En sista hälsning till kamrat Marcel

Onsdagen den 7:e samlades ett hundratal personer i Björnekulla kyrka för att säga adjö till vår kamrat Marcel Shilf. Marcel led av en svår sjukdom som tärde på hans kropp men trots kampen mot tiden så fortsatte han osjälviskt att kämpa för vårt folk och alltid ställde han upp när hans vänner behövde honom.


I Björnekulla kyrka förenades Marcel med sin fru Sandi så sent som i somras. Denna dag var många besökare från bröllopet med men för ett desto mer tragiskt skäl. Över hundratalet besökare hade kommit och blomsterarrangemangen vittnade om Marcels alla vänner. Det var kransar från patrioter från USA, England och Tyskland m.m. Det fanns även bland besökarna tyskar som själva kommit till kyrkan för att lämna sina blomsterarrangemang, likaså två engelsmän som flugit till Sverige med sitt blomsterarrangemang föreställande den brittiska flaggan.


Från Marcels fränder i Blood & Honour kunde man se kransar från B&H Scandinavia, B&H USA, B&H Stockholm, B&H Småland, B&H Support Sölvesborg m.fl.

NSF Riks hade tillsammans med NSF Örebro färdats till kyrkan och nedlagt sina kransar, även så info-14. Bland alla kransar fanns även mängder av privata.

Vid Marcels kista i kyrkan hade man placerats ett livets träd av trä. Detta, istället för den uppochner vända dödsrunan, påminde en om att så länge vi, Marcels vänner, lever kommer Marcel aldrig att dö. Han lever med oss för alltid.


Efter prästen talat fick en av Marcels vänner, Erik Blucher, säga några ord. När detta var gjort fick sex av Marcels vänner föra kistan ut ur kyrkan ner mot hans grav. Man bar även med fanorna för de länder som Marcel haft band till, den tyska, danska och svenska. Livets träd fördes också med i denna vandring. Därefter följde alla besökare.


Givetvis var de motbjudande parasiterna från pressen på plats. Likt de asgamar de är sprang de över gravar och vissa av dem stod till och med på gravstenarna för att få så bra bilder som möjligt.

En fotograf råkade i sin upphetsning ramla över en gravsten när han sprang framåt i blind extas. Motbjudande är ordet.

Därefter sänktes kistan ner i graven och en efter en fick Marcels vänner lägga ner sina blommor i graven.


Kyrkan hade nekat två av de tre talarna som var planerade att säga några ord om vår vän så därför bestämdes det att en återträff skulle ske 2 timmar efter kistnedsänkningen. Förhoppningen var även att man då skulle slippa den överdrivet stora styrka statliga lakejer som fanns på plats samt de motbjudande representanterna från "svensk" press. Så var inte fallet utan såväl polis som journalister fanns på plats, dock i avsevärt mindre antal.


Tyvärr var många tvungna att börja sin färd hemåt efter ceremonin men flertalet hade i alla fall samlats för att gemensamt säga ett sista farväl. Som förste man att tala var Pierre Ljunggren från svenska Blood & Honour. Därefter följde Mob (Blood & Honour Norge), Cas (Blood & Honour Danmark) och Björn Björkkvist (NSF). Erik Blucher avslutade med att säga några ord.

info-14 sänder våra varmaste hälsningar till såväl Marcels fru Sandi som alla hans släktingar.

Vila i frid - din ande marscherar ännu med oss.

Redaktionen