Mördare och politiker i pakt

I flera månader, nära ett halvår, försökte alla vänstersekter och dess allierade, från obskyra AFA till minst lika tvivelaktiga miljöpartiet, enas och mobilisera till en kraftmätning med den patriotiska minnesmanifestationen för Daniel Wretström som äger rum varje år i första helgen av december.

Allt annat än en samling på över 3000 kommunister var enligt dem själva ett misslyckande. I desperata försök att förmå att samla denna siffra arrangerade vänstersekterna rekryteringsmöten i invandrartäta förorten Tensta för att hetsa främlingar mot de mängder med svenskar som kom att komma till Rönninge och Salem den 7:e december.

Svidande fiasko för vänstern
Hatsekternas mål var att stoppa minnesmanifestationen, eller ”stoppa nazimarschen” som de så begåvat uttryckt sig. Salem skulle bli en ”nazifri zon” och istället för att tusentals svenskar skulle samlas och protestera mot det mångkulturella våldet och hedra Daniel så skulle Rönninge och Salem fyllas med ”antirasister” och en stor fest utlovades till alla som kom för att deltaga i hatsekternas spektakel. Någon segerfest bjöds det dock aldrig på. Klockan 14:00 löpte tillståndet för gravskändarna ut, vid denna tidpunkt var de också som flest vid Rönninge torg. 800 förvirrade människor hade lurats till Rönninge torg i förevändningen om att denna dag skulle ”nazismen krossas”, åtminstone 700 hade lurats dit under falska löften. Resterande 100 bestod av riksdagspolitiker, mördare, kommunister, främlingar och annat löst folk. Under de senaste åren har det visat sig att vänsteraktivisterna och dess allierade inte är fler än omkring 100 övertygade personer. Med massiv mobilisering, rekrytering utomlands och god hjälp från de etablerade partierna i riksdagen lyckades de mest skrupelfria arrangörerna inom kommuniströrelsen samla ytterligare 700 människor, mestadels småflickor som inte förstår bättre och pojkar i tonåren som helst vill vara som småflickor. En övervägande majoritet av de församlade individerna talade efteråt om en besvikelse över arrangemanget. De misslyckades med allt de hade lovat och alla deras mål för dagen och kvällen smulades sönder.

Feg attack på barnfamilj
Ungefär vid 11-tiden på förmiddagen är en kvinna med sin familj och några vänner till familjen samt familjens hund av rasen Chihuahua på väg hem på ett pendeltåg från centralen. Vid Södra station stiger ett 30-tal kommunister ombord vagnen som är på väg till gravskändarsamlingen i Rönninge. Det är såväl inhemska som internationella anarkister, vanligen omnämnda som antirasister i massmedia. Ganska snart känner några kommunister till den nationella barnfamiljen och dess vänner och påbörjar genast ett mycket fegt påhopp. Antirasisterna gav sig även på hunden, som inte är större än en katt med sina knappa 2 kilo vid vuxen ålder, de stampade, sparkade och försökte strypa hunden genom dennes koppel.[CHI.JPG] Modern i familjen lyckades dock med att dra över hundens halsband och på sätt rädda livet på hunden som annars skulle ha kvävts ihjäl av antirasisterna. Anarkistpöbeln angriper det patriotiska sällskapet med flaskor och knivar. Flaskor krossas mot såväl männen i sällskapet som mot kvinnan. Tack vare ett ryggmärgsbeslut av en av männen i sällskapet skyddas den 2-årige sonen mot de sparkar som riktas mot honom. Mannen tar sonen i famnen och ställer sig i ett hörn med ryggen vänd emot antirasisterna för att skydda den 2-åriga pojken från fler slag. Antirasisterna passar nu på att skära sönder mannens hälsena, antingen med kniv eller trasigt glas. I takt med att pojken skriker i panik börjar kommunisterna att återigen sparka och stampa på hunden, modern slänger sig handlöst ner på golvet och över hunden för att skydda den med sin egen kropp. Det innebär att kvinnan får mottaga flera sparkar och blir träffad av glasflaskor som kastas mot henne. När tåget stannar vid en station lyckas det patriotiska sällskapet lämna tåget. De sista flaskorna kastas mot dem innan tåget stänger sina dörrar, i tågets fönster står flera kvinnliga antirasister och skrattar åt den vettskrämda pojken som gråter och är otröstlig.

”Död åt familjen”
Det är inte helt otänkbart att Gudrun Schyman har varit en inspirerande källa till överfallet mot barnfamiljen. I ett politiskt torgmöte höll Schyman ett föredrag under parollen ”Död åt familjen”, där hon angrep såväl kärnfamiljer som traditionella familjer överlag med mamma, pappa, barn. Alkoholisten, kommunisten, porrfilmsskådespelerskan, lögnerskan och offentligt urinerande Gudrun Schyman önskade att traditionella familjer ska upplösas och hon passade på att annars önska dem fattigdom och död. Schymans lakejer tog henne på orden och försökte den 7:e december 2002 mörda en småbarnsfamilj.

Oundviklig vedergällning
Mamman har sökt psykologiskt stöd för sin son som inte vågar åka kommunalt längre. Familjens Chihuahua har sökt skydd under soffan i hemmet och vågar inte att krypa fram. Mannen som skyddade den 2-åriga pojken med sin kropp fick föras till sjukhus. Kännedomen om det fega överfallet spred sig blixtsnabbt till patrioter och det var en vrede som nästan gick att ta på som uppstod. Att en vedergällning med krav på kommunistblod var att vänta var självklart, det var mer osäkert om när vedergällningen skulle komma. Blodshämnden utkrävdes senare på kvällen vid en hamburgerrestaurang där ett sällskap med patrioter satt och åt sen kvällsmat. Helt oannonserat kliver en grupp med kommunister in på restaurangen, patrioterna uppmärksammar dem och lämnar sin mat och stiger fram till kommunisterna och påbörjar en vedergällning. Gruppen med kommunister får stifta närmare bekantskap med inredningen på restaurangen.
Bland annat slås en stol sönder i huvudet på en av kommunisterna. De på avstånd, tryggt beskyddade bakom polis, modiga kommunister som inte har slagits till golvet flyr ut från resturangens lokaler men hinner inte långt innan patrioter kommer i fatt dem och fäller dem med sparkar och slag till asfalten. En av Khaled Odehs anhängare fick en kostnadsfri toppning av sina rastaflätor då de slets loss av ilskna patrioter. Med överfallet på barnfamiljen i minnet slås samtliga kommunister medvetslösa. Kommunisterna lade nivån lågt detta dygn i och med att misshandla en barnfamilj med flaskor och knivar.

Historien upprepar sig
När den unga kämpen Horst Wessel mördades av kommunister och judar i Tysklands 1930-tal börjar hans mördare att sprida desinformation om hans person. Lögner som lever kvar än idag i brist på sanningsenlig upplysning. I ett försök att avhumanisera Wessel spred kommunisterna ut rykten om att Wessel ägnade sig åt en hallickverksamhet och genom det hade han skaffat sig personliga fiender. En del av kommunisternas och judarnas mål med lögnkampanjen var att rättfärdiga mordet på honom. Som en oduglig medborgare som ägnade sig åt en suspekt syssla. I själva verket var motivet till mordet av den anledning att Wessel nästintill hade besegrat kommunisterna med sin Sturm 5 grupp och Wessel rekryterade helt ogenerat män från kommunisterna till sin egen grupp. Ett dussin kommunister och judar belägrade hans hyresrum. Tre män rusade uppför trapporna och slog på dörren. När Wessel, som var innanför tillsammans med sin flickvän och en väninna till denna, öppnade skrek en man, Albrecht Höhler, ”upp med händerna!” och avlossade en niomillimeters parabellumpistol i hans ansikte och sköt av käken på Wessel. När Horst Wessel begravdes följdes han av tusentals tyskar som bar hans kista. Polisen beslagtog fanan som kistan var insvept i. Kommunister hade samlats för att störa begravningen. De sjöng internationalen, skrek okvädningsord och stal flera begravningskransar. På en mur hade kommunister klottrat hånfulla ord om att Wessel var en hallick. Kommunisterna skrek och kastade sten på begravningsdeltagarna.

Politiker och mördare i symbios
Stockholm december 2000, blott en vecka efter mordet på Daniel, klottrade mörka krafter; ”1-0 till svartskallarna” i en tunnel i Salem åsyftandes på att svartskallar lyckats mörda Daniel. Stockholm december 2002 samlas kommunister, riksdagspolitiker, mördare och främlingar för att kasta flaskor och sten mot alla som fick benämningen ”nazist”. Gustav Fridolin, riksdagsman för miljöpartiet och Kalle Larsson, riksdagsman för vänsterpartiet var båda funktionärer vid gravskändardemonstrationen på Rönninge torg. Tillsammans med maskerade kommunister och inblandade främlingar i mordet på Daniel bröt de mot lagen och började med en ockupation av torget efter att deras demonstrationstillstånd löpt ut. De skamlösa människorna misshandlade förbipasserande människor med glasflaskor, de attackerade även polisen när de upplyste om att tillståndet var slut och det var hög tid att lämna torget. Beriden polis fick sina hästar knivskurna av antirasisterna när de kom i närheten av folkhopen. Gustav Fridolin och Kalle Larsson ser inga problem med att vara funktionärer till en demonstration vars syfte är att störa en minnesstund för en mördad svensk pojke. Det finns uppenbarligen heller ingen intressekonflikt med att stå armkrok med Danilo Baeza, en av de som dömdes som delaktig i mordet på Daniel. Arrangörerna försökte att göra sken av att demonstrationen var ”humanism mot våld”, en antivåldsdemonstration vars deltagare gör ett försök att mörda en barnfamilj med knivar och glasflaskor, vars deltagare knivskär polishästar, vars deltagare sparkar på en försvarslös hund. Politiker, främlingar, mördare och kommunister i en mördande allians.

Ingenting kan stoppa oss
Alltjämt var en förödande förlust för de samvetslösa gravskändarna och anhängarna till mördaren Khaled Odeh redan förutsedd. Kommuniströrelsen tycks fortfarande vara groggy efter sommarens smärtsamma omgång som en del av Stockholms patrioter bjöd på. I ett sista försök att rädda sitt anseende kablar hatsekterna ut lögner om en framgång mot patrioterna genom att de stod på Rönninge torg och frös klockan 16:00 när patrioter samlades, vad som sätter käppar i lögnmaskineriet för kommunisterna är att flera månader innan aktuellt datum, 7:e december, bestämdes att en ny och större uppställningsplats var ett måste då vi patrioter inte längre får plats på Rönninges trånga torg. En stor parkeringsplats mittemot Rönninge torg fick bli platsen där det 1 600 män och kvinnor starka tåget formerades. Arrangörerna i Salemfonden – Till minne av Daniel Wretström deklarerade att samlingsplats var Rönninge station. Anhängarna till Khaled Odeh lovade att blockera våran samlingsplats. De misslyckades. Vi samlades, som utlovat, vid Rönninge station. Samma lögnare lovade att ”stoppa nazimarschen”. De misslyckades. Vi vandrade upp till mordplatsen, precis som vi lovat.

Väl mött i Salem 2003