Mer än 1 000 tågade för Daniels minne

Publicerad: 2000-12-16 kl 00:00

Vid 15.30 började de första anlända till platsen. Redan då startades en dialog mellan ansvarigt befäl och en medarbetare från info-14 om hur och när tåget skulle avgå. Vi fick där informationen att polis skulle stänga av trafiken när vi skulle gå och att de två filerna uppe vid platsen för blomnedläggningen skulle spärras av så att talen kunde hållas.

När en kvart hade passerat hade ett flertal bilister anslutit sig och med det pendeltåg som kom in på perrongen anlände minst 150 personer om inte många, många fler. Vid detta skede kom patrioter i en strid ström för att ansluta sig. Vid denna tidpunkt hade även övriga arrangörer kommit till platsen och blivit uppdaterade på läget och vilka överenskommelser som gjorts med ansvarigt polisbefäl.

När vi såg alla som kom och kom och kom så kunde vi direkt konstatera att dagens minnesstund skulle bli stor, värdig och en direkt signal till de styrande att alla svenskar tänker inte blunda för de offren mångkulturen skördar. Tvärtom, denna dag hade Sverige vänner samlats från hela landet för att hedra Daniel och visa sin avsky för det fega dåd han blev utsatt för enbart en vecka innan. Precis som när skvallertidningarna uttalar sig om kändisfester, "alla var där", så gällde även detta uttryck idag. ALLA var där. Det fanns inte en nationell organisation, tidning, hemsida m.m. som inte var representerad denna dag. Alla var rörande överens att det krävdes en nationell samling för att kraftigt markera att vi aldrig kommer stillatigande se på när unga patrioter som Daniel inte ens får en chans att uppleva sin 18-årsdag.

När det var dags för avfärd gick informationen ut att deltagarna skulle avmarschera 3 och 3. När det mäktiga tåget med dess i vinternatten upplysande facklor började ringla sig uppåt mot sin destination tog det lång tid innan hela tåget ens hade en möjlighet att ställa upp sig. Det var helt enkelt en sådan stor sammanslutning så att det var omöjligt att kunna se början av tåget på samma gång som slutet. Tåget sträckte sig flera hundra meter och disciplinen var hög. I raka led vandrade deltagarna under knäpptystnad.

Det var då vi kunde andas ut och konstatera att alla våra gemensamma ansträngningar hade gett resultat. Veckan har varit fylld av aktiviteter för att kunna styra upp minnesstunden. Det var material och utrustning som skulle fram, det var möten mellan olika grupperingar för att komma fram med gemensamma handlingsplaner, det var informationsspridning för att få ut tid och plats till så många som möjligt. Ett stort tack och en eloge ska ges till alla de ute i landet som har ansvarat för mobiliseringen på sina respektive orter och att så många kunde samlas på mindre än en veckas förvarning är fantastiskt.

Under dagen hade de sista förberedelserna gjorts. Ett podium som skulle användas för att lägga en del av alla blommor på hade snickrats ihop, ljudutrustning insamlats m.m. m.m. Detta podium placerades ut och ljudutrustningen började riggas upp på en lastbil ca: 40 meter bort. När tåget anlände beordrades samtliga halt. Därefter slussades små grupper fram för blomnedläggning och ljuständning. Detta innebar en lång, lång väntan för de som stod långt bak i tåget men var en nödvändighet. Det kaos som skulle uppstå om 1 000 personer samtidigt skulle fram till en liten väghörna var något vi inte ansåg vara värdig dagens manifestation.

När alla hade haft chansen att lägga ner sina blommor var det dags för de talare som var inplanerade att förmedla sina ord till den samlade massan. Robert Vesterlund (info-14) hade en konferencier liknande uppgift vilket betydde att han presenterade talarna och gick ut med nödvändig information. Efter att några ord hade sagts om varför vi hade samlats blev de två trubadurerna Peter och Pär presenterade. De tog det lastbils flak som för kvällen fick fungera som scen i besittning. Deras första åtgärd var att utlysa den tysta minut som skulle hållas. För detta ändamål uppmanade de samtliga att stänga av sina mobiltelefoner vilket ledde till en febril aktivitet bland de 1 000 samlade. När detta var gjort inleddes den tysta minuten.

När minuten var passerad började de första tonerna på en nyskriven låt att ljuda. Låten handlade om den tragiska händelse som också var skälet för samlingen, d.v.s. Daniels alldeles för tidiga bortgång. Många var det nog som starkt berördes av denna vackra sång. Jag tror även att meningarna som "de tog ditt liv från dig och mig" och "de tog ditt liv från din kära mor - din kära lilla mor" är något som etsade sig in hos många människors sinnen denna kväll.

När denna vackra låt hade kommit till sitt slut var det dags för den första talaren att presenteras. Som första man var "Enköpings-Adde", en god vän till Daniel, som ville förmedla sin bild av vem Daniel var. I ett tal där tårarna var nära att träda fram berättade han bland annat att ett av Daniels stora nöjen var att fiska.

Därefter beträdde Bo Nilsson (NSF) scenen. Han gick till hårt angrepp mot de krafter som bär Daniels död på sitt samvete.

Den tredje talaren var en utländsk gäst med smeknamnet Jäsä (Blood and Honour) som valt att hålla sitt tal på svenska trots att det inte är ett språk han använder under normala omständigheter. Men efter en uppmaning att ta hänsyn till eventuella felaktiga uttalningar på ord så visade Jäsä att det inte fanns något skäl för att oroa sig. Jäsä blev snabbt en av de 2 mest hyllade talare för det tal han höll. Många sade sig efteråt ha uppskattat talet och ansåg att det var väldigt känsloladdat.

Den fjärde talaren var Erik Hägglund (Nationell Ungdom). Tillsammans med Jäsä höll han ett av de två tal som efteråt fick mycket beröm. Hans tal var mycket kraftfullt och han belyste flertalet viktiga frågor. "-Varför fick inte Daniel uppleva sin 18-års dag?", "Vems tur är det att dö nästa gång?" röt han kraftfullt och många stämde in. Han frågade sig även hur många gäng det finns ute i landet som liksom förra lördagens gäng är bereda att döda unga patrioter bara för deras åsikter.

Den sista, och femte talaren, var Thomas (info-14) och han drog paralleller till den minnestund som hölls för den 16-åriga patrioten Anders Gustavsson för några år sen. Anders blev brutalt mördad på nyårsnatten och fick sin högra hand avkapad. Man har ej funnit hans hand eller kunnat åtala någon potentiell mördare. Nu när man i Daniels fall har häktat en av mördarna uppmanade han till en rättvis behandling och inte den rättvisa som brukar existera när patrioter blir inblandade i "rättstvister". Svensk "rättvisa" har en förmåga att behandla Sverige vänner som "laglösa" andra klassens medborgare.

Efter det sista talet var det dags för trubadurerna att spela ytterligare en låt. Denna låt var känd för de flesta då de spelade För fäderneslandet av Ultima Thule. Med varierande gitarr spel och munspel ljöd tonerna ut ännu en gång. Hundratals av de samlade slöt upp i gemensam allsång och känslan av gemenskap och solidaritet var total. Från info-14 vill vi säga ett stort tack till dessa patrioter för de ljuva toner vi fick äran att uppleva denna sorgsna kväll. I och med detta så var kvällens minnesstund till sin ände och samlingen tågade gemensamt ner till Rönninge station.

Lördagens manifestation kommer att etsa sig in i minnet hos alla de som var med oss som en värdig och kraftfull manifestation för "Lilleman" som endast blev 17 år.

Unga broder - Vila i frid - En människa är inte död förrän han glöms.

Efterträff

Flera av deltagarna anslöt sig till en efterträff som arrangerats av Gula Korset. Den ägde rum på ett diskotek i centrala Stockholm där samlade patrioter fick avnjuta nationell musik i goda vänners lag. För de intäkter som erhölls kommer utgifterna för minnesstunden att täckas. De utgifter vi haft där gäller lastbil, el aggregat och mixerbord. Dessutom täcktes utgifterna för kvällens arrangemang. För den blygsamma vinst som erhållits kommer dessa att direkt användas för Gula Korset vanliga verksamhet, d.v.s. fånghjälp. Vinsten kommer i början av veckan skickas till utvalda patrioter i statligt förvar.