det nationalsocialistiska Tyskland ska klassas som hets mot folkgrupp. Därav samordnade tyska nationalister demonstrationer i flera olika tyska städer emot detta förbud. info-14:s utsända hade som mål att ta sig till den fortfarande under fredagen lagliga demonstrationen i Nürnberg. Trots grundlagsskyddad demonstrationsfrihet blev även protesten i Nürnberg förbjuden. Även förbudet mot protestaktionen i Nürnberg grundar sig på den nya lagstiftningen, men hur landets domstolar fann sammanhanget mellan hets mot folkgrupp och en protest mot brott mot yttrandefriheten är fortfarande oklart.

Det nationella motståndet marscherar

Destination Magdeburg
Föbudet mot demonstrationen i Nürnberg hindrade på intet sätt de tyska nationalisternas vilja att protestera mot det förtryck som deras folkvalda praktiserar. Bussarna gav sig tidigt på morgonen istället iväg mot Magdeburg, en stad belägen i trakterna kring Berlin. Vid avfärd var det tre fulla bussar som rullade mot den angivna destinationen, två 90-manna bussar och en 50-manna buss. Efter dryga två timmar på vägarna tillkom det ytterligare två stora bussar. På väg mot Magdeburg får våra tyska kamrater ett samtal gällande demonstrationen: den har blivit förbjuden. Efter snabba överläggningar visade våra tyska kamrater handlingskraft. Inom loppet av minuter beordrades en ny färdväg och en ny destination.



Sista anhalt Piene
Förbud efter föbud hade kantat vägen mot demonstrationen, men nu hade vi fått nog. Det handlade endast om en halvtimme från det att vi delgavs informationen om förbudet till dess att vi var framme vid vårt nya mål, staden Piene. Hundratals nationalister strömmade in i den annars så lugna staden, såväl ortsbefolkning som polis stod förstummade vid nationalisternas ankomst. Bussarna stannade till vid en större parkeringsplats belägen i de centrala delarna av staden, och inom loppet av några minuter befann sig över 500 patrioter på gatorna i Piene. Talkörerna ekade genom stadens trånga gator, det ena slagordet avlöstes av det andra. Nationalisternas tåg ringlade sig genom staden fram till det centrala torget, där man ställde upp i en cirkel. Den förste talaren tog tag i megafonen och höll ett bejublat anförande om varför det nationella motståndet demonstrerar samt om förtryckarstatens hets mot landets sanna opposition. Därefter hölls ytterligare ett kort anförande för att informera såväl ortsbor som tillresta patrioter.

Piene torg fylldes snabt av patrioter

Antagonister tillrättavisas
När talen avslutats började nationalisterna marchera tillbaka mot bussarna och återigen ekade slagorden. Så långt in i aktionen hade inte en enda röd antagonist skymtats, men då marchen närmade sig slutet vågade sig en ljusskygg råtta ut ur sin håla. Efter en stunds iakttagande av den smutsiga politiska avkomman ven plötsligt en flaska in i sällskapet. Nationalisterna, däribland en av de svenska resenärerna, svarade omgående på denna kränkning genom att handgripligen markera sin avsky mot kommunisternas angrepp. Några väl avvägda slag utdelades mot den numera skräckslagne kommunisten medan hans så kallade kamrater stod passivt och såg på. Hals över huvud flydde sedan råttorna fältet, förhoppningsvis med nya kunskaper i bagaget om att de aldrig kan kväsa det nationella motståndet.

Avfärd, eller...
Väl tillbaka vid bussarna, redo att lämna staden, hade ett massivt polisuppdåd samlats och bussarna förvägrades avfärd. Att fördriva tiden sittandes i väntan på en buss ansågs inte som produktivt en dag som denna. Återigen tågade patrioterna ut på gatorna och marcherade genom staden, återigen fick ortsbefolkningen bevittna kraften och effektiviteten inom den enade nationella rörelsen. Efter att ytterligare ett varv runt staden hade avklarats och patrioterna nätt och jämt satt sig på bussarna vågade sig de röda råttorna fram igen, denna gång hade de ökat i antal och samlat nytt mod, något som dock var till föga hjälp. Patrioterna tog snabbt upp jakten och de ljusskygga råttorna kröp återigen tillbaka till sina hålor. Strax efter att antagonisterna gått och gömt sig genomförde polisen en snabb kontroll av samtliga nationalister på plats och lät därefter deltagarna lämna staden. På väg ut kunde man se människor längs vägarna som öppet visade sin uppskattning för vår närvaro. Bussresan hem präglades av gott humör, en obeskrivlig stämning och en stark känsla av kamratskap, nya kontakter knöts och såväl sång som politiska diskussioner höll resenärerna allerta.

Talkörerna ekade längs stadens gator

Summering
Den tyska staten försökte in i det sista att stoppa de nationella demonstrationerna för yttrandefrihet och mot förtryck, men trots dessa försök triumferade det nationella motståndet i både Tyskland och övriga Europa. Trots förbuden i Nürnberg och Magdeburg genomfördes manifestationer i dessa städer liksom åtaliga flera städer där spontana manifestationer arrangerades. Trots hotet om lagbrott trotsade den nationella rörelsen makthavarnas försök att kväsa oppositionen genom att marchera för såväl Tysklands som övriga Europas frihet. Trots att ingen större demonstration med fler än 1000 deltagare genomfördes måste de demonstrationer som ägde rum under lördagen ses som en stor seger för rörelsen. De måste även ha lärt den tyska staten en läxa vad gäller att förbjuda hedrandet av stora män av vår tid. Istället för att se den nationella rörelsen marchera enade i Wunseidel fick man se en uppvisning i nationell solidaritet över gränserna, en solidaritet som visar att den nationella rörelsen står enad över hela världen, oberoende av gränsdragningar och förbud.


Rundvandring i Worms
Efter att ha tillbringat natten i den lilla staden Worms, belägen cirka tre mil utanför Mannheim, bjöds den svenska delegationen på en rundvandring i staden, en av de äldsta i Tyskland. Worms har ett brokigt förflutet med krig; staden har nästintill totalförstörts två gånger under dess historia. Första gången i kriget mot Frankrike 1689 och ytterligare en gång av de allierades terrorbombningar under slutskedet av andra världskriget.

Den 1000 år gamla statsmuren

Enda kvarlevan efter den allierade "befrielsen"

Som första anhalt fick vi beskåda ett av de få hus som lämnats stående efter de allierades ”befrielse” av Tyskland. En bit in i stadskärnan såg vi delar av den gamla stadsmuren resa sig, en 1 000 år gammal byggnad som för tillfället verkar som lokal för stadens museum. Mittemot denna magnifika mur kan man skåda en rekonstruktion av den tyska hjälten Siegfrieds grav, Siegfried som i tyska sagor är motsvarigheten till Sigurd Fafnesbane i den nordiska mytologin.

Worms domkyrka, en mäktig syn

Efter att ha beskådat detta minnesmärke fördes vi vidare mot stadens domkyrka, en gigantisk byggnad med anor tillbaka till 900 e. Kr. Domkyrkans magnifika innanmäte gav en fingervisning av stadens gamla arkitektur som till stor del gått förlorad. Den äldsta delen av kyrkan låg belägen i en jordkällare som man tog sig ned till via smala trappor och gångar, karakteristiska för medeltida arkitektur. I denna del av kyrkan låg ett antal kistor uppradade, i dessa låg, berättade vår tyske kamrat, kvarlevorna av gamla furstar från de tidigare tyska Furstendömmena. Den äldsta graven var daterad till 1055 e. Kr. Övriga delar av kyrkan pryddes av stora väggmålningar, guldbeklädda skulpturer samt ingjutningar där man bland annat kunde skönja delar av den forngermanska kulturen.

Efter att ha skådat den magnifika domkyrkan leddes patrioterna mot ett minnesmonument för den lutheranska kyrkans inträde i det tyska storriket. Runt monumentet fanns det statyetter för alla stater som införlivats i den lutheranska tron. Däribland flertalet städer som idag inte längre tillhör det tyska riket, som exempelvis Riga.

Monument över fallna tyska kämpar

I anknytning till monumentet reste sig skulpturer av tyska soldater, ett minnesmärke över de som stupat under första världskriget. De fyra soldaterna reste sig ståtligt upp i änden av en lång minneslund, som under tidigare år varit aktuell som plats för en minnenmarsch för Rudolf Hess. Staden hade efter det byggt om minneslunden och placerat ut små dammar mitt i gången för att hindra nationalister från att marschera och minnas sina förfäder.

Staty av Seigfried

Hagen bröt guldets makt
Som sista anhalt av den mycket givande rundvandringen beskådade vi en staty av Hagen, en enögd hjälte som figurerar i den tyska Nibelungensagan. Hagen ska enligt mytologer representera Oden i den tyska mytologin. Statyn visar hur Hagen genom att kasta Nibelungensskatt i Rhen bröt guldets makt och på så sätt befriade männniskan, något som starkt kan associeras med att han bröt makten för ett visst utvalt folk, en symbolik som gör sig gällande inte bara i sagor utan även i verkligheten. Statyn finns belägen vid randen av floden Rhen och reser sig ståtligt som en påminnelse att aldrig låta guldets makt segra.

Hagen bröt guldets makt

Efter den mycket upplysande vandringen var det dags för avfärd mot Sverige. Trots förtrycket från den tyska statsapparaten så kände sig patrioterna mer än nöjda med sin vistelse i Tyskland. Samtliga i den svenska delegationen vill rikta ett stort tack till våra tyska kamrater som alltid visar en stor gästvänlighet och som återigen visat förtryckarna att de aldrig kan tysta oss.

Väl mött i Wunsiedel 2006.


Video från demonstrationen i Peine: [klicka här]