Andra amerikanska revolutionens män; Richard Scutari

Richard var den sista av Ordens nyckelmedlemmar som greps och innan statens hundar slutligen fick honom i sina käftar hade han placerats på FBI:s 10 Most Wanted lista. Scutari har tack vare den hängivna rasmedvetna aktivist han är ständigt trakasserats genom att placerats på slutna avdelningar på anstalter med extra förhöjd säkerhet. Detta betyder att han mest sitter isolerad. Detta skulle kunna knäcka de flesta efter alla dessa år men varken detta försök, eller till exempel det fega och våldsamma påhopp han utsattes för –99, har lyckats knäcka, eller överhuvudtaget ens böja, hans vilja.

Scutari låter hälsa i ett brev följande om Sverige: ”När vi (Orden) blev tillfångatagna började en fras dyka upp i rörelsens publikationer som en sorts hyllning till oss. Frasen är ’Om du skulle falla min vän, ska en annan träda fram ur skuggorna och ta din plats’. Medan de flesta bara uttrycker dessa ord och därefter inte gör mycket mer, verkar det som att det i Sverige alltid träder fram någon ur skuggorna.”

Det är med en stor ära vi för fram vår kamrats ord till er. Läs, lär och agera.

Robert Vesterlund, Gula Korset


GK: Kan du informera våra läsare om vem du är förutom ditt engagemang i brödraskapet?

RS: Min far var första generationens amerikan och min mor är andra generationens, så mitt ursprung i USA härstammar inte allt för långt tillbaks. Jag har tyskt, irländskt, italienskt och svenskt ursprung. Jag växte upp i Everglades i Florida på den tiden då södern höll raserna separerade. Jag åkte hemifrån när jag fyllde 17 år och gick med flottan där jag tränade och arbetade som en dykare. Efter flottan arbetade jag 12 år som en dykare på oljefälten. Detta tillät mig att spendera tid i Nigeria, Afrika, under Biafrikanska krigen 1969. Det är en bra ögonöppnare att se hur våra ”likar” lever i sina hemländer. Under 70-talet spenderade jag en hel del tid i Europa varav en stor del av den tiden spenderades under ert Nord Sjön. På 80-talet slutade jag att dyka och flyttade tillbaks till Florida där jag gick in i byggbranschen med min bror. Under denna tid reste jag även runt i sydöstra USA och tränade obeväpnad stridsteknik såväl som med automatkarbiner och pistol till olika rörelse grupper. Detta ledde till en invit att träffa Robert (Bob) Mathews 1984 och slutligen till min uppslutning i Orden.
****BILD****
GK: Varför är du i fängelse och hur långt straff har du?

RS: Jag avtjänar ett 60-årigt fängelsestraff för att ha varit medlem i en organisation som förklarade krig mot amerikanska förrädaretablissemanget i ett försök att säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn. Vår organisation kallade sig själv Bruders Schweigen men blev mer känd som The Order. Jag erhöll 60 års fängelse 1986. 1997 var jag tillsammans med tre andra Order medlemmar i en rättegång i Denver, Colorado, för mordet på en judisk radiopratare. Direkt efter rättegången togs jag till Ft Smith, Arkansas, där jag ställdes inför rätta med 13 andra anslutna. Denna gång var anklagelserna att ha ”konspirerat för att upproriskt störta den amerikanska regeringen”. Vid Denver rättegången blev jag och en till person funna oskyldiga. Vid Ft Smith rättegången frigav juryn oss alla. I februari 2001 sa frigivnings kommissionen till mig att jag var tvungen att avtjäna ytterligare 15 år innan jag kunde vara tänkbar för frigivning. De använde mordet på en jude i Denver, Colorado, som skäl för den 15-års smällen trots att jag bedömts oskyldig av en jury.

GK: När och hur gick du med i Det Tysta Brödraskapet?

RS: Jag svors in i Orden den 8:e juni, 1984. Jag kommer ihåg den dagen som det vore igår. Jag tog i hand med en grupp män stående i en cirkel. I centrum fanns ett spädbarn som representerade framtiden för vårt folk. Jag kan fortfarande känna elektriciteten som passerade mig när jag repeterade eden som startade med dessa ord ”- Jag, en fri arisk man, svär härmed en obeveklig ed på mina förfäders gröna gravarna och på barnen i våra kvinnors sköten…”. Från den dagen var mitt liv inte mitt eget, det tillhörde mitt folk.

GK: Vad var det som gjorde att du tog upp vapen mot USA-regimen?

RS: De vita nationerna regeringar representerar inte längre den vita rasens intressen. De är totalt underordnade de som söker förintelsen av vårt folk och allt den står för. En vis man och hjälte för vårt folk sa det väl med dessa ord; ”om ett folk genom regeringsmakt drivs mot sin egen förintelse är uppror inte bara dess rättighet, utan även varje individs skyldighet”. Mitt svar på er fråga är enkelt; Jag sörjde för mina barns och mitt folks framtid. På grund av min kärlek till dem båda använde jag min rättighet att utföra min skyldighet.


GK: Vad var din åsikt om Robert Mathews, som person och som ledare?

RS: Bob var fogmassan som höll ihop olika personligheter. Han hade möjligheten till detta på grund av kärleken männen hade till honom. Bob var helt och hållet dedikerad vårt folk och han var ett föredöme och han insisterade alltid på att de farligaste positionerna vid varje jobb. Han var en sådan ledare som brydde sig mer om de han ledde än om sig själv. Utan Bob var fogmassan borta. Bob var en arisk krigare i varje bemärkelse. Det har varit mig en ära och privilegium att haft Bob som vän och för att ha fått slagits vid hans sida i detta första skede i kriget vi kallats till för att säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn.


GK: När såg du Bob senast och hur nådde nyheterna dig om belägringen på Whidbey Island?

RS: Ett par veckor innan mordet på Bob blev han skadad i en eldstrid med FBI i Portland, Oregon. Jag körde in i jakten på honom tillsammans med Frank Silvia (En av de trogna Order medlemmarna. Frigavs villkorligt efter 10 år. Fick på grund av anklagelser om brutit löftena för frigivningen avtjäna ytterligare ett år men är idag en fri man) och hämtade ut honom till säkerhet. Vi satte Bob i en pick-up och lastade fullt med möbler kring honom. Innan vi stängde in honom gav jag honom en MP-5:a. Jag kan fortfarande komma ihåg hans leende när jag gav honom vapnet. Jag skulle inte vilja varit den person som flyttade runt möblerna där bak utan att först sagt de rätta orden. Vi körde till staten Washington där vi visste att en av våra celler var belägna men vi visste inte någon exakt position. Efter att ha tagit kontakt med vårt kommunikationscentrum guidade den lokala cellen oss till Whidbey Island. Ingen av oss gillade tanken att vara fast på en ö men för stunden var det inget vi kunde göra. De två veckorna var väldigt hektiska med nyckelmedlemmar som anlände och deltog i långa, tunga möten. Efter två veckor började alla bli otåliga över att vara på en ö så det bestämdes att Bob skulle vara kvar med den lokala cellen för att invänta ankomsten av två av våra Kanadensiska medlemmar innan han skulle möta upp mig. Under tiden skulle jag ta alla andra och sätta upp säkra gömställen på andra platser i landet. Den sista gången jag såg Bob Mathews var på vägen vid Smugglers Cove Road där han kramade mig och sade; - Oroa dig inte broder, vi syns igen om två veckor”. Vi hade kört 16 timmar när en av våra bilar i gruppen hörde på sin radio om belägringen på Whidbey Island. Vi hade just lämnat ön innan de började spärra av den.
Lokala cellmedlemmar greps på andra gömställen på den 70 miles långa ön. Bob var i huset vid Smugglers Cove Road tillsammans med en lokal medlems unga son. Efter FBI omringat huset skickade Bob ut ynglingen. Bob vägrade ge upp om inte belägrarna gick med på att ge oss de fem nordvästra staterna som ett vitt hemland. Bob höll dem borta i 36 timmar. De lyckades tränga in i huset en gång men Bob bemötte dem med sådan eld att de jagades ut ur huset igen. Belägrarna var för rädda för att försöka tränga sig in i huset igen så de använde sin normala taktik och använde eld för att bränna ut honom. En nyhetstidning citerade en lokal sheriff med följande ord ”- Jag kunde se Mathews springa från fönster till fönster skjutandes med sina vapen samtidigt som lågorna slog upp runt omkring honom”. Mot slutet kom en explosion som slukade huset.

Innan Bob skickade ut ynglingen satte han sig ner och skrev ner några ord i ett brev som ynglingen tog med sig ut. Det som följer är Bob Mathews sista ord i det brevet.
”Vi visste att det skulle vara våra bröder som först skulle försöka förstöra våra ansträngningar att rädda vårt folk och sjuka nation. Varför är så många vita män så ivriga att förgöra sin egen sort till förmån för sionisterna och bastarderna.
Jag ser tre FBI män som gömmer sig bakom några trän norr om huset. Jag kunde enkelt döda dem, jag hade deras ansikten i mitt sikte. De såg ut som bra bärare av sitt genetiska arv, ändå ger de alla sina talanger till regeringen som öppet försöker förgöra densamma ras som dessa agenter tillhör. Varför kan de inte se detta?
Vita män som dödar vita män, saxare som dödar danskar? När ska det sluta? Ariernas förbannelse!
Jag visste igår natt att idag skulle vara min sista dag i livet. När jag gick till sängs såg jag alla mina älskade så klart, som om de var här med mig. Alla mina minnen passerade. Jag visste då att min ”tour of duty” var slut.
Jag har varit en god soldat, en orädd krigare. Jag kommer att dö med ära och förena mig med mina bröder i Valhall.
För blod, jord och ära, för tro och för ras.
För mina barns framtid. För mina förfäders gröna gravar. ”
Robert Jay Mathews

Bob Mathews är nu i Valhall där han tittar och väntar på dem, som liksom han, anser att vårt folk är värt att kämpa för. Bob är en sann hjälte av vårt folk. Alla som anser sig vara vårt folks krigare borde ta sig tid varje 8:de december för att dricka en skål till Bob.

GK: Var det något Ordern gjorde som du anser borde gjorts annorlunda?

RS: Orden gjorde många små misstag och även ett par stora. Det största taktiska misstaget var att inte operera i celler redan från början och att tillåta att alla medlemmar visste vad som föregick. Hösten 1984 rättades dessa misstag till. Orden bröts ner till celler och opererade under ”need to know basis”. Om en person inte var engagerad i en speciell aktion, eller hade särskilda behov av att veta, så blev de inte tillsagda något om den. Om Ordern hade arbetat på detta sätt från början hade säkert några av oss än idag varit i operativ tjänst.


GK: Hur behandlade de federala agenterna och fängelsevakterna dig efter ditt gripande?

RS: Eftersom jag var den sista nyckelmedlem som inte gripits placerades jag på FBI:s ”10 mest eftersökta” lista. Jag var den första personen från den rasliga rörelsen som placerats på denna lista så mitt gripande var stora nyheter. Ett försök gjordes i att placera mig i ett utomliggande häkte för att dölja min vistelseort men det lyckades inte. Dagen efter mitt gripande fann någon från rörelsen ut vart jag var och kontaktade häktet om att få besöka mig. Jag flyttades omedelbart till det federala kriminalvårdsinstitutionen i Bastrof, Texas, där jag sattes i en minimal cell på isoleringen. Samma kväll kom fyra stora vakter in i min cell, de satte handbojor och fotbojor på mig och tog mig till chefen för isoleringen. Han bad mig sätta mig ner och sa åt vakterna att gå ut. Han gav mig ett gott skratt då han frågade mig när jag skulle bryta mig ut från fängelset. Uppenbarligen hade han sett för mycket på TV vilket i och för sig var okey för mig. De berättelser de blivit tillsagda om mig har satt måttet för hur jag behandlats av vakter sen dess. Jag vet inte vad de har nerskrivet i min fängelse akt men jag hoppades jag vore en tiondel av vad de tror. Då skulle jag varit en ond jäkel…
Alla problem jag har i fängelse härstammar från den administrativa delen av de regionala och nationella kontoren. De vakter jag har daglig kontakt med behandlar mig på ett professionellt sätt.
Vad det gäller de inledande förhören så var blev jag helt överraskad av sättet jag behandlades på av FBI. Jag förväntade mig och var förbered på en hård behandling. Men så fort jag bad om en advokat och sa åt dem att jag inte skulle svara på några frågor så slutade de att ställa dem och behandlade mig ganska väl. Jag tror att detta var för att åklagaren trodde att om jag behandlades väl skulle jag bli en angivare och sätta flera nyckelmedlemmar i fängelse samt ge dem svaren de behövde i Berg mordet. Den stora Order rättegången var över med flera angivare som berättade allt de visste med resultatet att de tio åtalade Order medlemmarna erhöll 40 till 100 års fängelse. Då jag aldrig suttit i fängelse tidigare trodde de nog att jag skulle liera mig med angivarna och berätta allt jag visste. Men när åklagaren ville ha ett möte med mig och erbjuda mig en ”överenskommelse” för mitt samarbete vägrade jag att träffa honom. Två och en halv månad efter jag fått mitt 60 års straff kom FBI till fängelset och erbjöd mig min frihet om jag vittnade framför sammanlagt fyra rättegångar. När jag vägrade att samarbeta med dem sattes jag omedelbart i isoleringen och blev anklagad för falska rymningsförsök vilket ledde till att jag förflyttades från ett medelklassat säkerhetsfängelse till ett max klassat säkerhetsfängelse.

GK: Hur är fängelselivet för dig som en pro-vit soldat?

RS: På grund av två flyktförsök, dödsfallet av ett skinnhuvud som ville bli en svart muslim och för den jag är, det vill säga enligt fängelse administrationen ”fadern av Odinism” (inom fängelsevärlden) med ett för stort inflytande över medfångar, så har jag totalt bara varit 27 månader på öppna avdelningar sen mitt gripande 1986. Mina längsta perioder på öppna avdelningar på den tiden var 8 månader 1988 och 7 månader 1986. Resten av tiden har antingen spenderats på isoleringen (the hole) eller federala super säkra fängelser (locked-down super-maximum security prisons). På dessa två alternativ kommer fången bara ut från cellen för kort promenad eller dusch. Jag är för närvarande på ett federalt super-max säkert fängelse i Florence, Colorado, vilket anses vara en slutstation för fångar. Jag sändes hit efter min senaste tid på öppen avdelning vilken slutade med stort kaos på rastgården. Allt började med att jag slogs ner bakifrån och blev medvetslös. Därefter användes mitt huvud som en fotboll. Jag fick först en incidentrapport på mig som anklagade mig för upplopp där det hävdades att jag setts stå i mitten i en grupp av cirka 10-15 vita som konfronterade runt 75-100 svarta när de två grupperna började slåss mot varandra. Det korrekta antalet vita och svarta på gården visade sig vara 26 vita och 350 svarta. Av de 26 vita var det 11 som stod fast och mötte horderna av svarta och alla skadades för detta. Att de stod kvar som krigare räddade mitt liv. Alla elva brukade besöka Odinist mötena jag höll varje vecka i fängelse kappellet. Videokameran från gården visade att bråket började med att jag slogs medvetslös bakifrån så jag friades från alla anklagelser. Men för att visa er hur livet i fängelse fungerar för mig, fångar som ansågs skyldiga till upplopp flyttades till öppna avdelningar, jag var den enda att som flyttades till super-max.


GK: Vad gör du för att inte förlora hoppet efter alla dessa år bakom galler?

RS: Med förlora hoppet antar jag att du menar att säga att min rasliga stolthet var fel och därmed söka fördelar från vår fiende. Jag skulle definitivt vilja vara någon annanstans än i fängelse men jag har ännu inte mött något som skulle kunna få mig att svika mina förfäder med en sådan handling som att ge upp eller förlora tron. Det kan komma den tid då jag på grund av hälsoskäl eller likvärdiga skäl väljer samma utgång som gjorts av sådana hedervärda män som Adolf Hitler eller Hermann Göring men jag skulle aldrig ge mina fiender nöjet att se mig svika min tro i den viktiga kampen för de 14 orden.


GK: Praktiserar du någon religion?

RS: Jag är en Odinist/Wotanist. Jag följer mina germanska förfäders tro uppdaterad till att passa dagens värld. Det är en religion som härstammar från våra gener och har ärvts av oss från våra förfäder. Det är en religion som representerar oss och inga andra.

GK: Anser du att du har en person, eller några personer, som har hjälpt till att forma dig till den man du är idag, kanske främst som ideologiska förebilder?

RS: Jag har en stark tro i att vår germanska kultur medvetet håller på att förgöras och att vårt folk är på väg med utrotning. Som en fängslad krigare beundrar jag först och främst de som tagit till vapen, därefter beundrar jag de som står i fronten i propaganda kriget som försöker få vårt folk att tänka på sitt blods arv. Med blod menar jag det blod som flyter i deras ådror som har nedärvt till oss från våra förfäder. Såväl krigarna som propagandisterna behövs om vi ska vinna detta krig.

GK: Hur ser du på dagens rörelser? Vad kan du se som är positivt och kan du sätta fingret på något som du tycker är dåligt?

RS: Den positiva sidan är att jag är oerhört imponerad av det ständigt ökande antalet ungdomar som vaknar upp för de faror som hotar vårt folk i sin helhet. Det negativa är att vita idag endast representerar 8 till 10 procent av världens befolkning. Endast 2% av världens kvinnor i barnafödande ålder är vita. Dessa skjuter antingen upp barnafödandet till senare och föder sen bara en till två barn, eller så dödar de barnen på adoptionskliniker plus att ett ökande antal av våra kvinnor väljer att avla sig med icke-vita. Vår ras reproducerar sig inte medan alla andra raser ökar. Till detta skall tilläggas sionisterna och ras förrädarna som översvämmar varje vit nation med icke-vita (som avlar ut oss). Vad icke-vita inte klarat av med svärdet lyckas de med genom enbart barnafödande. Oddsen för att dina barnbarn eller barnbarns barn ska vara icke-vita ökar för var dag. Det mest negativa jag kan se är avsaknaden av testosteronet nödvändigt för att agera som disciplinerade krigare och sätta ett stopp på detta och de som tvingar det på oss.

GK: Hur är stödet från utsidan, både finansiellt som emotionellt stöd?

RS: Stödet jag fått har varierat under åren men det har alltid funnits där. Posten till mig kommer i sådana kvantiteter att jag har svårt att svara. Om jag inte vore på ett fängelse med denna höga säkerhet där man för det mesta är inlåst i cellen hade jag haft svårt att svara på alla brev.

GK: Vad är din åsikt över att ditt land far omkring världen som en självutnämnd världspolis, med döda människor i sina spår? Till exempel Serbien, där USA:s Wesley Clark sa att det inte skulle få finnas några homogena länder kvar.

RS: USA har en ockupationsregim som vi kallar Z.O.G. vilket står för Zionist Occupational Government (Sionistiska Ockupations Regimen). Sverige, liksom alla andra vita länder, har sitt eget ZOG. Amerikanska ZOG råkar vara den starkaste av dem alla och är därför den polismakt sionisterna använder. Vad det beträffar Clarks uttalande tror jag att mina handlingar säger mer än vad jag kan säga eller skriva. Det finns skäl till varför jag åtalades för att konspirerat för att upproriskt störta den amerikanska regimen. Jag gillade inte ZOG:s planer att förinta mitt folk här och gillade inte heller deras planer att förinta mitt folk i Europa. Jag fastställer inte min nation med geografiska gränser. Mitt folk är min nation och jag har inga skyldigheter gentemot någon annan. Serberna utgör en eller fler av de fem folkstammar som tillsammans utgör den vita rasen. Det gör dem till mitt folk och en del av min rasliga nation. När ZOG:s trupper attackerar det serbiska folket attackerar han mina bröder.


GK: Vad tycker du om WTC attacken? Var det en ”attack” på den ”startkast lysande demokratin” eller var det ett resultat av USA:s förda utrikespolitik?

RS: Det som hände World Trade Center och Pentagon var resultatet av USA:s policy Israel först.

GK: Finns det någon läsning du kan rekommendera våra läsare och har du några favorit författare?

RS: Jag listar några av de många skrifter som har påverkat mig: Imperium av F.P. Yockey, Which Way Western Man? Av W.G. Simpson, Min Kamp av Adolf Hitler, The myth of the twentieth century av A. Rosenberg, The voices of our ancestors av W. Sorrenson och The Lightning and the Sun av S. Devi.
Förutom listan ovan är det viktigt att vårt folk läser om sin historia för att komma i kontakt med sin rasliga själ. De behöver läsa och förstå vad denna kamp handlar om.
Om någon kommer i kontakt med sin rasliga själ och har en bra förståelse vad denna kamp handlar om så kommer de, om de har några germanska gener, vilja göra något åt det. Det leder oss till nästa kategori av böcker. Jag rekommenderar starkt läsning av böcker som behandlar ämnen som överlevnads teknik, improviserade vapen och sprängämnen och gerilla taktik.

GK: Sverige är medlem i EU. Vad är dina åsikter om EU, vars lagar nu skall betyda mer än våra svenska lagar?

RS: Jag är en stark anhängare till att den vita rasen ska etablera en samling av germanska nationer något likt den i Schweiz. Om vi inte gör detta är det mycket möjligt att vårt folk upphör att existera. Europeiska Unionen å andra sidan är inget annat än en organisation som etablerats för att förstör allt motstånd mot sionister och för att förgöra vårt folk.

GK: Under –99 sattes Sverige på den internationella kartan efter ett par incidenter som var kopplade till den nationella rörelsen. Två polismän blev skjutna under ett rån, ett tidigare våldsamt anarkistiskt par, numer arbetande inom media med research mot patrioter, fick deras bil sprängd med mannen i den och en vänsterradikal blev mördad med ca: 10 skott. Vad är din åsikt om händelser som de ovan nämnda?

RS: Krig är helvete. Jag är en beundrare av de män som väpnat tog upp kampen i Sverige i 90-talets början. Detta gjorde dem till en del av ett unikt broderskap. Det verkar som 1999 producerade fler hjältar från Sverige som jag välkomnar till detta unika brödraskap. Min åsikt om dessa män av handling är detta ”- Bröder, jag saluterar er och sänder er min hälsning. När vår kallelse kommer till var och en av oss att ta vår plats i Valhalls sal, där de modiga lever för evigt, anser jag det vara en ära att tömma många bägare av mjöd med er”.

GK: Här i Sverige samlades 1 000 patrioter år 2000 i en minnesstund, det var den största manifestationen sen 50-talet. Året efter samlades 1 200 personer och nu senast 1 600. Hur informerad är du om rörelsen i Sverige, och om du är det, vad är din åsikt om den?

RS: Jag är inte lika informerad om händelserna i Sverige idag som jag var på 90-talets början. Men jag hörde om år 2000 samling för den mördade ynglingen. Samlingar av den storleken visar stödet som behövs för att stödja underjordisk gerilla aktioner. Min åsikt om detta är att sådana samlingar är fantastiska och jag hoppas att samlingarna fortsätter att öka och spridas till resten av den vita världen.

GK: Vad vill du säga till svensk ungdom, liksom till de äldre, som läser detta?

RS: Hamna inte i diskussioner om obetydliga ämnen. Det finns inget annat ämne än uppehållandet, bevarandet och förevigandet av vårt folk. Det är bra att vara stolt över sitt land och sin historia men ert land är inte er nation. Vårt folk är vår nation och det är den enda nationen vi är skyldig lojalitet till. För om den vita rasen inte överlever spelar det inte den minsta roll vilken land det existerade i eller vad de gjorde när det fanns där.
Redan nu översvämmar kulturförstörarna Sverige med icke-vita invandrare, precis som de gör med alla andra vita länder. Lagar har antagits i Sverige och de flesta andra vita länder som gör det till ett brott att tala fritt. När de icke-vita invandrarna börjar rösta kommer de rösta för att ta bort ännu mer av det som vi vita värderar högt och sätter stolthet i samtidigt som de bryter ner det arv våra förfäder gav oss. Se på städer som New York, Detroit, New Orleans etc. och se vad framtiden har i sitt sköte för Sverige och resten av den vita världen. Titta på Indien och se hur dina efterkommande kommer se ut ifall kulturförgörarna är framgångsrika.
Till de äldre säger jag detta; - Vi hade vår chans men missade den. Generationen innan mig förenade sig med den stora majoritet som slogs mot, och hjälpte kulturförgörarna att krossa, hjältarna från 1940:s germanska rörelse som försökte rädda vår ras.
Till min generation säger jag detta; - Det var inte tillräckligt många av oss som äskade sitt folk tillräckligt för att slåss för det så det var omöjligt att vinna. Men de av oss som slogs för vårt folk orsakade ett genetiskt uppvaknande bland våra unga som växer sig starkare för var dag. Vår framtid, framtiden för vårt folk, tillhör dessa väckta ungdomar och vi gamla krigare måste kliva åt sidan och låta dem göra det de måste göra. Vårt jobb nu är att ge dem allt stöd vi kan.
Till de unga säger jag: - Ni är bara en del av en kedja som sträcker sig tillbaks till tidens början. Alla era förfäder lever i era gener. De är germansk för att dina förfäder slogs för att vara vit och för att försvara deras levnadssätt. Det är nu upp till dig att se till att denna kedja spinner vidare i ytterligare tusen generationer framåt. Uppdraget som väntar denna generation är ett oerhört uppdrag för i dess händer vilar vårt folks öde. Endast du kan avgöra om vårt folk ska upphöra sin existens eller leva vidare för att fullfölja sitt öde. Min tro är att denna generation är redo att möta uppdraget och besegra motståndet. De kommer stå som levande Enhärjare i den kommande striden Ragnarök och genom att göra det kommer de frammana återfödelse som det spås i Voluspan.

GK: Några sista ord till våra läsare?

RS: Jag saluterar alla de aktivt engagerade i detta oförklarade krig för att säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn, åt helvete med alla andra.


Richard Scutari # 34840-080
US Penitentionary – Max
P.O. Box 8500
Florence, CO 81226-8500
USA