Statliga åsikter, religioner och kulturer

En uppfattning som svenskar har i stort när det gäller den påstådda förintelsen har alltid varit att tycka så lite okritiskt som möjligt, i största gällande grad hålla med förintelseprofeterna i alla historier som presenteras i samband med den så kallade förintelsen.

Självtänkande människor har alltid funnit historierna om judeförintelsen som oärliga och falska. Patrioter får ofta stå till svars för de påstådda judegasningarna under andra världskriget, hur ska vi kunna stå till svars för den så kallade förintelsen när de själva inte kan förklara hur judeutrotningen skall ha gått till. En händelse som påstås ha ägt rum för dryg ett halvt sekel sen kan jag och andra patrioter omöjligen stå till svars för. Vårt motstånd är här, vår kamp är nu.
Historiska händelser som inte får ifrågasättas och händelser som omges och skyddas av lagar kan man snabbt dra enkla slutsatser om. Nämligen att både en och två hundar ligger begravna.

Stéphane Bruchfeld, jude och författare till statligt utgivna boken Om detta må ni berätta, försvarade i ett av alla de otaliga tv-dokumentärer om förintelsen dess brister på dokument och bevis på ifrågasatta påstående med att det är fastslaget att Karl XII mördades i Norge men inga bevis kan slå fast att det var från ett norskt eller ett svenskt gevär. Men nog dog alltid Karl XII även fast bevisen kan tyckas vara knapphändiga på vem mördaren är. Men till skillnad från förintelsen kan Karl XII:s död diskuteras, debatteras och ifrågasättas. Ve de som diskuterar, debatterar och ifrågasätter den påstådda judeförintelsen.
Karl XII:s död har till skillnad från judeförintelsen inte stöd i lagen. Karl XII och alla historiska och nutida händelser som inte innefattar det utvalda folket får ifrågasättas, det får inte judeförintelsen. Hur bortförklarar Stéphane Bruchfeld detta?

Bruchfeld har förflutet som aktivist, medlem och kanslichef i den judiska organisationen Svenska Kommittén mot Antisemitism. Kommittén fungerar som en underavdelning till den världsomspännande judiska lobbyorganisationen ADL. Vars uppgift är att agera som murbräcka för staten Israels propagandister och vars syfte är att spåra upp och kartlägga statens intellektuella fiender för att sedan genom trakasserier och hot tysta dem. Allt Bruchfeld gör är i tjänst av sionismen och präglas djupt av hans engagemang för Israel.

I samband med gripandet och fängslandet av revisionisten Ditlieb Felderer var Bruchfeld ansvarig och när Felderer skulle gripas i sitt hem var det just Bruchfeld som tog täten in i hans hem med polis för att säkra så kallade bevis mot Felderer.

Är det trovärdigt att denna man, Bruchfeld, sattes till uppgiften att skriva en utförlig berättelse om vad som skall fungera som sanning om vad som ägde rum under andra världskriget? Vad som är än mer viktigt att fråga sig själv är om det Bruchfeld och förintelsetroende säger är sant. Med svenskarnas pengar drog Bruchfeld och Sveriges regering med initiativ av Göran Persson igång en hjärntvättskampanj sällan skådad. Förintelsekulturen skulle få en bra grogrund hos kommande generationer och boken skickades ut till alla barnfamiljer i landet vars föräldrar uppmanades att i det närmsta läsa boken högt för sina barn som en
god natt saga. Nog är boken och hela den officiella historien kring andra världskriget och den så kallade förintelsen sagor alltid.

Den moderna formen av demokrati är en utarbetad skepnad för förtryck och förmynderi där inga individuella åsikter kan framföras utan ett folk ska präglas av åsikter kontrollerade och godkända av staten, statsåsikten. I Sovjet bedömdes den statliga ideologin och statsåsikten som en vetenskaplig sanning som inte tåldes att ifrågasättas, de som ändock tordes ifrågasätta kommunistdiktaturens statsåsikt förklarades sinnessjuka och i bästa fall låstes in på mentalsjukhus. Resterande kastades i gulagläger eller försvann under mystiska omständigheter. Inte en helt främmande bild för svenska patrioter. Statsåsikten i Sverige är mångkultur och förintelsekultur, de modiga personer som opponerar sig mot en av de statliga sanningarna om mång- och förintelsekulturen målas ut som klent begåvade djävulsdemoner och som i gamla häxjakter organiseras mobben, i vår tid media, för att stena motståndets män och kvinnor. Ett synnerligen enkelt sätt för Göran Persson och hans anhang i rosenbad och media att slå bort kritiken mot statsåsikterna om de båda kulturerna kring invandring och påstådda förintelser.

Som alla religioner har även förintelsekulturen heliga platser och heliga profeter. Falska profeter finns det gott om i förintelsereligionen. De heliga platser är de så kallade dödslägren, vallfärdsmålet framför andra är Auschwitz, dit skickar Göran Persson svenska skolungdomar som ska fungera likt en examensresa i statsreligionen förintelsen, det slutliga heliga målet, där ungdomarna ska indoktrineras och integreras i förintelsereligionen och där ska man tro att här, här har sex miljoner judar gasats ihjäl. På den plats där statsmän faller på knä och tvingar fram tårar. De så kallade förintelselägren får fungera som heliga vallfartsmål för inlärningen av sanningar om statsreligionen förintelsen.

Det är inte känslor som driver förintelseprofeterna att resa världen runt som ett cirkussällskap och predika förintelsekultur och skramla med judeskellett. Judar har aldrig varit ett folkslag som präglats av medmänsklighet och hur gärna än Göran Persson och de falska förintelseprofeterna vill framstå som budbärare av det goda som ska ersätta det onda, svenska tänkandet, så kan de inte förneka att pengar är vad som är drivkraften bakom deras engagemang. Pengar för judarna, berömmelse och acceptans för Göran Persson. Hur kan de icke-judiska folken, och för övrigt hela världen, be om förlåtelse för den påstådda judeförintelsen? Pengar uppfattas vara det enda som kan råda bot på en del av deras falska lidande, för helt förlåtna tycks vi aldrig att bli. Banker och regeringar i Europa betalar ut miljardbelopp till judiska organisationer för att bli förlåtna av bluffprofeterna. Hur mycket som Sverige har tvingats betala för att inte en uppdiktat historia om gasläger i den skånska myllan som har krävt miljoner judars liv ska basuneras ut i omvärlden och därmed få omvärlden att fördöma Sverige kan man bara spekulera i. Är det verkligen klargjort och färdigtforskat om svenska företag, såsom Volvo och Ericsson, inte har haft en underbetald judisk arbetare någon gång under 1900-talet?

I Sverige krävs det inte mycket lobbyarbete eller hotelser för att politiker och media ska dansa förintelsevalsen. Göran Persson ser förintelsekulturen som en utmärkt plattform för att erhålla internationell status.

Persson kompenserar sitt beslut om att stryka historia som ett grundämne i skolan under sin tid som skolminister med att tvinga på svenskarna en ny historia, en statlig förintelsehistoria. Allt medans det diskuteras och våndas i riksdagen om Sveriges nationaldag den 6 juni ska bli en helgdag så fick Sverige en ny högtidsdag. 27 januari blev nationaldag för statsåsikten och statsreligionen förintelsen. De svenska traditionerna är obetydliga i jämförelse med förintelsereligionen. Gamla traditioner ska förnekas och bytas ut mot förintelsetraditioner.

Om du har, eller har haft, ett mediokert intresse för påstådda sex miljoner judar som utrotades i ”nazistkoncentrationsläger”, det ena lägret makabrare än det andra, så är En tom säck kan inte stå boken för dig.
Ska du bara läsa en bok i år så uppmanar jag dig att läsa Lars Adelskoghs En tom säck kan inte stå. Adelskogh har i boken sammanfattat några av de mest omtalade böcker och skrifter som finns inom revisionismen. Böcker och skrifter som kan vara svårtillgängliga för gemene man på grund av dess kontroversiella innehåll.

Hos Nordiska Förlaget kan du läsa förordet till En tom säck kan inte stå, som enligt mig ger ett orättvist intryck av boken. Låt dig inte skrämmas av förordet, boken är skriven med en helt annan stil.

Boken är på 176 sidor och kan inhandlas hos Nordiska Förlaget. En tom säck kan inte stå kan beskrivas som en ABC-bok om förintelsebluffen som ger dig en bra grund att stå på för att gå vidare och söka mer information om Sveriges nya statsreligion. Bluffhistorierna om andra världskriget och de påstådda övergrepp mot judar utförda av tyskar exponeras i boken som synar de mest pinsamma vittnesmål och förklaringar till hur de så kallade koncentrationslägren genomförde gasningar med löpandebandteknik som förintelseprofeterna hittills lyckats att inpränta som sanningar.